Lärarjäveln har jobbat idag. På skolan. På sommarlovet. Det ska jobbas i morgon också en sväng. Sommarskola för skolans idrottselever...
Det var rätt kul att träffa nya och halvgamla elever, men nog hade det varit skönare att vara hemma...
Lärarjäveln ska ha tyska med dem i morgon bitti och därför borde hon genast sluta skriva här och börja engagera sig för vad som ska hända istället. Någon fantasi har hon inte heller...
Jorge Luis Larrionda är nog en av den civiliserade världens mest avskydda människor just nu. I alla fall avskydd av den del av världens befolkning som hejar på England i fotboll. Stackars, staaaackars England... Time to go and see a psychiatrist? Inte låta saker som bortdömda mål knäcka en...
Det kunde ha blivit krig här hemma då Tränaren håller på England och Lärarjäveln på Tyskland, men som civiliserade människor grälades det inte alls...
Igår gjorde Lärarjäveln och hennes familj något mycket dumt. Igår var dagen före midsommarafton och vi tyckte tydligen att det var en jättebra idé att åka och handla just denna dag.
Det tyckte alla andra också. Särskilt de över 70. Det var folk överallt. Det var varmt. Tanter parkerade sina vagnar överallt medan de gick och letade extrapris. Ibland parkerade de gubbarna vid vagnen också, men oftast stod gubbarna och pratade med varandra mitt i någon gång som Lärarjäveln skulle igenom för att hitta majonnäsen.
Tror ni att de flyttade på sig? Va? Nej. Hujedamig, skulle de flytta på sig för att det kommer en tatuerad och irriterad småbarnsmamma med en tillika irriterad och gråtande unge på armen? Nej.
En affär avklarad, nu skulle vi bara in på nästa för att hämta paket. Lika mycket folk där på färre kvadratmeter. Monstret och undertecknad gick till bilen medan Tränaren skulle gå till affären med den gulgröna skylten. Vi öppnade alla fönster och Monstrets bilpåse. Nu hör det till saken att Monstret är i Trotsåldern med stort T och humörsvängningarna är värre än Lärarjävelns PMS-variant. En Ahlgrens-bil hamnade på golvet och det började skrikas och gråtas.
Lärarjäveln, som redan var varm, irriterad, törstig och less, reagerade väl inte så som en moder borde utan underblåste väl gråten en aning. Då händer det.
En tant kommer fram till bilen och säger "Men lilla vän, mamma och pappa kommer nog snart. Är det varmt..." och då fullständigt exploderar Lärarjäveln. "Men för i helvete! Tror du att jag skulle lämna mitt barn ensam i bilen? Va? I den här värmen?" Plus några fler svordomar. Filter av, liksom. Tanten försökte ursäkta sig, att hon tyckte att bilen såg tom ut och att jag inte skulle ta illa upp, men jag var så arg att jag bara väste.
Jag skulle aldrig lämna mitt barn i bilen ensam, så är det bara. Men det kunde ju inte tanten veta och nu har jag dåligt samvete för att jag fräste åt henne. Fast ändå...
Har smetat "korpflickan" full med solkräm och hoppas på att 30-styrkan ska skydda skapelsen. Antagligen gör det inte det. Men jag gör vad jag kan, okej? För nu skiner solen och det är varmt. Lite för varmt. Andra skulle nog kalla mig galen, men det tycker inte jag. 'Galen' betyder "åka till affären ikväll - kvällen före midsommarafton - och tro att man ska få tag i färska jordgubbar." Det var Tränarens förslag. "Kan vi inte åka och handla typ vid sju ikväll, så vi slipper allt folk?" Jodå, svarade Lärarjäveln lugnt. Men då är det slut på både jordgubbar och matjessill.
Sen har jag hittat en ny blogg... Miss Keep Your Distance. Hon verkar vara en kul typ. Så där rolig som Lärarjäveln skulle vilja vara. Haha.
Ni har väl hört talas om the Axe-effect? Killar sprayar sig med Axe-parfym och så får de ett koppel kvinnor efter sig, typ.
Lärarjäveln upplever a different kind of axe-effect idag. Den som kan uppstå om man gått loss med en yxa... Lärarjäveln skulle visa sig lite macho igår bland allt testosteron som fällde träd på löpande band med motor- eller röjsåg. Lärarjäveln handkvistade de stora träden med en yxa... och det betalar sig idag. Höger handled är helt paj. Den har av någon outgrundlig och oförklarlig anledning varit lite småslut i ett par veckor, men nu är den svullen och går knappt att böja. Kunde knappt klämma ut "misu" ur tuben när Monstret skulle ha sin obligatoriska "rullmacka med misu" i morse.
Måste kanske ringa vårdcentralen. Kanske. Jo. Ja, jag ska. Sen.
Lärarjäveln börjar dessutom tro på det. Hon är lugn. Hon tar dagen som den kommer. Ett tag. Det ska naturligtvis jobbas ett par dagar om en vecka. Men det är lugnt. Det blir kul.
Igår rådde febril aktivitet vid Lärarjävelns hus. Tränaren och de båda andra småbarnsfäderna i huset gick loss på skogen bakom vårt hus. Lärarjäveln och Monstret rensade en rabatt medan karlakarlarna skötte muskelarbetet. Monstret var helt underbar, hon åkte fram och tillbaka på sin mintgröna trehjuling medan den ömma (idag på mer än ett sätt) modern låg på knä i rabatten.
Vi hittade en stor groda medan vi slet maskrosor. "En prins!" sa Monstret. "Ta den mamma!" och det gjorde Lärarjäveln. Men pussade gjorde varken jag eller Monstret, vi har ju redan hittat våra prinsar.
Så här i skolavslutningstider blir Lärarjäveln lätt sentimental och minns sina egna avslutningar. Inte de som var i kyrkan, utan de som var i ett vanligt klassrum på gymnasiet. De där "Johansson & Moppen" underhöll med skönsång och unpluggedgitarr. De där låtar som Silent Lucidity, Silent Man och framför allt Beth spelades.
Ikväll spelade Kiss i Stockholm och Lärarjäveln var inte där. Det var däremot ett av de stora barnen och hon frågade häromdagen om hon skulle ringa under konserten. "Ring om de spelar Beth" sa Lärarjäveln.
Och hon ringde.
Tack Malin! Och tack Stefan och Henrik för alla oförglömliga ögonblick!
Balen är avklarad med gott resultat. Ungarna höll tyst medan Lärarjäveln höll tal. De skrattade där de skulle, jublade där de skulle och applåderade efteråt. Annat var det när andra försökte sig på att "bräcka svenskläraren". Ska man bräcka svenskläraren bör man inte ha ett manus som består två A4-sidor med text i enkelt radavstånd. Man bör också ha en viss timing och gärna ha tränat ett par gånger innan framträdandet. Sen underlättar det naturligtvis om folk VILL lyssna också. Jaja, en trevlig kväll var det i alla fall.
Dagen efter bal var en pina. Vätskebristen från dagen innan innebar huvudvärk som inte gick över... Och denna dag slutade ettor och tvåor. Dessutom skulle det umgås med avgångseleverna. Det var trevligt, men det hade varit roligare om man varit lite piggare.
Så var det studentdag då... Lärarjäveln och Tränaren brukar hålla i studentfirandet i byns park och så skulle det också bli i år. När klockan ringde på fredagsmorgonen insåg vi att vi hade ett problem. Tränaren hade tappat rösten... Men det löste sig. Vi gjorde en grej av det.
Lärarjäveln gjorde förresten en enorm uppoffring: Hon gick med till kyrkan för att ge sitt stöd till en ateistisk hockeymålis med tatueringsbehov. Vad gör man inte för sina ungar? Att respekten för kyrkorummet inte infann sig den här gången heller var inte förvånande. Tur att man hade mobilen med sig...
På scenen under själva firandet fick Lärarjäveln mer cred än alla år sammanlagt... Känns som att det här läsåret var ganska bra ändå, att all psykisk oreda inte var till spillo och att Lärarjäveln faktiskt spelat roll. Det känns bra. Riktigt bra.
Dagen avslutades som sig bör hos Krögaren. Lärarjäveln fick en skiva med Bon Jovi-låtar av honom. Lärarjäveln är avundsjuk på Krögaren. Han har pratat med Richie Sambora. Det är stort. Att Krögaren inte kände igen gitarrgurun förrän denne presenterade sig är redundant. Han har pratat med Richie Sambora. Livet är orättvist.
Denna låt avslutade konserten, och det var det bästa tänkbara slutet. En ensam Billie Joe Armstrong med en akustisk gitarr.
Det är en av Lärarjävelns favoritlåtar. Tränaren spelade in denna på en MiniDisc (ja, det var på stenåldern) en gång i förhållandets början och den sitter kvar i hjärtat. Den säger en del om undertecknads syn på livet och det är en fantastisk skolavslutningslåt och Lärarjäveln begriper inte varför ingen kommit på det?!
So, for all you students out there... I hope you had the time of your life!
Fredag:
Roddar mösspåtagning, för det var tydligen Lärarjävelns uppgift. Inga rektorer på plats (Varför ska de vara det? De är väl inte här för elevernas skull?) och det kändes lite dumt. Därför ringdes det till skolchef: "Den du söker återkommer kl. 16." Då skulle det vara väldigt för sent. Då ringdes kontaktpolitiker 1: "Du har nu kommit till X, jag kan inte ta ditt samta..." Klick. Kontaktpolitiker 2 svarade däremot och ställde upp utan större övertalning. Hyvens man, det där.
Eleverna var däremot inte hyvens. Det dracks öl på skolgården och när Lärarjäveln tog på sig myncighetsmössan och sa till fick hon svaret: "Jag ser ingen rektor." Lärarjäveln beslutade sig för att inte give a shit.
Tränaren kom med skapligt städad bil och resan till Gööööötebooorrrg kunde börja. Göteborg, undrar ni? Ja, Göteborg. Green Day på Ullevi på lördag. Yaaaay!
Lördag:
Sov längre än på länge och var helt ledbruten... Det måste vara åldern. Dagen spenderades på stan i väntan på kvällens spektakel. Hade noll förväntningar. Varken Tränaren eller Lärarjäveln har sett Green Day tidigare och det är alltid spännande när det är så. Vad som också var spännande var att Joan Jett var förband. Undertecknad har nu hört
live med originalet... Så jävla coolt!
Men... Green Day. Vilka killar. Vilka entertainers. Så jääävla bra. Konserten är nu på Lärarjävelns topp 5-lista. Fem plus skulle de ha haft, inte ynka fyra. De spelade i två timmar och fyrtiofem minuter! Slutet var helt underbart... Men det är ett fall för ett annat inlägg.
Söndag:
Sov länge, åt frukost, började hemfärden. Tog vägen om IKEA och brände 1400 spänn. Kom hem till ett överlyckligt Monster som spenderat hlgen hos mormor och morfar. Det var skönt att vara iväg, men det var skönt att komma hem också... Väldigt skönt. Monsterkramar och -pussar är livets essens.
Lärarjäveln håller på att lära sig att säga nej. Det är svårt, men med stor willpower går det.
Igår till exempel. Blomman kom och ville få en jobbansökan genomläst. Lärarjäveln drog efter andan och sa... nej. Det gjorde nästan fysiskt ont!
Idag kom ett annat stort barn och ville ha hjälp med en engelskuppgift. Lärarläveln tänkte först upplysa om att det inte är hennes jobb att vara engelsklärare (också) men drog sedan efter andan och sa... nej.
Det gick lättare andra gången, men det dåliga samvetet tynger ändå...
