Julafton bjöd på
- havererad iPod: det visade sig sedemera, när jag slutat stressa, att den inte havererat. Den var full...
- samtal från Mor att hon fått ett samtal från polisen i Falun. Fasters grannar misstänkte det värsta och polisen ville ha tillåtelse att gå in i lägenheten för att kolla läget. De ringde upp igen efter en stund: "Hon är vid god vigör. Hon släpper inte ens in oss." Skulle inte jag heller ha gjort.
- oplogad väg upp till Julbordet: Det är ju jul... Men jag saknar Vägverket. Då var vägarna alltid bra...
- ett oväntat möte med en gammal vän: Världens bästa Ivar stod på Stötens parkering när vi anlände. Har inte träffat honom på säkert tre år och att jag fick träffa honom så här oväntat gjorde hela min kväll.
- påklistrade leenden och gratulationer. Orkar inte berätta. Vill inte berätta. Blir bara irriterad och det vill jag inte.
- julbord... Det godaste var kladdkakan på slutet...
- världens duktigaste unge. Dottern skötte sig exemplariskt under måltiden. Jag tror hon åt åtta köttbullar och tre prinskorvar. Med äppelmos...
- körning till Föräldrahemmet. Jag utsåg mig själv till chaufför eftersom jag misstänkte att alkoholintag skulle få min irriterade tunga att slinta och att jag i och med detta skulle säga något dumt. Det är inte klokt så klok jag är...
- mys i Föräldrahemmet. Här började jag kunna vara mig själv...
Fick sova länge på juldagsmorgonen, innan bilåkandet startade... Dottern och jag skulle stanna i Föräldrahemmet medan Sambon skulle hem och vara hundvakt. Jag skjutsade hem honom och på väg uppåt igen började Stormen. Fy f-n vad det blåste. Jag hatar blåsväder. Hatar, I say. På annandagen skulle vi ut och hälsa på en massa folk var det tänkt. Istället blev det hemfärd för vädret var verkligen uselt och jag ville inte vänta på att det skulle snöstorma ännu mer och plogas mindre...
Jag gillar inte snö, okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar