När jag tagit alla de där pillren blir mina pupiller tydligen väldigt små och jag hade antagligen åkt dit om polisen stått och drogtestat någonstans mellan Gråheden och slakthuset...7
Jag gjorde ett försök att vara vid slakthuset idag. Efter en halvtimme på plats skjutsade storebror mig hem. Han tyckte inte att jag skulle vara där som jag såg ut. Då grät jag en skvätt. Igen.
Det är mycket gråtande nu. Jag har "bara" ischias, men jag har aldrig varit med om en sådan smärta. När födslovärkarna satte igång för fyra och ett halvt år sedan bad jag om en epidural och fick det. Det får jag inte nu och det suger.
Jag är världens sämsta på att vara sjuk. Jag hatar att be om hjälp. 34 år och "kan själv" rimmar ganska illa med att knappt kunna stå på benen. Jag inbillar mig dessutom att jag ska på jobbet på måndag. MÅSTE dela ut nationellaprovshäftena till treorna. Plus några uppgifter. Sen ska jag ringa till doktorn och be honom sjukskriva mig. Kanske.
Jag skulle tro att mina kollegor kommer att tvångsskeppa mig hem när de ser mig komma haltande med mina lånta kryckor.
Mitt liv är inte ett endaste dugg rock'n'roll, men painkillers... Det har jag.
2 kommentarer:
Men kära hjärtanes! *skickar epidural*
Men hallå. Mer droger åt folket... Hoppas att det vänder snarast!
Skicka en kommentar