There, and back again?

Ja, så har vi då kommit hem från Åland.

Eller vänta nu... Vi var visst inte ens till Åland. Hänger ni med? Det är knappt jag gör det, så jag tar det från början:

Halv tio i lördags förmiddag äntrade vi bussen som skulle ta oss till Stockholm och Cinderella. Tio i tio blindtestades den första single malten. Efter många om och stopp för tipsinlämning var vi framme i Stockholm och gick på båten som skulle ta oss till Mariehamn. Avgång 17.00.

Kl. 18.15 sitter vi i världens mest tacky matsal och ska spisa trerätters och vi har fortfarande inte lämnat kajen. Kl. 21 har vi ätit klart och vi ligger fortfarande i hamn. Strax efter nio går vi ner till bildäck där whiskymässan håller till. Flaskorna i montrarna börjar skaka och vi rör alltså på oss.

Sedan vet jag inte så mycket mer för jag höll på att svimma och Tränaren ledde mig upp till hytten där jag somnade inom en halvtimme... Roligt sällskap man är, och jag var inte ens full!

Come morning går vi och ska käka gofrukost. Tittar ut och tycker nog att vi ligger väldigt stilla för att vara vid nio på morgonen. Borde vi inte vara på hemväg nu? Jaja, går ner på mässan, frustreras över att Laphroaigfolket sålt slut på nykomlingen Brodir (helt underbar!), hänger lite, smuttar lite, går upp till tax-freen och då rör sig båten plötsligt.

Baklänges.

Någon kommer förbi och säger att vi sitter fast i isen. Haha, säger jag. Roligt.

Båten åker sakta framåt. Stannar. Backar. Tar omtag och når till slut isfritt vatten och halv fyra är vi tillbaka i Stockholm. På plats i bussen berättar chaufförskan att vi aldrig nått Åland eftersom det blåst 20 sekundmeter ute på Ålands hav och att kapten därför kört ut färjan i skärgården och parkerat den i en vik. I tolv timmar. Och att den faktiskt frös fast.

Det var den utlandsresan.