Den verkliga verkligheten börjar på måndag. Och där satte jobbångesten in. Eller kanske inte just jobbångest. Mer lämna-Monstret-på-dagis-ångest. Särskilt efter att hon i ett samtal med sin farmor uttryckt sin ovilja att bli lämnad på dagis.
Det kommer att bli så kul. Det kommer att gå så bra. Vem försöker jag lura egentligen? Äh. Jag får lura mig själv att det är jobbångest istället. Och vem skulle inte få ångest när man läser igenom veckans program? "Mentorskap" står det på tre av fem dagar. Kul. Verkligen. Ser absolut fram emot att älta andras svårigheter att kommunicera med sina elever. Det blir säkert case-diskussioner också. Intressant och lärorikt.
Eller inte. Men det är väl bara att genomlida. Det som inte dödar stärker, har jag hört.
För övrigt kan jag bara tillägga att min mage, med ett par dagars undantag de senaste tre veckorna, fortfarande inte är bra. Men de där bakterierna jag trodde var bovarna fanns inte i det prov som lämnats in så nu blir det strikt mjölkfritt framöver. Ska prova låta bli mjölmat också. Kanske ska sluta äta över huvud taget, för det blir sannerligen inte mycket kvar efter att ha kapat mjölk och mjöl. Fast, det är en dum idé. Det vet jag. Blodsockerfall är ingen favorit plus att omgivningen blir lidande om jag inte äter...
Kör väl Sempers magdroppar en sväng då, få se om det hjälper mig tillbaka till verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar