24 juli 2012

Om förutfattade meningar

Nu när dansbandshelvetet är slut och allt återgått till det normala känner jag att jag vill kommentera en kommentar jag fick på mitt inlägg om sagda dansbandshelvete.

Jag fick, av en anonym person, höra att jag var låg för att jag dömde folk efter deras utseende och ja, det gör jag. Det gör alla.

Hur många gånger har inte Göran Persson fått skit för att han är en storväxt karl? Hm... Honom kan vi ju inte lita på. Han är sosse, men han ser ut som en förmögen storbonde - vänta nu! Han är en förmögen storbonde! - så honom kan vi inte lita på!

Hur många gånger har inte Mona Sahlin fått skit för sin frisyr/mascara/designerhandväska? Har hon en handväska för 50 papp?! Herregud, och hon ska kalla sig sosse! Nä, henne kan man då inte lita på! Och hur ser hon ut sedan? Hon har haft samma frisyr sedan åttiotalet och vi ska inte tala om hur hon sminkar sig!

Hur många gånger har inte överviktiga blivit stirrade på och dömda efter sitt utseende? Alla vet väl att tjocka människor är dumma människor. Glada ja, men inte är de smarta heller, för då hade de ju aaaaldrig låtit det gå så långt!

Hur många gånger har inte väldigt smala människor blivit utstirrade och dömda efter sitt utseende? Hen måste ju ha anorexia, stackars människa. Att hen inte tar tag i sitt liv...

Hur många gånger har inte korta människor blivit utstirrade och skrattade åt? Korta människor skiljer sig dock från mängden här. Varför? Jo, för att det är allmänt känt att man får påpeka att de är korta. Tror folk inte att de vet det? Hahaha, ska jag snickra en pall åt dig så du når upp att pussa på flickvännen?

Hur många gånger har inte människor med invandrarbakgrund blivit utstirrade och dömda - gärna för vad ett fåtal gjort - för sitt utseende? Jojo, man vet ju hur sådana där är...

Hur många gånger har inte jag fått konstiga blickar för alla mina tatueringar? Men vad har hon gjort?! Och hon ska kalla sig lärare... Nä, henne kan vi då inte lita på!

Massor med gånger. Listan kan göras längre; hur lång som helst, och det är det som är grejen. Hen som tyckte att jag var låg kanske är ett unikum och aldrig har dömt någon endaste människa efter utseendet men det betvivlar jag starkt. Oavsett hur man själv ser ut eller är så har man förutfattade meningar om hur olika kategorier av människor är. Det är ofrånkomligt.

Våra förutfattade meningar styr hur vi handlar och tycker man att Anders Borgs hästsvans ger honom en viss hippieaura så kanske man inte vill ha honom som finansminister och röstar följdaktligen på något annat än Alliansen (check!). Oavsett vad vi anser oss vara för personer så sker dessa bedömningar helt automatiskt. Ta en titt på den här bilden och säg mig vad ni tror att hon jobbar med, var hon bor och vad hon har för intressen.


Jag ser en affärskvinna på väg uppåt i karriären. Hon bor i stan, tjänar mycket pengar och om hon hinner så utnyttjar hon sitt medlemskap på SATS, gärna boxning så hon får ut sina aggressioner som hon byggt upp under dagens möten med alla gubbar. Vad ser du?

Ja, jag har förutfattade meningar och det har DU också. Alla har det. Folks förutfattade meningar styr väldigt mycket här i världen. All världens reklam styrs av folks förutfattade meningar om det mesta. När det nu är ett faktum att ALLA har förutfattade meningar måste man dock inse att man också ska kunna ändra uppfattning när man lärt känna den bedömda personen i fråga. Man får alltså inte låta sina förutfattade meningar styra ens liv utan man måste ge folk en chans att bevisa vilka de är. Hur skulle jag annars kunna sköta mitt jobb, might I ask? Ungarnas handlingar ligger i min bedömning av dem. Inte hur de ser ut; vilka föräldrar de har eller var de kommer ifrån. Det är vad de själva åstadkommer - inget annat.

Jamen, du säger ju att du äcklas ju av solariebrända medelålders tanter med rea-i-Ullared-blick, ger du dem en chans då? Nä, men det beror mest på att jag hatar dansband och för att jag gillar att göra mig lustig, på ett sarkastiskt sätt, över företeelser i min värld. Allvarligt nu, skulle jag träffa på dessa tanter i andra sammanhang än dansbandsveckan så vore det inget problem (om man nu väljer att se det som ett problem). Jag känner en hel drös med dylika tanter och dem gillar jag - för de har jag träffat mer än på övergångsstället vid ICA och faktiskt pratat med dem när de inte varit berusade av Olle Jönssons rakvatten.

Ja, jag har förutfattade meningar och det har du, anonyma kommentatör, också. Skillnaden mellan oss är att jag erkänner att jag har sådana och att jag utnyttjar min rätt att göra mig löjlig över dem (mina förutfattade meningar, alltså) medan du tar allt så personligt. Hade du gjort samma uttalande om mitt inlägg hade gällt att jag tycker att det finns för få homosexuella i världen (vilket jag faktiskt gör)? 

Nä, trodde väl inte det. Bögar är ju äckliga, ju! 


2 kommentarer:

Susanne sa...

Alla har fördomar. Knepet är att bortse ifrån dem.

Och naturligtvis finns det för få homosexuella i världen! I alla fall som vågar erkänna det, på grund av alla fördomar...

Anna-Sabina G sa...

Tack kära lärar jävel.

Så skönt att du så bra benar i det hela en gång för alla. Du säger precis det jag ser som mitt kall i livet. Att se att vi har fördomar men förstå och känna det när de ploppar upp och utifrån det våga granska oss själva.

Givetvis scannar vi av människor och placerar in de i fack, om vi inte gjorde det så skulle vi inte kunna handla utifrån grupperingar och ställningstaganden.Den här funktionen sitter i oss sedan urminnestider och i från grunden handlar det om våran fortlevnad, vem man lita på, vem ska man akta sig för osv.

Trist nog så har just ordet fördom stigmatiserats så det är så förfulat att vi inte ska yppa något om det, vi ska tiga och leka obrydda och fördomsfria till leda. Är det då inte den största fördomen av alla så säg.

Under hela mitt liv har jag levt i icke normer och vet så väl och kan många av de vanligaste fördomarna. Min pappa var mycket kortare än min mamma, han var svårt synskadad, jag själv är både tatuerad och kort. Så ja det är ju uppdukat bord för haglandet av andras fördomasfulla uttryck och stirrande blickar.

Den senaste fördomen jag stötte på var iof av en ung oerfaren person men ändå helt fantastiskt talande.
Personen skulle söka in på högskola och det var trassel med betygen. Jag sa att de betygsdokumenten jag sökt på är det samma som dina och för mig har det gått bra. Under någon form av hånskratt svarade personen, jo men du vet det jag söker nu är ju högskola.
Var det mina kilon som fick personen att tro att jag aldrig studerat vid en högskola, var det min frisyr, eller tatueringar?? Jag vet inte, men jag vet i alla fall mycket väl vilka universitetskurser och högskolekurser jag har gjort. Det som upprör mig mer är att personens sökta utbilldningar handlar om socialt arbete med människor som är otroligt utsatta. Så jag har två val, hoppas att personen aldrig någonsin närmar sig den utbilldningen, eller så att personen kommer in och verkligen får skallen gnuggad och lär sig främst en hel del om sig själv och sitt sätt att döma individer.

Jag vill återigen tacka dig att du genom din blogg för det här på tal. Jag kan som person sätta på mig teflonrustingen och skita blankt i det hela och bara tycka väldigt synd om de som inte har större förmågor och bildning. Men när fördomarna börjar slingra sig in ibland yrkesutövande människor och det uppenbart på alla vis genomsyrar beslut och deras arbeten så känns det aningen värre. Alla har fördomar, sen blir frågan vad vi gör med dom den avgörande faktorn.