Värk

Jag önskar det vore träningsvärk jag hade men det är det inte. Dessutom sitter värken i fingrar och händer och senaste (och enda) gången jag haft träningsvärk där var efter en sex mil lång skotertur i de "riktiga" fjällen.

Bästaste sjuksyster tyckte att jag skulle ringa till vårdcentralen och skaffa en telefontid hos min husläkare. "Vilken husläkare?" blev mitt svar. Vi har den stora förmånen att alltid ha stafettläkare som husläkare vilket innebär att det aldrig är samma person man får prata med från gång till gång. Men, eftersom jag litar på sjuksyster så ringde jag och fick en tid fyra dagar senare. Sjuksyster peppade och sa att jag skulle tjata så jag fick en remiss till reumatologen på en gång.

Det funkade inte. Doktorn misstrodde mig och därför ska jag dit idag på eftermiddagen för att bli tittad på och antagligen hånad. Hånad på så sätt att jag kommer att få ett recept på värktabletter som ska ätas först innan han ens kan överväga att skriva en remiss till högre instans. Jag vet redan nu att det kommer att bli så vilket gör att det känns ganska onödigt att gå dit... Tränaren sa att han kanske skulle följa med mig dit (jag hoppas att han gör det) och raise some hell, "för det gör du inte själv". Och det påståendet är antagligen sant.

Jag hatar att käfta mot läkare. Jag borde inte ha problem med det, men det har jag. Särskilt när de kommer in med den där "du-tar-upp-min-tid-med-dina-patetiska-problem"-blicken. Då vill jag bara be om ursäkt och gå därifrån och det kommer jag antagligen att göra om inte Tränaren följer med mig dit.

Dagen började uselt och det känns som att det kommer att fortsätta på samma sätt...