Bästaste av vänner

Idag har ett av mina gamla stora barn varit på besök. Redan när hon gick i ettan kände jag att det var något speciellt med denna starka individ. Jag såg mig själv i henne i väldigt många aspekter. En ledare, om än inte självvalt. En ifrågasättare. En tjej som alla killar hade som kompis men inget mer... Många diskussioner just kring detta sista har vi haft. "En dag förstår de vad de missat..."

Vi blev kompisar under de tre år jag hade äran att vara hennes klassföreståndare och det är jag väldigt glad för. Hon kallar mig syster och hennes familj adopterade mig och idag är hennes föräldrar min dotters extramorföräldrar. Varje tisdag har vi "tisdagsmys". Dottern busar med extramorfar och extramormor och jag dricker kaffe och pratar strunt...

Syster lämnade byn och drog till Småland. Det bör tilläggas att hon är en av de få i klassen som lyckats med detta. Jag blev ledsen när hon meddelade att hon skulle flytta, men samtidigt väldigt glad. "Stick" sa jag. "Byn finns kvar. Ut och lev!"

Nå, hela klanen var på besök och även Systers pojkvän. Träffade honom första gången i somras när han fick utstå många uttittningar och utfrågningar. Han satt i soffan i huset med den blå brevlådan och det var som att han alltid suttit där. Han fann sig väl till rätta med allas våra kommentarer och han accepterades av alla på en gång. Idag var det likadant. Sambon träffade honom för första gången idag och hans omdöme var "vilken bra kille!" Det är han. Du har träffat rätt på första försöket, Syster! Att han sedan gillar byn och omgivningarna gör inte saken sämre. Han vill flytta hit, men det vill inte Syster. Jag förstår henne...

I huset med den blå brevlådan är man alltid välkommen. Kom som du är, bara du kommer... Jag älskar denna Klan!

Nu är glada julen slut, slut slut...

För att citera Fylking vid litteraturprisannonseringen: ÄNTLIGEN!

Julafton bjöd på

- havererad iPod: det visade sig sedemera, när jag slutat stressa, att den inte havererat. Den var full...

- samtal från Mor att hon fått ett samtal från polisen i Falun. Fasters grannar misstänkte det värsta och polisen ville ha tillåtelse att gå in i lägenheten för att kolla läget. De ringde upp igen efter en stund: "Hon är vid god vigör. Hon släpper inte ens in oss." Skulle inte jag heller ha gjort.

- oplogad väg upp till Julbordet: Det är ju jul... Men jag saknar Vägverket. Då var vägarna alltid bra...

- ett oväntat möte med en gammal vän: Världens bästa Ivar stod på Stötens parkering när vi anlände. Har inte träffat honom på säkert tre år och att jag fick träffa honom så här oväntat gjorde hela min kväll.

- påklistrade leenden och gratulationer. Orkar inte berätta. Vill inte berätta. Blir bara irriterad och det vill jag inte.

- julbord... Det godaste var kladdkakan på slutet...

- världens duktigaste unge. Dottern skötte sig exemplariskt under måltiden. Jag tror hon åt åtta köttbullar och tre prinskorvar. Med äppelmos...

- körning till Föräldrahemmet. Jag utsåg mig själv till chaufför eftersom jag misstänkte att alkoholintag skulle få min irriterade tunga att slinta och att jag i och med detta skulle säga något dumt. Det är inte klokt så klok jag är...

- mys i Föräldrahemmet. Här började jag kunna vara mig själv...

Fick sova länge på juldagsmorgonen, innan bilåkandet startade... Dottern och jag skulle stanna i Föräldrahemmet medan Sambon skulle hem och vara hundvakt. Jag skjutsade hem honom och på väg uppåt igen började Stormen. Fy f-n vad det blåste. Jag hatar blåsväder. Hatar, I say. På annandagen skulle vi ut och hälsa på en massa folk var det tänkt. Istället blev det hemfärd för vädret var verkligen uselt och jag ville inte vänta på att det skulle snöstorma ännu mer och plogas mindre...

Jag gillar inte snö, okej?

Rough morning...

I morse var det segt... Väldigt segt. Men motivationen av att det är sista dagen innan julledigheten fick mig upp ur sängen.


Dottern har sovit oroligt, vilket medfört att jag sovit dåligt. Det har varit allt från skrik av drömmar, klagande över att hon inte har täcket på sig, klagande över att hon har täcket på sig till fötter i min rygg och armbågar i huvudet i natt. Skulle ha gått och lagt mig på soffan, men där låg Svärföräldrarna och Hunden och sov snarkande sött.


Hunden ja... Jag är designated dog walker och igår kväll var det -25 när vi skulle ut. Men skam den som klagar, det var friskt! Hunden var glad att komma ut och det var jag också. Lägenheten är lite för liten för 4,5 personer och en hund. Nåväl, Hunden och jag gick ut. Det var kallt. Jättekallt. Kolla ögonfransarna... De är inte vit mascara. Det är frost. Underbart!


Igår var Bro' och hälsade på, han ser ut att må väldigt gott och det gör mig glad. Träffade honom i helgen också när jag fick åka till Mora alldeles själv (UNDERBART!!). Brorson 2 hade misstänkt blindtarsinflammation och låg på lasarettet. Faster var då tvungen att åka dit och kramas lite. Anledningen till att Bro' var i byn igår var att han hade en date med världens bästa B för att få sina korpar gjorda. Korpsyskonen... Känns kul att vi gjort detta tillsammans. Vi har inte valt exakt samma motiv, men temat är detsamma. Svarta vingar...


Apropå gårdagen... När jag gick till skolan (-10) och kom till
hängbron, var det nära att jag blev religiös. Himlen var så vacker...

En timme senare var detta vad jag såg utanför klassrumsfönstret...

Bon Jovi - låtar för alla känslor

Har en ledsen flicka i min mentorsgrupp. Hjärtat är trasigt och limmet hon har räcker inte för att laga det lilla hjärtat. Hon försöker och försöker, men hon tappar det i marken gång på gång. Ibland slänger hon det i väggen, men oftast tappar hon taget. Hjärtat slinter ur hennes händer och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne ur det. Hon har nått stadiet där hon har slutat lyssna. Mina råd är inget värda längre... Därför har jag tagit fram det tunga artilleriet.

Blandband har terapeutisk inverkan på mig och jag hoppas att det ska ha det på henne också. Bon Jovi, mina ständiga följeslagare, har låtar för alla tillfällen och därför har jag kompilerat en spotify-lista åt henne:

1. It's my life - Fatta det tjejen! Det är du som bestämmer!
2. I'll be there for you - det är jag, när du behöver det
3. You give love a bad name - och det gör han, killen. Svinet.
4. Burning for love - men leta upp något annat, va?
5. Hardest part is the night - det är då hon tänker som mest...
6. I believe - Känn styrkan i den låten... Man tar sig i kragen av den!
7. Love is the only rule - Textraden "You write your truth and I write mine" säger det mesta. Det är också en extremt glad låt. Underbar. Min theme-song right now...
8. Thorn in my side - det är han. Svinet. Släpp honom! Underbar låt. Theme-song #2
9. We weren't born to follow - Gör som DU vill. Inte som någon annan vill.
10. Who says you can't go home - Pepplåt
11. One step closer - en låt som tar dig från botten och uppåt
12. Runaway - tragisk text, men melodin är pepppepppepp
13. Lost highway - Lämna skiten bakom dig...
14. A whole lot of leavin' - och det är helt rätt
15. Any other day - say no more
16. Have a nice day - Up yours, liksom
17. Last cigarette - se det så, du har rökt för sista gången. Ja, det kommer att dra i röktarmen, men LÅT BLI!
18. Novocaine - if all else fails, ta inte sånt...
19. Bounce - man trillar, och reser sig. Res dig!
20. Say it isn't so - en låt om raserade drömmar...
21. Just older - Theme-song #3
22. Blood on blood - Förmodligen en av de bästa låtar de gjort. Någonsin. Får en att tänka tillbaka och se framåt.

http://http://open.spotify.com/user/lekeanna/playlist/647m9FRC3gdhrD5272TWB0

Glader och Trötter

Hade tänkt att jag skulle ut och promenera i kylan, en sådan där uppfriskande och uppiggande promenad... ja ni vet. Men jag tror inte att jag ska. Orkar inte. Jag "hurves" bara vid tanken egentligen. Dessutom fick jag ett råd av en vis man för en stund sedan. Som det orakel han är gav han mig dessa fem ord: "Du ska se på film." Och det ska jag nog. För idag är jag Trötter. Apropå sagor så ska jag göra ett nytt försök med El espinazo del diablo ikväll. Försökte igår men då ville inte Telias programbibliotek samma sak som jag. Hoppas på bättre lycka ikväll, för jag vill verkligen se den. En skräcksaga signerad Guillermo del Toro. http://www.imdb.com/title/tt0256009/plotsummary för den intresserade...

Nyklippt är jag också. Jag är nöjd. Men snart måste jag göra något radikalt. Anmälde mig som frivillig försökskanin till världens bästa frisör och hon var på. Hon nämnde något om brandbilsrött. Me like... Världens bästa frisör bjöd på en uppljusning av luggen i väntan på det brandbilsröda. Då blev jag Glader.

Glader - Trötter - sova - säng - lakan - fängelseflykt - Shawshank - Longshanks - metkrok - napp - ljuddämpare - bil - ny - frisyr - varför leker jag associationslekar med mig själv?! Jösses...

Korpen flyger

Nu är den på plats... Det tog sin lilla tid, 4½ timme, men det var det värt!

B ritade om bilden jag hade med mig för att den skulle passa armen bättre. Jag lät honom hållas för jag litar på honom till 100% när det gäller sådana saker. Vi bestämde först att den skulle vara svart/grå, men medan B ritade konstaterade han att bilden var "lite för dyster" och han ville då lägga in lite färg. Okej, sa jag.

Som vanligt gjorde det inte så ont, lite elakt var det väl på sina ställen, men inget överjävligt. Hade jag inte suttit rakt upp och ner på en stol hade jag nog somnat. Nålens ljud är hypnotiserande och på något underligt sätt slappnar jag av så till den milda grad att jag skulle kunna somna.

Efter att B hållt på ett tag kommer han på att vi nog måste ha lite mer färg... och så börjar han blanda de mest vansinniga färger: rosa, orange, cerise, lila, röd och grön. Då fick jag lite panik... Men resultatet blev helt vanisnnigt underbart! Kolla ansiktet...

Idag har kidsen stått på kö för att titta på den. Och den är värd att tittas på. Jag är nöjd. Mer än nöjd.

Blueprint on!

Nu är den på g...

Klar!

I väntans tider...

Tid är något relativt. Tydligen. Nu är det en och en halv timme tills jag ska göra något av det häftigaste, skönaste och stördaste jag vet.

Men dessa 90 minuter (and counting) kommer att gå oändligt långsamt. Förhoppningsvis kommer tiden att fyllas av vetgiriga elevers frågor. Frågan är dock om jag kommer att vara nog koncentrerad så jag kan svara på dessa frågor. Min hjärna är redan på plats. Fjärilarna i magen har redan börjat fladdra i takt med nålens surr...

Ja, det ska bli en till tatuering. Den sjunde i ordningen. Ja, jag är knäpp. Men vem är inte det? Andra åker till Thailand på solsemester för att må bra. Jag lägger mig på en bänk och låter någon misshandla mig med en surrande, vibrerande nål.

"Men hur kan du? Det gör ju så ont!" Nej, det gör inte ont. Jag somnade sist... Knasigt, I know. det är en smärta som är lätt att hantera, att gå in i, att gå upp i. Och en sak till... har man fött barn är tatueringar en barnlek.

"Men hur kan du? Tänker du inte på hur du uppfattas?" Jo, det gör jag. Därför har jag dem där de kan döljas eller visas när jag så själv vill. Men bilden av en tatuerad människa är inte den samma idag som för låt säga 30 år sedan. Då var det kåkfarare och allmänt slödder som tatuerade sig själva med nål och bläckpenna. Jag kanske blir uppfattad som white trash av en del människor, men det är deras problem. Inte mitt. Jag vet vem jag är och jag står för det.

"Men hur kan du? Hur kommer de att se ut när du blir gammal?" Antagligen urblekta och aningen hängiga. Men det kommer jag också att vara så det är helt okej. De, mina väl valda tatueringar, är en del av mig. De representerar saker som jag kan stå för i resten av mitt liv. Saker som jag inte kommer att ändra åsikt om. Jag kan försvara varenda en av dem.

Frågan är dock varför jag ens skulle behöva försvara dem...

Tomten? Hallå? Tittar du?

Goda gärningar blir belönade sägs det... I så fall kommer jag att bli rik, eller dränkt i julklappar.

I lördags jobbade jag oavlönat när två av mina mentorselever arrangerade rockkväll på "Parken". Satt i dörren och tog betalt mellan 19 och 02.
Ja, inte hela tiden förstås. Jag fick upp och lyssna på banden som spelade också. Headliners var http://www.planthreeband.com/ och de var riktigt, riktigt bra. Ett gäng grabbar från Stockholm.

En annan arbetsförmån var att få den stora äran att skjutsa hem ungar som var för fulla. Var fem sekunder från att få bilen nerspydd... När kvällen var till ända agerade jag chaufför igen, till ungar i bättre tillstånd än den förut nämnda. Jag kom hem kvart i tre. På morgonen, that is. Men, vad gör man inte för sina elever? Sina duktiga ungar.

De goda gärningarna har fortsatt idag när jag handlett en elev, som inte är min elev, i strukturering och allmän uppstyrning av hans muntliga nationella prov. Hoppas att han inte får IG... Då tappar jag nog namnet eleven gav mig när han skulle lägga in mitt nummer i mobilen: Bästa Anna. Plus att jag nog måste ge mig själv sparken.

Som om detta inte var nog har jag hjälpt en högskolestudent i vardande att hitta kurslitteratur som "inte finns NÅGONSTANS". Det gjorde den visst. Om man bara känner till rätt trollformel så...