Då hade vi varit på BB i två nätter och jag hade på morgonen den 15:e äntligen blivit igångsatt. Epiduralen satt på plats och jag mådde väl. Allt var lugnt.
Om en halvtimme från nu kommer barnmorskan Mona-Lisa in och skrattar åt oss. Hon var där när vi kom in på fredagen och hon sa med van blick att vi nog var kvar - oförlösta - när hon gick på igen på söndagen.
Hon frågade mig hur jag mådde. "Tack, bra. Lite trött kanske." Hon skrattade igen och sa att jag fick ju lägga mig. Hon gick för att få rapport av personalen, men skulle komma in direkt efter det.
Jag la mig en liten stund senare... Och då började den roligaste upplevelsen i mitt liv! Skrek till Tränaren att han skulle hämta M-L igen för nu var det "faaaaan barn på gång!" (Krystvärk 1)
M-L kommer inspringande och undrar vad vi pysslar med. Tränaren pekar på mig och jag får fram "barn... nu!" och så utbryter en febril verksamhet och mitt i allt ser M-L att jag fortfarande har trosorna på mig varpå hon skrattropar till Tränaren "men ta av henne trosorna då!" (Krystvärk 2)
Det hinns inte med att sätta på benstöden på sängen. Tränaren som ätit på ett äpple innan jag börjar gorma om barn, äter fortfarande på det gröna äpplet medan han håller mitt ena ben. Och som han smaskar... "SPOTTA UT DET DÄR!" väser jag. Han spottar. (Krystvärk 3)
En värk senare är Monstret ute... Efter en kvarts värkarbete var hon hos oss kl. 14.00 den 15 april 2007.
Och hon är världens bästa Monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar