Nytt bloggredskap

Jag behöver en ny dator... Den här sjunger på sista versen.

Det är ett par månader sedan batteriet la av vilket innebär att jag inte är så trådlös som jag skulle vilja. Ett nytt batteri går loss på säkert tusen spänn och i min värld är det då bättre att investera i en ny maskin.

Det finns dock ett problem: Jag har ingen aning om vad jag behöver... Eller jo, det måste finnas en brännare/spelare i den (jag vill kunna se på film) och mycket minne för alla foton. Jag har hört att det är bra att ha en "snabb processor" men jag har ingen aning om vad det innebär. Är en Intel Core i3 snabb? Eller en AMD Athlon II Dual Core P340? Det får gärna finnas en inbyggd webbkamera också. Jag vill helst inte ha ett numeriskt tangentbord men gärna Windows 7. Och den får inte kosta för mycket, men den måste vara behändig och snygg...

Tänkte passa på nu i mellandagsreatider, men jag blir alldeles förvirrad. Det går ju inte att söka efter ovanstående kriterier direkt...

Listor

Aftonbladet och andra tidningar vädrar nyår och listar en massa saker med hjälp av amerikanska tidningar och alla upptänkliga nyhetsbyråer.

Till exempel är Axl Rose etta på "bästa-frontman-genom-tiderna"-listan. WTF?! Aftonbladet publicerar topp-30-listan och Jon Bon Jovi är inte med. Som rabiat fan blir jag lite grinig över detta faktum men nöjer mig med att åtminstone en idol finns med. Bruce Dickinson ligger nämligen sexa.

Det finns dock en lista som Bon Jovi toppar, och det är den över de band som dragit in mest pengar på sina spelningar. 1,43 MILJARDER SEK! 100 000 000 fans har alltså inte  fel.

P.S. Kolla citatet i början av det här klippet...

Thanksgiving?

Jag har konstaterat att jag inte tål fet mat. Fet mat gör mig illamående i flera dagar och just en sådan dag var det i går. Inte kul att sitta i bilen i 14 timmar och tro att man ska spy när som helst. Nu gjorde jag ju inte det och det är jag väldigt tacksam för.

Jag är också tacksam för att vi har en unge som orkar sitta stilla i bilen så länge.

Jag är tacksam för att jag har en karl som inte har något emot att köra i mörker i alla dessa timmar.

Jag är tacksam för att ovan nämnda karl står ut med mig och alla mina krämpor och för att han tar ner mig på jorden när jag panikar om något.

Jag är tacksam för att jag idag inte är illamående alls. Jag har kunnat äta och det känns bra. Däremot har jag ont i halsen... Men hellre det än illamående. Nu ska jag inte skriva det ordet mer, för det får mig att känna mig... ja, just det.

Jag är tacksam för att jag har föräldrar som längtar ihjäl sig efter oss när vi är borta.

Jag är tacksam för att jag har en bror (även om han är halv) och för att han har så underbara ungar.

Jag är tacksam för att jag har svärföräldrar som orkar med alla barnbarn i skytteltrafik.

Jag är tacksam för att vi kommit fram, till lugnet och ron. Här ska laddas batterier.

Prinsessan

Eftersom jag inte har något bättre för mig kommer här en bild på prinsessan på julafton. En riktig poser...

On the road

Så var vi på väg igen...
Monstret ser på sin tredje Pettsson & Findus-film i rad och har fullt fokus. Ibland kommer en kommentar som innefattar orden är, vi, inte, framme, snart; men det är okej. Det är långt till farmor, farfar och Bamse.
Bamse, ja. Världens bästa hundkompis, enligt Monstret.
Mer än halva vägen kvar... Känns lite tröstlöst, men efter ett matstopp i Åsarna kanske allt lättar?

Så var det över då...

Julhelgen gick fortare än jag vet inte vad... Vi har mest varit trötta hela helgen och bara det är tröttsamt.
Här är en resumé av julafton...

Tomten kom till Stebacken... Han fick till och med en kram!

 

Annette Montazami poserar...
















Storkusin Jonas och Monstret

Största kusinen Jimmy släppte in lite välbehövlig kyla i huset.

Lika som bär? Inte. Men bröder är de!

 Monstret börjar tappa tålamodet: Ska vi inte öppna paket snart?!

 Morfar/farfar med sina stora barnbarn.

Monstret med fingrarna i kakburken... eller julklappssäcken.

Näst bästa julklappen. Den bästa var setet med "klackskor", krona och smycken som hon fick av sin ömma intet ont anande moder. I made a mistake... A huge one!











I morgon bär det av norrut och vi sitter nu och ber till alla väder- och bilgudar att resan ska gå bra.

Jullov FTW!

Nu är det över. Efter en förmiddag med goa elever fick vi genomlida två tal fullt av Alice i Underlandet-referenser och detta av Hjärter Dam herself. Hon jämförde elevernas skolgång med Alice äventyr genom Underlandet... Det första talet var så rörigt att ingen fattade något, annat än vi lärare som fick oss en känga för att eleverna inte vet vad det är för "dagbok" som vi för över dem. Dagbok, aka individuell studieplan. Tre personer applåderade efteråt. En av dem var Monstret, "för man ska ju klappa, vi gjorde ju det när dom andra pratade".

När vi lärare samlades fortsatte Alice-referenserna. Vi fick höra att vissa lektioner var som svampar som får eleverna att krympa, att vissa andra lektioner var som kakor som fick eleverna att växa. Blablabla. Popkulturella referenser gick inte hem i det här sällskapet heller. Det enda jag kunde tänka på var den litterära Hjärter Dams favoritreplik: "Off with their heads!"

Och vi fick en julklapp. En ryggsäck. Tack.

Då blev jag gladare över de klappar som jag fick av bästa kollegan, två par torgvantar, och den klapp som julklappsbytet i arbetslaget gav - en röd fleecefilt.

Men vem bryr sig om julklappar? Nu är det LOV!!

Tomte-Monstret var med på skolan också!

Kallt som f...

I morse var det -31 grader och man kunde riktigt höra hur elmätaren tickade på. Det blir saftiga elräkningar i år, det är bara att konstatera.

Min kroppstemperatur är högre idag och det var det redan igår. Jag tog tempen med en mer trovärdig termometer och då hade jag 37,4. Jag måste ha kalla öron eller så har örontermometern ballat ur totalt...

Temperaturen är hög uti kroppen (eller inte)

Föregående inlägg skrevs från jobbet och där antyddes att jag eventuellt skulle ta mig hem eftersom jag haft feber under natten.

Jag stannade dock kvar för jag skulle plåga en grupp med lite klassisk isländsk film a la Hrafn Gunnlaugsson, nämligen Hrafninn flýgur. Ni vet, "Þungur hnífur"... (Vill man imponera kan man lära sig come back-repliken: "Þessi hnifur áð vera þungur")

Men det var inte det jag skulle prata om nu... Jag har frusit som Pablo hela dagen och jag antog att det var feberkänningar som var boven i dramat så jag tog febern när jag kom hem. Jag hade inte feber. Jag hade 35,1. Frågan är om jag inte är nedkyld?  Och en snabb koll på Wikipedia säger att det är ett gränsfall... Undrar om inte min sköldkörtel har börjat krångla? Usch, jag ska inte läsa medicinska texter! Jag blir bara ännu sjukare.

Det sägs att tankens makt är stor så... "Jag är frisk, och jag ser med glädje fram emot morgondagen." (För då blir det jullov.)

So much for mantras...

Jahaja, nu är jag typ sjuk då. Frös som en gnu i går kväll och febertermometern åkte fram. Örontermometern brukar visa att jag har feber i ena halvan av kroppen men inte i den andra, men i går var det feber överallt. I natt var jag uppe i 39,2. Och idag är jag på jobbet, med 37,4.

Fast jag drar nog hem snart. Kanske. Vi får se.

Snart...

...är det jullov. Tre arbetsdagar kvar. Läser om lyckliga lärare i andra delar av Sverige och inser att de fick lov i fredags. Lite orättvist. Dessutom är tydligen planen att vi ska jobba dagen efter trettondagen. En fredag. Känns lite surt faktiskt. Det är bara att hoppas att man får en bra julklapp av arbetsgivaren...

I fjol fick vi en sorts glöggvärmare. Varsin alltså, eftersom vi jobbar på samma ställe. Jag gav bort min till bättre behövande och Tränarens har vi inte ens packat upp. Jag tror att han glömt att den finns.

Året dessförinnan fick vi "sillburkar". Designade sådana i porslin med icke tättslutande lock, gafflar och en bricka. Brickan tjänar nu som ljusbricka i vardagsrummet. Burkarna är blomkrukor eller småförvaring. Inte en sillbit i så långt ögat når.

Så, jag undrar vad vi får i år? Mitt förslag till skolledaren, en softshell-jacka med skolans logga på, lär det inte vara eftersom inga storleksdiskussioner har försiggått. En penna och ett rött uppkopierat julkort? Nej, det har vi fått en gång. Visserligen har skolan bytt namn sedan dess...

Men, antagligen är det bara att ställa in sig på att vi inte får ett endaste dugg. Rektorer har kommit och gått och ingen hade ens tänkt tanken på att vi lärare skulle träffas på onsdag efter att eleverna gått hem förrän vi själva la det som förslag.

Nu kanske ni frågar er om vi ens är värda en julklapp? Vi var bara utarbetade redan i september. Jag skulle tro att det behövs ett tecken på uppskattning. Fast "uppskattningen" kanske var den där tårtan jag vägrade äta i torsdags när gymnasiechefen slutade.

And the award goes to...

Jag är lite seg... Och insåg först nu att Spader belönat mig med en award! Det är dock inte villkorslöst, det här med awards. Det ska tydligen produceras en lista på sju punkter om mig själv också. Och här kommer den:

Lärarjäveln i sju punkter

1. Jag vill inte ha fler barn. Egoistiskt, kanske många tänker. "Tänk på Monstret, hur ensam hon kommer att vara!" Uppriktigt sagt, så skiter jag i vad andra tycker.
2. Jag önskar att det kunde vara maj eller september året runt. Jag hatar vinter och klarar inte värme. Maj och september alltså.
3. Jag är efter succén med Så mycket bättre kär i både Plura och Petter.
4. Jag vill börja träna igen efter det långa överträningsuppehållet, men jag kan inte finna kraften att komma iväg.
5. Jag är ofantligt glad att det snart är jullov.
6. Jag är i stort behöv av en dietist för att få min kropps funktioner att fungera optimalt.
7. Jag borde yoga mer. Jag älskar det, men det är inte roligt att utöva ensam. Man behöver gruppens energi!

Nu sju bloggare som får awarden av mig:

Min vän i Bon Jovi-världen, Kix.

Den småländska dalkullan Karro.

Lärarkandidaten Jessica.

Hon med mellannamnet Rita.

Tigrinnan!
Den räddaste filmkunskapseleven ever: Cattis!
Dags för en man, en som kan tala om hundar.

Kopiera bilden och kör!

Tomten tittar

Trots att jag vet att det är dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan och att tomten med all säkerhet tittar så kan jag inte låta bli att vara irriterad och grinig. Det värsta med denna irritation är att jag inte har en jävla aning om varför jag är irriterad. Och det gör mig ännu mer irriterad.

Varför är jag irriterad? Som sagt, jag vet inte. Några faktorer kan vara att...
...jag skulle vilja [läs: behöva] städa - men jag kan inte för vi ska iväg på visit snart.
...jag har ätit våfflor. Våfflor är ingen bra mat för en lärarjävel som just konstaterat att hon nog inte ska äta så mycket mjölmat.
...Monstret tjatar hål i huvudet på mig och hennes ömma fader sitter och gör tipset/ser på TV/pratar med sin bror i telefon.
...ovan nämnda storebror är tillsammans med sina barn på väg upp till JMK.
...kolsyrepatronen i SodaStreamern är slut.
...det snöar. Jag hatar snö och oplogade gator.
...det går magsjuka på dagis.
...jag börjar bli less på mitt mantra "Jag är frisk och kommer att vara frisk idag, i morgon och en lång tid framöver" men jag härdar ut och upprepar det i mitt huvud minst 107 gånger om dagen.
...jag vill ha jullov NU.
...jag inte kan fatta varför vi måste ha en jävla studiedag 7 januari. Så fruktansvärt onödigt.
...jag är fruktansvärt less på Monstrets luciasångssjungande. Det är underbart att hon sjunger - men byt låt någon gång!
...det inte kan bli kväll fort nog så att jag får gå och lägga mig och sova.
...jag inte kommer att få några julklappar i år heller.

NU vet jag vad det är! Jag är träningssugen! Irritationen är kryp i kroppen! Synd bara att det är snöstorm; att vi är bortbjudna på fika och allt annat ovanstående...

Göra skillnad

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Om jag verkligen ska vara lärarjävel längre. Mitt i sådana svackor brukar positiva saker hända och jag kommer på andra tankar. Idag var en sådan dag.

Jag brukar skriva brev till mina elever som avslutning på en lång svenskkurs. I dessa brev svamlas det lite allmänt om episoder som hänt under lektionerna och så brukar jag avsluta med något personligt om  var och en i var och ens brev. Jag gör det för att mina ungar ska känna sig sedda och uppmärksammade, för att de ska få se sina starka sidor, för att peppa inför en oviss framtid.

Idag fick jag ett mejl från en tjej som gick ut i våras. I detta mejl skrev hon att varje gång hon kände sig som att hon inte kan eller vågar göra något, tar hon fram mitt brev och läser det. Vid läsningen ändras hennes självkänsla, hon vågar mer än hon tror; hon inser att hon faktiskt kan, att hon får energi av att läsa brevet...

Jag kan inte med ord beskriva det jag kände när jag läste hennes mejl. Jag höll på att börja gråta.

Jag gör tydligen skillnad.

Igår, idag, i morgon

Igår
Gårdagen var synnerligen lyckad och späckad med pedagogiska ögonblick. Sådana där man lever länge på. Ungar som diskuterar fram och tillbaka om värderingar och uppfattningar. Man blir ju lite glad när man får höra saker som "jag respekterar att du tycker så, men jag kan inte förstå det" istället för "men håll käften, ditt ägg", eller något sådant.

Ringde till frisören och försökte få en tid för åtgärd av huvudhår men det fanns ingen som passade mitt pressade decemberschema. Jag blev lite missmodig och tänkte boka hos någon annan, skulle bara ha en lektion först. Efter den lektionen ringer mobilen. Det var Gudinnan från Panama som meddelade att hon fått ett återbud i morgon [läs: idag] och hon hade hört av Norrländskan att jag ringt och inte fått någon tid... Underbart!

Idag
Denna dag har varit flängig men väldigt bra ändå. Klipptid vid 10. Lärarjäveln har fimpat emo-luggen till förmån för en kortare variant som nog kommer att stå rakt upp så ofta jag orkar fixa till den. Jag är synnerligen nöjd. Hon kan, hon Gudinnan från Panama.

Sen skolan igen. Lunch. Kläckte en bra (tror jag i alla fall) idé vid lunchbordet. Nu är det så att skolans rektorer delat på ansvaret av programmen på skolan, alltså haft ansvar för några program var. Detta har skapat taggtrådsförsedda skyttegravar mellan programmen. Min idé gick ut på att rektorerna (eller rektor-gymnasiechef) delar UPPGIFTERNA mellan sig istället. Båda ska ha koll på alla program men den ena kan ha hand om elev- och personalfrågor medan den andra kanske fokuserar mer på det ekonomiska och juridiska. I den bästa av världar skulle det kanske funka... Det är en idé värd att diskutera dock, innan Manpower tillverkar annonser.

Efter lunch bar det av till Folkhögskolan med mina mentorselever. Jag och Religionsfröken samkör lite och - håll i er nu - detta innebar att jag, hedningen, deltog i en multireligiös sort of föreläsning. Det roliga i denna korpsång är att alla ser mig som hedning. Alltså en hedning som saknar kunskap om allt vad religion heter. De kan inte ha mer fel... Och det tror jag gick fram. Hela grejen var rätt intressant ändå.

Dagen avslutades hos den spanska Pensionärskan. Hela arbetslaget återförenades över en gulasch och en äppelkaka och det var helt fantastiskt att sitta och snacka med Pensionärskan igen. Underbar människa, det där.

I morgon
Morgondagen bjuder på avtackning av gymnasiechefen på vad som är årets sista Allmänna Psykologiska Terror.

Lusse lelle

En dag av fläng hit och dit,
Slutar med en klänning så vit.
Luciafirande både här och där,
En underbar flicka som är mig så kär.
Älskade Monster du är det bästa jag har,
Jag älskar dig alla dar!

Lördag igen

7:42 vaknade Monstret och ville gå upp. Hon ville inte missa Bumbibjörnarna på Barnkanalen kl. 9. Försökte övertyga henne om att hon gott och väl kunde sova en timme till, underförstått: låta mig sova en timme till, innan det började. Det funkade inte. Men jag somnade om i soffan...

Omsomningen i soffan har dock inneburit att jag fått ont i nacken, jag har inte ätit frukost och jag har huvudvärk. Jag känner igen huvudvärken från tidigare i veckan. I torsdags hade jag migränkänningar hela dagen - så där som jag hade i somras - och nu är de tillbaka. Jag fattar inte varför. Fingrarna värker också. Just ja! Har glömt att berätta att "Alla prover som tagits visar att allt är normalt. Skulle dina problem bestå är du välkommen att höra av dig till vårdcentralen igen." Så det är bara att konstatera att värken har sin grund i huvudet. Eller rättare sagt: situationen på jobbet.

Jag måste börja träna. Jag måååste börja träna. Jag måste försöka få bort spärren som hindrar mig från att åka och träna. Jag måste börja orka träna. Bara tanken på det gör mig helt utmattad. Men antagligen skulle jag bli värkfri om jag bara började träna.

Harry Potter...

Lärarjäveln är återigen spellbound av filmerna. Så mycket att boken om Dödsrelikerna påbörjades igen.

Ibland önskar jag att jag kunde trolla på riktigt. Kunde jag det skulle jag använda mig av en "langlock"-besvärjelse i morgon vid halv fyra-snåret. That ought to shut one or two up.

I morgon

Frun tänker åka på jobbet och vila upp sig i morgon och jag önskar att så vore mitt fall också.

Morgondagen riskerar att bli en av de värsta i mitt lärarliv. Varför?

Jo, för att i fredagseftermiddag hände en väldigt onödig och omotiverad olycka som tog två av skolans elevers liv. Jag har gått och förberett mig hela helgen för vad som komma skall. Tills i förmiddags när jag insåg att hur mycket jag än försöker tänka ut svar på frågor som antagligen kommer att komma, så kommer jag inte att ha några svar. Det finns nämligen inga.

Jag kommer att finnas där i mitt klassrum med ett ljus tänt, med papper och pennor för dem som vill få ut sina känslor den vägen. Jag kommer att finnas där med mitt lugn.

Jag känner mig lugn. Det här är vad jag kan.

Jag är bra på att torka tårar.

Huvudet högt.

Jag trodde aldrig att jag skulle gråta på grund av varken Lill-Babs eller Eldkvarn. Men ikväll har jag gjort det. Men jag håller huvudet högt.

Kärlek

Denna dag kräver kärlek.

Green Day-konsert på Ullevi 2010

Bon Jovi-konsert Oslo 2009

Iron Maiden-konsert på Stadion 2009

Min älskling. Världens bästa.

Pepparkaksbak mitt i allt

Har tagit ut aggressionerna på pepparkaksdegen tillsammans med Monstret. Vi var ju tvungna att inviga jultidens roligaste inköp: hårdrocksformen från Klara färdiga gå!

Lite kärlek i pepparkaksform...

Gubbar, gummor, giraffer, hjärtan, krokodiler, stjärnor och apor. Och så hårdrockstecken, såklart!

Och hur kan det bli annat än bra när man har en sådan här piga?

Sötaste tjejen...

Hej Gud!

Jag är övertygad om att du inte finns, men jag skriver till dig ändå.

Varför? Jo, för att det fortfarande finns folk som faktiskt tror på dig och jag måste verkligen ifrågasätta ditt eventuella handlande.

Hade du tråkigt igår eftermiddag, ditt förbannade allsmäktiga helvete?  Det måste du ha haft eftersom du kom på den urbota korkade idén att du skulle låta två unga killar, med hela livet framför sig, dö. Helt i onödan. Är du helt jävla dum i huvudet? Eller kom du på att "just fan, jag är ju allsmäktig så jag gör vad jag vill. Nu ska jag ta och leka lite. Först lite snörök...)

Fan i hela helvete. Varför sitter jag här och skriver till en gud jag inte tror på? För att jag inte känner att jag riktigt kan stå för det jag brukar stå för. Att allt som händer gör det av en anledning. Jag hittar inget bra skäl till att detta hänt. Det finns inga bra skäl. Inga bra anledningar. Det är helt enkelt åt helvete.

Men. Det har hänt, det måste bearbetas och på skolan ska detta bearbetas på en förmiddag. Sen ska det undervisas igen. Men det kommer att bli många tårar att torka...

Men Gud kan fortfarande ta och dra något gammalt över sig. Och stanna där.

Vykort från mardrömsfabriken

Lärarjävelns status just nu:

• Färdigrättad när det gäller nationella prov. 
• Förbannad för att "politikerna" i kommunen inte förstår skolans bästa. Eller rättare sagt: Jag vet inte om det är politikernas fel. Jag tror hellre på tjänstemännens (läs: tjänstekvinnornas) skuld i det hela.

För att göra en lång småtraumatisk historia lite kortare så har det jobbat inte mindre än sju rektorer på vad som egentligen är världens bästa, tryggaste och mysigaste gymnasieskola. Alltså sju rektorer under min tid på skolan. De fem senaste har lyft höga löner och stuckit när det börjar blåsa snålt. Eller, det är inte sant. En del har blivit motarbetade så att de slutat också. Nåja. En massa rektorsbyten innebär oroligheter och kala fläckar på huvudet  på vissa Lärarjävlar...

Dessutom har vi en skolchef som, sedan hon tillträdde, besökt skolan och det samlade kollegiet en enda gång. Idag hade varit en bra dag för oss om hon hade varit där... Kanske inte för henne, dock. Idag meddelade nämligen  vår avgående gymnasiechef/rektor att hon "inte har någon beslutsrätt, det är politikerna som har bestämt det". "Det" var att de båda kandidaterna till rektorstjänsten härmed var avpolletterade. Det frågades så klart varför och hon gav svaret att "vi var oeniga". Vilka då "vi", undrade då vi (som i ett gäng uppretade lärare - rörande eniga om vem vi ville ha som rektor) varpå svaret blev ännu en undanflykt som inte ledde någon vart.

Konspirationsteoretiker som man är så var det just vår rörande enighet som gjorde att vi inte fick den VI ville ha...

Åter till dagens Allmänna Psykologiska Terror. Rektorstjänsten och gymnasiechefs/rektorstjänsten ska alltså utlysas igen och Manpower ska sköta sorteringen. Manpower kostar pengar. Annonsen ska ut så fort som möjligt och på min fråga om när tiden för ansökan skulle gå ut fick jag svaret att det skulle bli i slutet av februari. Detta innebär att vi är rektorslösa tills minst juni. Fast det var ju inte sant. En (till) pensionerad madam, denna gång från grannkommunen, ska tydligen ta på sig superhjältekostymen och flyga oss en osäker framtid till mötes, tills vi får nya personer på ledarposterna.

Fatta... en till att sätta in i hur regalskeppet funkar.

Vi orkar inte mer. Kan ni som bestämmer förstå det? Vill "ni" att skolan ska läggas ner - gör det då. Håll inte på att svamla med folks liv på det här viset!

Sen kan det ju tilläggas att vår chef plötsligt kommit på att det är hennes jobb att göra tjänstefördelningen och därför sattes vi, efter ett smärre panikutbrott från nämda chef, i arbete med att koordinera samläsningsgrupper  mellan de olika programmen (läs: göra hennes jobb).