Söndagsångest

Monstret och Lärarjäveln kom hem idag och möttes av en glad Tränare. Lärarjäveln var dock trött, grinig och full av söndagsångest och svarade såklart enstavigt. Fick en tupplur på eftermiddagen, men jag tror inte att jag sov mer än fem minuter innan Monstret kom infarande...

Tuppluren gjorde inte att grinigheten och söndagsångesten försvann, snarare förstärkte den dessa känslor. Bot fanns dock: löprunda i den nedåtgående solens sken. Ignorerade hostan och drog iväg vilket antagligen kommer att straffa sig, men vad fan...

Jag vet att jag klagat på det här med egen-tid, men väl ute på rundan insåg jag hur skönt det var att vara för sig själv en stund, att veta att Tränaren är hemma och tar hand om Monstret och att jag får vara ute. Själv. Me, myself och mina tights, liksom. Dessutom gick det rätt bra. Fast det där skrev jag inte. Det uttalandet kommer att bita mig in my tiny arse i morgon.