Tålamodet

Efter nästan två veckor utan Tränaren och Monstret kom de äntligen hem till Lilla Byn och den trötta älgjagande modern/sambon. Monstret sken som en sol trots att klockan var mycket och hon var så uppskruvad att det tog två timmar att söva henne efter hemkomst.

Dagen efter hemkomst var... tålamodskrävande. Under veckorna mina vänner varit borta har allt låtit som frid och fröjd. De har lekt och umgåtts utan gräl. Men när Monstret kommit hem till mamma är det annat ljud i skällan. Det testas och prövas och testas lite till och Lärarjävelns tålamod tog slut rätt fort. Jag har ju varit hemma och argumenterat med mig själv och helt plötsligt är det någon som säger emot... Jag lackade naturligtvis ur och blev jättearg.

Mest av allt blev jag arg på mig själv för att jag reagerade som jag gjorde. Sen blev jag ledsen för jag kände mig totalt värdelös. De hade det bra mycket bättre utan mig. Jag är bara arg. Hela tiden.

Fast idag har jag tydligen, enligt Monstret, varit snäll.