Gårdagens panikbacill

I förrgår nästan natt meddelade min mobil att det fanns en systemuppdatering tillgänglig. Jag klickade 'ok' på allt och fortsatte lyssna på min bok och allt var frid och fröjd.

Trodde jag.

Igår skulle jag visa Monstret en bild som jag tagit på henne medan hon sov. Det var bara ett problem: Det fanns inte en enda bild kvar i telefonen. Var jag än letade så var det tomt.

Jag fick panik, men fogade mig ganska snart i det. Jag kunde ju ändå inte göra något åt det. Förutom att banna mig själv för att jag inte laddat över de drygt 600 bilderna som fanns på SD-kortet till datorn. Jag hade med andra ord lärt mig en läxa.

Idag när jag hämtat Monstret på dagis gick vi upp till skogen för att kolla om bäcken tinat fram mer. Jag plockade upp telefonen för att föreviga ögonblicket, tog en bild och kom sedan på att jag skulle skicka den till Tränaren varpå jag går in i galleriet för att ta fram bilden.

Döm om min förvåning när bilderna på något underligt vis har uppenbarat sig igen! Lyckan var gjord och ja, jag har lagt in dem på datorn nu...

Tränaren hjälpte våren på traven i söndags.

Det blir ju inte sommar om inte någon sätter fart...

Man blir trött av att hjälpa våren på traven...

Om det ändå vore sommar...