"Jag är ju inte så insatt", säger hon som kommer att lägga sin röst på Miljöpartiet. Ja. Det stämmer. Vi är inte så insatta, men kanske förutsägbara. Är du högutbildad och bor på söder utan bil? Då är Miljöpartiet ett självklart val. Därför funkar ju gallupundersökingar. Därför är faktiskt det här valet spännande, eller varför inte med Mona Sahlins ord: "Ett ödesval". Därför är det här valet också skrämmande eftersom SD möjligen får 4.4% och därmed mandat. Frågan är väl om vi egentligen behöver vara så insatta. Spelar det verkligen någon roll om kidsen får betyg från sjätte eller sjunde klass? Nej. det gör det inte. Det är inte de små frågorna som ska avgöra. Det är de ideologiska.
Självklart röstar vi med fötterna. Ska jag vara på jobbet åtta timmar om dagen och på gymmet en timme, kan jag inte städa/diska/tvätta/skura dasset/stryka/hämta barn innan klockan fem. Jag betalar för att någon kan göra det, så behöver inte mina barn kosta mig något karriär- eller livsstilsmässigt. Att vi i välfärdssverige sedan klappar oss på axeln för att vi har avvecklat ståndsamhället, är väl en bisak. Det är ju faktiskt inte svenska städerskor vi har hemma.
Den svenska individualismen ger vid handen att var och en är sitt eget varumärke. Kvinnofrigörelsens pris är dubbelarbete eller avlönad hemhjälp. Eller? Många familjer löser det annorlunda. Kvinnan jobbar 80%, tar mer ansvar hemma, medan mannen fortsätter att vara karln i huset och jobbar jämt. Karriärmöjligheter eller pensionsgrundande inkomst för den som jobbar 80% sjunker. Dessutom lägger kvinnan sina pengar på hemmet och mannen köper bilen eller båten. Hemmet delar man lika på när man separerar, medan bilen och båten är hans. Ergo: kvinnan har gjort sig beroende av mannen. Fem år på universitetet, lysande möjligheter på arbetsmarknaden... Ja, när barnen kommer, smyger traditionella könsmönster in med AD-dropparna. Om vi inte avlönar en städerska eller barnhjälp att göra det åt oss. "Vi köper tid". Nej. Vi köper någon annans tid. För att vi kan. För att det är avdragsgillt. För att vi inte kan jobba röven av oss och samtidigt ha barn och en perfekt familj. Och ja. Det är en jävla skillnad på Rut och Rot. Alla kan dammsuga. Alla kan inte dra elledningar. Hur många har en svensk städerska? Upp med handen. Hoppas att Dyfvermarks nya dokumentär Euro Orphans kommer att kasta ljus på detta. Städa själva. Det går på en grisblink om alla hjälper till. Ja, ungarna också.
Alla barn ska gå i en trygg skola och Jan Björklund kan dra åt helvete med sina trygghetsplatityder. Vem vill inte ha sitt barn i en lugn och mysig klass med världens bästa lärare? Lägg pengarna på att minska barngrupperna i skolan, så kommer det att behövas färre poliser i framtiden. Fredrik Reinfeldt lovar en miljard till att skärpa straffen för återfallsförbrytare. Det är som att smörja salva på en herpesblåsa. Lägg den årliga miljarden på klassrummen och lärarna istället. Ge barnen fler lärare och mer tid, och färre åtgärdsprogram eller disciplinföreskrifter och vi kommer att få stänga fängelser 2050.
En annan baksida eller framsida av valfriheten i skolan är hur populära skolor braindrainar ruffigare områden. Killen från Hallonbergen tentade redan i tvåan av alla mattekurser. MVG i samtliga. I tvåan. Blackebergs Gymnasium plockar som en av Stockholms bästa skolor russinen ur kakan. En smart grabb fick en grym chans, men behövs inte en sån kille i Hallonbergen? Långa resor varje dag och kanske en identitetskris mellan klasskompisarnas Barbadossemesterar, och Ramadan hemma i Hallonbergen? Såklart. Men också en given väg till ett statusliv. Han kommer knappast att bo kvar i Hallonbergen. Handen på hjärtat? Jag hade inte heller skjutit mitt eget barn framför mig i kampen för att behålla smarta ungar i Hallonbergen. Dessutom har vi väl alltid hyllat klassresenären som en hjälte? Priset för det kan jag skriva en ny note om.
Tyvärr ligger det också i din röstsedels valmakt att rösta bort andra människor. Utförsäkrade, invandrare, arbetslösa. Väljer du att använda den så, är det ditt val och du kan ju dölja det med att man ska bevara valhemligheten, men bra i hjärtat ska det inte kännas. En kompis har bott utomlands i tio år och känner väl inte att valet i Sverige är så spännande. Hennes man från Zimbabwe häpnar: "Du har rösträtt men tänker inte använda den?". Hon kommer att gå till ambassaden i Sydafrika och rösta. För att det är viktigt.
Alla mår bra av att bo i ett land där alla mår bra. Alla mår bra att bo i en värld där alla mår bra. Låt folk tjäna hur mycket pengar dom vill, oavsett om det är på fallskärmar, fotboll eller chefsinkomster. Men låt dom inte tjäna pengar på att göra klipp när hyresrätter säljs ut, eller utnyttja städhjälp på bekostnad av att familjer splittras i öst. Då skapar vi ett a- och ett b-lag. Och ja, då kanske vi måste rösta på moderaterna ändå - eftersom en miljard kronor kommer att behövas för att stävja brottsligheten.
I stan kan man åka kollektivt, inte på landet. Gör det dyrt som fan att köra bil i stan - vi kan åka buss eller t-bana. Det kan man inte på landet. Ingen behöver en SUV i stan - jag känner flera som skulle ha nytta av en SUV på landet. På landsbygden behöver man bil om "hela Sverige ska leva". Det har sitt pris att bo i stan, på samma sätt som det har sitt pris att bo på landet.
Sluta genast att ta inträde på museer men subventionera teaterbiljetter intill gratisgränsen - annars föder vi en reklamfinansierad generation som är "lovin' it" med ett attention span fram till nästa reklamavbrott. Har vi råd att låta våra bästa hjärnor förstöras av Kanal 5s fördumningsteve? Har vi - både som individer och kollektiv - råd att låta marknadskrafter och efterfrågan styra över vad vi konsumerar, oavsett om det är mat eller kultur? En röst för de röd-gröna tycker inte det. En röst på alliansen är en röst för ett cementerande av klassamhället - i Sverige och i världen. Det du gör påverkar andra. Alltid. Det kan du inte rösta bort, även om du väljer individualismens allians.
Viktigaste frågan måste väl ändå vara hur vi har det på vår planet? Hur vi tar hand om miljön och varandra, och inte om vi får betyg från åk sex eller sju.
Amen.
