17 september 2010

Snart är det dags...

Vadå dags? 
Jo. Antingen inte läsa ut Arto Paasilinnas Kollektivt självmord och inspireras eller så kanske vi återfår ett någorlunda empatiskt samhälle.

Reinfeldt tar awarden för dummaste kommentar idag: Ensamma mammor ska jobba mer för att få livet att bli drägligt.  Vem ska då ta hand om barnen? Eller får de ensamma mammorna (och papporna) skylla sig själva för att de i sann kristdemokratisk anda inte hållit masken och härdat ut? Det är ju klart att man får skylla sig själv och det är klart att man ska ta helgjobb om man är ensamstående förälder. Självklart. Toppen. Swell. Awesome. MEN VEM SKA TA HAND OM BARNEN SOM HAMNAR PÅ GLID FÖR ATT DE INTE HAFT NÄRVARANDE FÖRÄLDRAR?!

Ursäkta utbrottet.

Men. Ponera att den ensamstående mamman (eller pappan) jobbar från sju till fem varje dag. Barnen (förskoleålder) lägger sig vid åtta ungefär. Det är tre timmar "kvalitetstid" varje dag. Men dessutom ska det handlas, lagas mat, städas (ingen RUT här inte, det finns det inte pengar till) vilket kanske gör att vi hamnar på  ungefär 1,5 timme "kvalitetstid" per dag. Ta det gånger fem. 7,5 timmar har den ensamstående tid att sitta ner med sina barn under en arbetsvecka. Helgerna är alltså guld värda. Men då ska man ju jobba, menar Fredrik. Vill man få det att gå ihop så ska man jobba extra... Nej, fy fan.

Inga kommentarer: