Felklick?

En sak som jag brukar fundera på när jag kollar min bloggstatisitik är vilka det är som läser och var de håller hus. Det där var ju egentligen två saker, men vad fan.

Den här veckan har 24 personer boende i USA klickat sig in på bloggen. Och det är liksom här min undran ställs på sin spets: läser de, eller har de bara följt någon länk? Eller typ sökt på bilden jag har i min header? Den heter ju "sexy teacher"... Trafikkällorna antyder något sådant. Ibland är det mycket skumma tillbakalänkar i min statistik och det gör mig lite orolig. 

Jag är ju sådan att jag inte tror så värst mycket om mig själv. Jag tror inte att folk läser, jag tror att de flesta av besöken är felklick. Inte fan kan jag ha 24 läsande besökare i USA?

Den malaysiske läsaren trodde jag var min gamla adept Gabbe, men han var visst i Indonesien, inte Malaysia... Ett felklick till alltså. Jag är ett felklick.

Jag blir inte klok på det här. Mina läsare måste ge sig till känna mer. Kommentera mer.

Do it.

WTotD

 Dagens roligaste blogg: White Trash of the Day

Man skrattar hejdlöst. Ett tag i alla fall, tills man inser att man nog är lite smyg-WT trots allt... Men då kan man ju skratta åt det.

Do it!

The needs of a lonely Lärarjävel

I brist på hemmavarande Tränare var detta vad jag behövde. Full screen mode, compadres. Full screen mode.

Say whaaaat?

I morse medan datorn vaknade sa en kollega att hon gillade honom.
"Han är bra, jag gillar honom!" var hennes ord och jag höll först på att sätta kaffet i vrångstrupen för att sedan bita mig i tungan så hårt att det nästan blev blodvite.

Quod erat demonstrandum, säger jag.

Jag jobbar med kompletta galningar.

To the lovely Nat

A bit of...



...to help you...



... because you have to remember that...




And know that...



M'kay?

Politikerpension

Det har ju varit mycket snack i media om riksdagspolitikernas pension efter att de inte längre sitter på sina stolar. Den extrainkomsten kan de ju behöva, i alla fall om man får tro Aftonbladets genomgång av högdjurens privata ekonomi...

Det är faktiskt lite lustigt hur Den Besvansade kan sitta och mana till ekonomisk försiktighet när han själv har överskridit allt vad hans egna gränser heter. Fast å andra sidan... Han gjorde det kanske för marknadens skull?

I så fall är han en duktig kille. Verkligen. Men jag undrar vad han säger om pensionsreglerna ändras?

Ööh, urea?

Köpte diskmedel på Lidl igår och vid en närmare granskning hemmavid undrar jag om det var ett smart köp.

Tittar man på framsidan ser man detta:

"Kind to skin" låter ju alldeles förträffligt och fortsättningen "with urea" är så där lagom oförståeligt för en lekman att det låter som något effektivt. Och effektivt är det med tanke på att det (enligt Wikipedia) bl a används till avisning av landningsbanor. Dessutom orsakar det övergödning av vattendrag... Men det här vet ju inte vem som helst. 

Reklammakare är ondskefulla människor. De utnyttjar folks ovetskap om saker och ting för att sälja varor (precis som Reinfeldt &co) utan en tanke på vad det innebär i förlängningen. Lidl påstår på sin hemsida att de värnar om miljön. Den här bilden hittar man t ex på hemsidan:

"Jaså?" säger jag. Om det är så, varför säljer de då diskmedel med urinämne, som orsakar övergödning, i? Och som dessutom skyltar med det? Kanske tror de att deras W5 Eco-märke är någon sorts plåster på såren? Varför säljs inte bara eco-prylarna? Va? Eller varför inte låta bli att skriva ut att diskmedlet är "with urea" så att folk som jag ska slippa "veta"?

Jag vet inte hur det står till med YES miljötänk och jag är nästan rädd för att kolla upp mitt favoritdiskmedel. Enligt en brittisk sida finns det inget som kan kallas ett miljövänligt rengöringsmedel och det är väldigt tragiskt. De berättar vidare att de miljömärkningar som ofta finns på flaskor och burkar är rent ut sagt bluff och båg. Det är ofta så att t ex Procter&Gamble som står bakom YES ger finansiellt stöd till de ideella organisationer som sedan förser produkterna med "miljömärkning". Och nu har jag Di Levas "Vem ska man tro på?" i huvudet. Faan.

Ingen kan göra allt eller ha koll på allt, men om man ska göra lite så kan man i alla fall låta bli att köpa Lidls diskmedel W5, i alla fall om man bara ska diska. Men har man en landningsbana att isa av så...

A night at the hospital

Mobilen, a k a kärnkraftsreaktorn (Tränarens namn på min supersmarta htc), dog igår kväll så jag har inte riktigt kunnat berätta om min sjukhusvistelse...

...men nu är jag hemma vid datorn OCH JAG HAR INTE (så värst) ONT! Fick ett mirakelpiller igår eftermiddag och det gjorde så att all smärta släppte och efter någon timmes sömn kunde jag räta ut mig igen. Helt underbart.

Dock kvarstår domningen i benet vilket tydligen är ett tecken på att det är diskbråck jag lider av, så om ett par tre veckor ska jag tillbaka på magnetröntgen ("Do an MRI and see whats wrong" som House skulle ha sagt.) för att kolla upp nerverna som tydligen är i kläm någonstans.

Well, hur var sjukhusvistelsen? På en skala 1-5?

AKUTEN - Behövde inte vänta länge, AT-läkaren Marisol var helt underbar och sköterskorna var fantastiska. 45 minuter efter att jag kommit in låg jag på ortopedavdelningen. 

MATEN - Helt okej för att vara "färdigmat". 

SKÖTERSKORNA - förutom nattpersonalen så var de helt underbara människor på rätt plats. Nattpersonalen kan jag i och för sig förstå irritationen på när de måste hjälpa samma tant på dass fem gånger under en natt.

SALEN - Man ska ju inte önska olycka över folk, men jag är glad att Irres mams brutit fotleden och att hon låg på samma sal som jag. Det hela blev bra mycket roligare då... Hemska tanke om jag hade legat där tillsammans med bara upp-en-gång-i-timmen-tanten och den andra damen. Huvva!

LÄKARNA/SJUKGYMNASTEN - AT-läkaren Christian som vid ronden i morse påstod att mitt "ryggskott släppt" drog ner betyget ordentligt. Han lyssnade inte utan körde på och vidare. Sjukgymnasten från Gällivare var toppen och den tyske överläkaren Kurt var helt okej (även om Irres mams inte skulle hålla med mig där). 

Vad blir det då totalt?





Och då har jag inte ens sjungit lovsången över medicineringen. Helt klart värt skattepengarna.

Monstrets kompisar

Innan vi för till Mora plockade Monstret med sig sin påse med småfigurer. Hon stoppade dem i jackfickan och drog igen den ordentligt.

Innan hon och Tränaren for från mig kom hon med dem till mig. Gullunge!

Morfinets hjärta

Idag fick min älskade Tränare nog. Han satte mig och Monstret i bilen och skjutsade mig till akuten i Mora.

Så här ligger jag nu, bland nyopererade tanter på ortopedavdelningen, och kan sträcka på mig för första gången på ett par veckor.

Ischiasen är troligen diskbråck... Men just nu gör det inget för jag sjunger morfinets lov!

Älgjakt, droger och ingen jävla rock'n'roll

Igår fick jag jaktförbud av min familj. Jag skjutsades till vårdcentralen, leddes gråtande över parkeringen och in i hissen. Träffade en jättetrevlig doktor som konstaterade att jag hade ischias; att det skulle ta tid att bli kvitt den och sedan gav han mig recept på anyiinflammatoriska piller, muskelavslappnande piller, piller för magen, smärtstillande piller och ännu mer smärtstillande piller.

När jag tagit alla de där pillren blir mina pupiller tydligen väldigt små och jag hade antagligen åkt dit om polisen stått och drogtestat någonstans mellan Gråheden och slakthuset...7

Jag gjorde ett försök att vara vid slakthuset idag. Efter en halvtimme på plats skjutsade storebror mig hem. Han tyckte inte att jag skulle vara där som jag såg ut. Då grät jag en skvätt. Igen.

Det är mycket gråtande nu. Jag har "bara" ischias, men jag har aldrig varit med om en sådan smärta. När födslovärkarna satte igång för fyra och ett halvt år sedan bad jag om en epidural och fick det. Det får jag inte nu och det suger.

Jag är världens sämsta på att vara sjuk. Jag hatar att be om hjälp. 34 år och "kan själv" rimmar ganska illa med att knappt kunna stå på benen. Jag inbillar mig dessutom att jag ska på jobbet på måndag. MÅSTE dela ut nationellaprovshäftena till treorna. Plus några uppgifter. Sen ska jag ringa till doktorn och be honom sjukskriva mig. Kanske.

Jag skulle tro att mina kollegor kommer att tvångsskeppa mig hem när de ser mig komma haltande med mina lånta kryckor.

Mitt liv är inte ett endaste dugg rock'n'roll, men painkillers... Det har jag.

Högt uppsatt

Omställning. Klockan är kvart i tolv och jag sitter i ett torn. Upp gick bra, men vi får väl se hur det går ner ...

I don't ...

... see shit österut. Fri passage med andra ord.

På östfronten är det bara kallt

Står på pass och eldar. Det blåser som satan och min rygg och höft dödar mig snart. Det gör så ont att jag inte kan hindra tårarna, paniksmärtetårarna, från att komma.

Och älgarna lyser med sin frånvaro.

Ångest, ångest är min arvedel

Ligger i sängen i mitt gamla flickrum och hör regnet smattra mot taket. Det kunde ju vara en skön känsla vilken annan dag som helst på året. Men inte idag.

Varför? Jo, i morgon börjar älgjakten.

Faktum är att jag inte har någon som helst lust att åka ut i skogen i morgon. Jag vet att jag kommer att frysa. Jag vet att min redan onda rygg kommer att vara, ursäkta uttrycket, ännu mer urkukad efter en vecka i skogen. Nämnde jag att jag kommer att frysa? Det är hemskt att veta att det kvittar hur mycket kläder man jag än har på sig mig så kommer man jag att frysa. Jösses, vad jag ska elda.

Tränaren och Monstret skjutsade mig i eftermiddags. De for rätt omgående eftersom det började toksnöa när vi just kommit fram och vi hade sommardäck på bilen. Tränaren sa att de skulle komma upp och vara här någon dag i veckan och att han kanske skulle vilja följa till skogs. Inget skulle göra mig gladare om han gjorde det.

Nu har snöfallet övergått i regn och jag vet ärligt talat inte vilket som är värst. Pest eller kolera? Spelar ingen roll. Jag får ångest oavsett.

Kanske dags att lägga ner det här "intresset" nu?

Svenskar

Svenskar är ju så duktiga på engelska, eller hur?

Mmm. Så brukar det ju heta. Vad sägs då om den här?

"Slam" kanske är ordet de borde ha använt. Men å andra sidan... Poeter vill väl "roa sig" lite också. Och nu har jag jääävligt svårt att få bort bilden av Kristina Lugn, Marcus Birro, Bob Hansson och Linda Skugge ur mitt huvud!

Anonym?

Anonym sa: Dina bullar är fantastiska! i en kommentar till mitt inlägg om Bullar och blåsor.


Tack! Tror jag åtminstone. När jag läste kommentaren var jag trött och aningens fredagsfnissig och de som 
känner mig vet hur jag kan vara då. Jag tolkar allt på ett sätt som inte är rumsrent och min första tanke var då: "Vilka bullar? Hahahaa...." 


Den andra tanken var "Vem fan tycker att mina 'bullar' är fantastiska och skriver det anonymt i kommentarsfältet?"


Sedan lugnade jag ner mig i skrattanfallandet och började fundera på vem jag bjudit på de bakade bullarna (de andra bullarna är Tränarens och ingen annans och han brukar inte kommentera bloggen...). Grabbarna på vaktmästeriet/dataenheten fick en påse i torsdags morse och jag la en påse på bordet i vårt fikarum. Sammanlagt 12 bullar. Alltså borde det vara någon av Stefan, Johan, Ari, Anders, El-Stefan, Ulf, Jörgen, Marita, Diana, Anneli, Martin, Lena eller någon hungrig HP-unge som ätit av bullarna. 


Om man räknar bort HP-ungarna i det hela finns alltså 12 misstänkta. Diana och Marita brukar skriva under med sina namn. Anneli läser inte bloggen (tror jag i alla fall) och det gör inte Jörgen heller. Jag tvivlar på att Anders eller El-Stefan gör det heller. Troligen inte Ari och Martin åt ingen bulle. Då återstår Lena, Ulf, Johan och Stefan.


Vem av er är den "skyldige"? Alltså, jag tackar väldigt mycket för komplimangen, men snälla... Anonyma kommentarer är så... katolskt. Hur svårt kan det vara att klicka i en prick och skriva sitt namn? Särskilt när det är något positivt du skrivit.

Jag har med andra ord svårt för anonyma kommentarer. Det är läskigt. Helt enkelt. Särskilt om de skulle gälla mina "bullar".


Men tack för att du gillade mina bullar (vilka det nu var du menade).


UPPDATERING: Mysteriet är löst: Det var MIN MOR! Och jag bakar faktiskt godare bullar än hon. Säger pappa i alla fall.

Roligast idag

Hittat på Aftonbladets ledarsida idag:

A fairy?

"Äntligen!"

Med anledning av föregående inlägg får jag verkligen säga "Äntligen!"

Tomas Tranströmer fick årets nobelpris i litteratur och det tycker jag är bra av flera anledningar:

1. Han är svensk. Det var länge sedan en svensk fått priset
2. Han är en "vanlig människa" som haft "vanliga" jobb
3. Han är ingen bitter människa med sociala störningar
och sist men inte minst...
4. Jag känner till honom.

Det har varit svårt att implementera Elfride Jelinek eller Herta Müller i undervisningen. Åtminstone utan att få det att verka krystat. Tranströmer funkade idag, även om ord som "konstig typ" dök upp i läsningen av några av hans dikter...

Ljuset strömmar in ur Sorgegondolen (1996)


Utanför fönstret är vårens långa djur
den genomskinliga draken av solsken
rinner förbi som ett ändlöst
förortståg - vi hann aldrig se huvudet.

Strandvillorna flyttar sig i sidled
de är stolta som krabbor.
Solen får statyerna att blinka.

Det rasande eldhavet ute i rymden
transjorderas till en smekning.
Nedräkningen har börjat.

"Handlar den om någon som har dött? Det tror jag i alla fall!"
"Den låter som 'Tomten' när du läser den. Det är samma melodi liksom."

Spår ur Hemligheter på vägen (1958)

På natten klockan två: månsken. Tåget har stannat

mitt ute på slätten. Långt borta ljuspunkter i en stad,

flimrande kallt vid synranden.

Som när en människa gått in i en dröm så djupt

att hon aldrig ska minnas att hon var där

när hon återvänder till sitt rum.

Och om någon gått in i en sjukdom så djupt

att allt som var hans dagar blir några skimrande punkter, en svärm,

kall och ringa vid synranden.

Tåget står fullkomligt stilla.

Klockan två: starkt månsken, få stjärnor.

"Den där var... konstig. Vad menar han egentligen?"

Ja, vad menar han?

Det är ett fall för nästa lektion.

Nobelpriset i litteratur

Satt och läste Bladet igår och förundrades över hur obildad jag måste vara. Att jag läser Aftonbladet kanske en del ser som ett bevis på detta men det var just inte där skon klämde.

Det var oddslistan över vem som tippas få nobelpriset i litteratur. Nu hyser jag ju inga varmare känslor för De Aderton, men Ladbrokes oddslista (som De Aderton antagligen kokat ihop och läckt ut) tog knäcken på mig. Igår låg en viss Adonis etta på topplistan tätt följd av Tomas Tranströmer. Han Tranströmer vet jag vad är för en, jag till och med misshandlar hans dikter i undervisningssyfte, men vem fan är Adonis? Att det var en grekisk gud med ansvar för årstidernas växlingar vet jag, för koll på mytologin är något jag har. Men vem fan kallar sig på allvar för bara "Adonis" IRL?

Den här snubben gör tydligen det.

En riktig adonis, don't you think?

Tydligen heter han något annat på riktigt. Men nog om honom. Topp 10 på Ladbrokes i skrivandets stund är de här:

Adonis är nedpetad från favoritplatsen av självaste Bob Dylan. Men ärligt talat, hur sannolikt är det att De Aderton ska ge priset till honom? Han var inte på listan igår...

Men, till saken. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag med säkerhet känner till hela TVÅ stycken av de topptippade "författarna". Två. Jag har kanske hört talas om Les Murray, men jag kan lika gärna blanda ihop honom med någon annan Murray. Dave t ex. Nej, det där sista var ett skämt. Philip Roth kanske också ringer en klocka, men säker är jag inte.

På tolfte plats ligger Joyce Carol Oates. Jag har nästan börjat läsa en bok av henne en gång. Det gick över.

Jag är en usel svensklärarjävel. Föraktar Akademien och kan inget om contemporary literature. See, jag kan inte ens orden på svenska. "Samtida litteratur, pucko" säger min hjärna. Jaha, då visste jag väl det då. Men det låter så hiskeligt tråkigt.

Spekulationerna går vidare och nu hoppas jag bara på att en utklädd Fylking ropar "Äntligen!" och att det faktiskt är någon som jag med säkerhet känner till som vinner i morgon.

Blåsor och bullar

Det konstaterades häromdagen att Monstret troligen har höstblåsor. Någon sorts virus som ger feber, blåsor i munnen och på händer och fötter.

Idag är hon piggare, även om hon just meddelat att hon nog vill ta igen sig en stund. Tröttheten kan ju bero på att hon varit mammas piga medan denna bakat bullar. Kanelbullar, dagen efter kanelbullens dag.

Till detta kan tilläggas att den ömma modern verkar vara fysiskt inkapabel att göra normalstora bullar. Vad som skulle ha blivit 80 bullar blev knappt 60. Men goda är de...

Feber och Poker Face

Spelar Lady Gagas Poker Face för det småfebriga Monstret.

Hon dansar.

En liten stund, tills energin är slut. Hon har ont i kroppen säger hon. Det kan bero på den annalkande förkylningen eller de 25 "kullerbuppor" hon gjorde utomhus i fredags.

Hur som helst, det är lite synd om min lilla tjej idag. Hon har sovit middag i nästan två timmar och aptiten är försvunnen.

Man orkar inte mycket när man inte äter. Man orkar inte mycket när febern kommer och går. Men jag tror att hon tycker att det är skönt att vara hemma och mysa med mammis. Det är inte utan att jag tycker det också...

Doping

Kommer ni ihåg den här figuren?

Stål-Långben. Vanliga Långben fast dopad med ståljordnötter. Alltså vanliga jordnötter fast med skal. Sådana har vi hemma nu.

Tränaren var till affären här på kvällssidan och när jag såg påsen utbrast jag "Ståljordnötter!" och Tränaren brast ut i gapskratt. Han hade tänkt samma sak när han resultatlöst letat efter osaltade jordnötter och istället hittat oskalade.

"Jordnötter ger dig vingar"?

Sarkasm

Julklappstipps för arbetsgivaren? 

Finns hos zazzle.se

Höststädning del II

Nu har det ändrats lite till. Jag är inte riktigt överens med bakgrunden. Tror jag. Kanske. Eller? Vad tycker ni som läser?


I väntan på feedback bjuder jag på några trailers. Must-see-movies i höst.

Anonymous






Texas Killing Fields




In Time



Och så två för Lärarjäveln helt atypiska filmer:

Moneyball 





We Bought A Zoo

Höststädning

Lärarjäveln vill ändra layouten på sin blogg. Hon är trött på den tyska frakturstilen i bakgrunden och vill ha något annat. Hon menar att det är billigare än att tapetsera om hemma. Typ.

Vad tycker vi om det?

Ansiktsboken

Jag har sedan ett par veckor tillbaka, närmare bestämt sedan jag nådde vänantalet 666, funderat på om jag ska lägga ner mitt konto på Facebook.

Det är inte bara det ultimata vänantalet som fått mig att fundera i dessa banor, det är även allt sabla jidder som dyker upp hela tiden. Det är nya versioner av chatten, ofrivilligt stalkande av vänners vänner och fan och hans moster. Tekniken har definitivt sprungit förbi mig och det gillar jag inte. Jag hatar att vara efter! Jag svär dagligen över min nya översmarta mobil och förbannar mig själv för att jag väntat så länge på att skaffa den. Facebook i mobilen skulle ju vara busenkelt men det laggar var jag än befinner mig. Jag har dock bestämt mig för att det varken är mitt eller mobilens fel, utan Facebooks. Jag vill ha en ogilla-knapp!

Men just som jag nästan gett upp hoppet om mitt Facebookanvändande insåg jag varför jag fortfarande har kvar mitt konto: vill man få ut ett budskap, eller som i mitt fall hitta en köpare till mitt potentiella älgkött, så är det fan det ultimata sättet att göra det på Fejjan. Två minuter efter att jag lagt ut en blänkare om köttet hade jag en köpare och jag kunde andas ut.

Jag är fortfarande inte överens med alla nya gadgets som FB tvingar på mig, men jag blir nog kvar ett tag till. Jag har ju trots allt en del att säga världen. Än.