Den där Isak känner sin fröken i och med att han tackar åt rätt håll... De senaste tre åren hade varit bra mycket tristare utan den där Isak, så tacksamheten works both ways. Och den där Erik då som dyker upp som en knight. Vilka pojkar...
Idag har jag haft besök av en auskulterande inte så gammal före detta elev som fått för sig att han ska bli svensklärare. Jag var nog lite måndagsmatt och bakis efter all rättning av nationella prov och annat för jag körde en repris av vad en av mina gamla lärare sa när han hörde att jag skulle bli svensklärare: "Nej! Gör det inte!"
Men varken jag då eller Sander nu lyssnade på det örat. Han ska absolut bli svensklärare och därför var han och hälsade på mig och mina elever idag. Sander skulle sitta med på två lektioner och dessutom spela in ett samtal mellan mig och en elev. "Hu då!" var min spontana reaktion på det senare, men det hela avlöpte så bra som det nog kunde göra en seg måndag. Sander verkade nöjd i alla fall:
Du blir en kanonbra lärare, Sander (trots att du hädar min gud!). Jag lovar att jag ska skriva en not-to-do-lista åt dig tills du tar examen så du inte behöver upprepa mina misstag... Förresten, du spelade in "fel" samtal! Två elever senare fick jag kommentaren "Du regerar i klassrummet!". Det hade varit något att spela upp för seminarieledaren.
Och för min chef.
4 kommentarer:
Vi är en del som skippar Bon Jovi-köret, men älskar dig ändå!
Och det här med att bevisa att man inte är en robot... inte såååå nödvändigt väl? Har ju ett namn alla fall!
Tack bästa Spader!
Nu behövs inte jag-är-ingen-robot-bevisningen längre!
Fint, jag kommer bomba dig med comments!
Skulle ALDRIG skippa Bon Jovi-köret and I do love u och är helt övertygad om att du är nummer 1 som lärare!
Inte för att du lyckades lära mej ett skit om hur man länkar eller gör en ny header på bloggen, men det har ju med eleven i fråga att göra ;)
Puss!
Skicka en kommentar