"Vi ska ha en kunskapsskola för alla, oavsett bakgrund"

Sätter i halsen när jag läser på Aftonbladets debattsida nu i kväll. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén har slagit sig ihop med ingen mindre än Fredrik Reinfeldt och tillsammans levererar de rubriken "Vi ska ha en kunskapsskola för alla, oavsett bakgrund".


De fortsätter:

En likvärdig skola med hög kvalitet ska vara inspirerande för våra barn och ungdomar. Det kan handla om legoklossar i ett klassrum, ett stormkök och ett isblock, eller en kikare en stjärnklar kväll. Vi behöver en skola fylld av lust, motivation och glädje. Att lära och att lära sig ska vara roligt. Som förälder ska du känna dig trygg med att ditt barn får det stöd som hon eller han behöver för att nå kunskapskraven, men också den extra stimulans som utmanar att nå så långt som möjligt. Då behövs ett ledarskap i skolan inriktat på kunskap. Att vara lärare är att vara ämneskunnig, kreatör, pedagog och relationsbyggare.

Märk väl att de skriver om en skola som ska vara lustfylld, inspirerande, motiverande. Eleverna ska känna glädje i att gå dit. Läraren ska vara kreativ, kunnig i sitt ämne och kunna bygga relationer.

Stoppa pressarna en stund...

Hur går det här ihop med vad Björklund sa i Debatt förra veckan? Kalla mig gärna dum, men jag anser att ovanstående är en klar motsägelse till vad Björklund kallar katederundervisning och att "ta makten över klassrummet". I min värld är det i princip omöjligt att skapa lustfyllda lektioner med läraren föreläsande bakom katedern. Inte fan får man motiverade elever genom att be dem rapa upp på förhand given kunskap. Eller? Nä, jag blir inte klok på det här.

Men allvarligt... Det känns ju nästan som att Sirén & Reinfeldt försöker tillrättavisa Björklund, eller så är det ett försök att släta över de kalkonuttalanden Majoren kom med i förra veckans debatt. Reinfeldt, vår store landsfader, kommer till undersåtarnas undsättning när skolagan kryper allt närmare och med sig har han sin riddare Sirén för att gjuta olja på vågorna som går höga och där de skeppsbrutna lärarna klamrar sig fast vid Skolverkets direktiv och inte vågar lita på sin egen förmåga att simma för egen maskin.

Nu har jag slut på metaforer.

Jag anar en konspiration och det oroar mig nästan mer än Björklunds uttalanden... Fast när jag läser den absolut sista meningen i artikeln, "I Sverige ska alla skolor vara av högsta klass för alla elever",
så inser jag plötsligt vad det hela handlar om; vad Sirén och Reinfeldt har ihop: det är återförstatligandet av skolan. Lärarförbundet är vad jag förstått helt för detta och Reinfeldt går ju i Den Ledes koppel i den här frågan. Så klart. Ja, ja...

Vad säger man om det då? Tja... Det kan väl vara bra, det låter ju väldigt fint det de säger - "en kunskapsskola för alla" och det bör ju bli en rättvisare skola (med fler styrdokument att följa)... Vis av erfarenhet väljer jag dock att sila mygg en stund.

Dessutom jag har en känsla av att jag nog kommer att bli arbetslös den dagen det beslutet blir taget. Om skolan ska förstatligas kommer antalet (gymnasie)skolor och dess utbildningsplatser att begränsas (det var ju på tal redan i slutet av sommaren). Staten kommer att styra vilka program som får finnas var och det utifrån hur stort elevunderlag man kan tänkas ha. Allt detta för att det kostar pengar att driva skolor. Skattepengar that is, och med tanke på hur lite skatt det betalas i det här landet nuförtiden så undrar jag hur det ska gå till.

Och nej, min skola kommer inte att ha existensberättigande om detta genomförs. Särskilt inte som att vi gått med i det fantastiska (oh, the irony) gymnasieförbundet Gysam där vår lilla skola förväntas sno åt sig elever från andra i förbundet ingående kommuner.

Ska vi överleva det här är det dags för ALLA program på skolan att profilera sig; göra sig så speciella och oumbärliga som det på något vis går. Man kan inte leva på skid- och snowboardåkare i all evinnerlighet. Särskilt inte om Staten (utan Kapitalet) får makten över skolvärlden.

Det finns inga ursäkter. Det är bara att sätta i gång. Eller duka under för Darwins teorier om artens överlevnad...

Mr Creedy?

Jag svimmade aldrig igår. Jag botade ilskan med att se den allra senaste avsnittet av The Big Bang Theory.

Nu är jag dock tillbaka i ilskan efter att ha frukosterat med kollegorna och diskuterat både själva debatten och mitt inlägg från gårdagen. Och nu, väl uppe i arbetsrummet, kollar jag av Facebook och Twitter och ser att jag har fått en kommentar på det senare:

Och det är fan sant. Björklund är Mr. Creedy. Creedy är en karaktär i filmen V for Vendetta som handlar om ett framtida Storbritannien med fascistiskt styre där antihjälten V, alltid iklädd Guy Fawkes-mask (ja, det är där Anonymous har fått masken ifrån), kämpar mot den totalitära staten med terroristmetoder.

Creedy är en av ledarna i det styrande så kallade Norsefire-partiet. Hans största "bedrift" är att han släppt ut ett virus bland befolkningen för att få kontroll över dem. Han är även ledaren för Norsefires hemliga polis och ska man nu dra parallellen mellan Björklund och Creedy så ser man klart och tydligt att St Mary-viruset motsvaras av alla satans reformer. The Fingermen, den hemliga polisen, är Skolverket in the flesh.

Jag borde inte hålla på med sånt här. Jag mår inte bra av det. "Hur orkar du bry dig?" frågade en kollega. Svaret är att jag inte gör det, men jag kan inte låta bli. Jag vågar inte låta blir. Jag vill inte låta bli.

Jag kan inte stillatigande sitta och bara acceptera all skit som min högste chef producerar, för tiger jag - då accepterar jag. Det är som att inte rösta när det är val - röstar man inte har man inte rätt att klaga. Så är det bara. Och därför klagar jag på det sättet jag kan - i kollegiet och i olika sociala medier. Det ger inte särskilt stor effekt, men jag har gjort vad jag har kunnat.

Att engagera sig inom politiken är inget alternativ för mig. Jag blir alldeles för arg och som ni vet blir jag ganska "okonstruktiv" när jag är arg. Det bara svartnar för ögonen och jag tappar talförmågan. Dessutom, om man ska komma någon vart inom politiken måste man först slicka en massa bakdelar och sedan sälja sin själ för att komma framåt i sin politiska karriär. Det är inte min stil. Jag vill inte vara tvungen att rösta för något jag innerst inne inte tror på bara för att få fördelar i en annan fråga lite senare. Det är så fel. Eller fel... Det är falskt - och jag är ingen falsk människa.

Även om jag ibland skulle vilja ta på mig en Guy Fawkes-mask...

"Beneath this mask there is more than flesh. Beneath this mask
there is an idea, Mr. Creedy, and ideas are bulletproof." (V, V for Vendetta, 2006)

Katastrofvarning

Nu har han gjort det igen.


Björklund har i och med den väldigt ensidiga debatten tidigare i veckan återigen visat sin rätta halt.

Jag såg inte debatten, och det är jag glad för. Risken för hjärnblödning hade varit överhängande... Detta sagt i och med att en ven i pannan bultar oroväckande bara genom att ha läst bl a Micke Gunnarssons inlägg om detta..

Ursäkta för vad som nu kommer, ty jag är arg, och när jag är arg tappar jag masken och är inte längre mitt vanligtvis så konstruktiva jag:

Major Björklund kan ta sin jävla katederundervisning och stoppa upp den någonstans där solen aldrig skiner!

Alltså... (Jag försöker nu lugna ner mig så pass att jag kan fokusera och få ner min ilska på pränt) Karl-fan är ju helt inkompetent. Framtidsfrånvänd. Utvecklingsobenägen. Vem som helst i ledande position hade fått sparken för länge sedan om hen uppvisat sådana egenskaper, men icke Björklund. Han sitter där han sitter.

Han menar att mer lärarmakt, betyg lägre ner i åldrarna, mer lektionstimmar och MER katederundervisning ska leda till att fler elever går ut skolan med fullständiga betyg.

［Djupandningspaus］

Han vill att lärarna ska återta makten i klassrummet... Åh, gubbe - om du visste hur mycket makt jag har i mitt klassrum utan att ägna mig åt katederundervisning! Kanske är det just bristen på katederundervisning som ger mig den makten, vad vet jag? Jag är ju bara en sketen underbetald lärarjävel (som med största sannolikhet aldrig kommer att platsa som en sån där elitlärare som Björklund menar är en karriärsväg för lärare).

［Djupandningspaus］

Det Björklund vill är att vi ska återgå till den gamla folkskolemodellen. Magistern sitter vid katedern och mässar och delar ut frågor med uppenbara svar. Eleven som utsätts för utfrågningen ska stå upp när han svarar och ska avsluta alla meningar med "magistern". Caligula all over again.

(Ja, jag har gjort den. Stäm mig.)

Han vill skapa elever som kan rapa upp fakta som stått i någon dammig lärobok någonstans. Han vill ha elever som inte tänker själva, som inte kan dra egna slutsatser; som svarar på frågor som har ett "rätt" svar. Han vill döda kreativiteten hos eleverna - och hos lärarna.

Lärarna ska sitta bakom sina katedrar och utöva sin makt över eleverna. De ska tvingas att lära sig katekesen och någon kanon som någon "viktig" person har ställt upp back in the dark ages.

Han vill inte ha elever som kan röra sig fritt i "den globala världen" som han i debatten sa att vi tillhör. Han vill ha elever som kan de tyska prepositionerna som ett rinnande vatten men som inte kommer att kunna använda dem eftersom de inte törs för att läraren inte är med och kan bekräfta dess korrekthet. Han vill inte ha backpackers som upptäcker världen själva. Han vill ha all inclusive-turister med ett schema späckat med guidade turer till bekanta turistmål.

Gubbfan.

［Djupandningspaus］

"Kina ligger i topp" - jaha? Än sen då? I Kina börjar man i skolan vid extremt tidig ålder, man går på kvällsskola efter den ordinarie skoldagen. Man specialiserar sig vid tidig ålder - man stöps in i en fördefinierad form som någon annan bestämmer och eleverna är utbrända redan innan de gått ut gymnasiet. Är det så vi vill ha det?

Jag vill inte det. Man kan inte stoppa in alla i en form. Det går inte. Det är fysiskt omöjligt. Det är psykiskt omöjligt. Svenska barn klarar inte av det. Om det betyder att vi är av svagare virke än Kina och Sydkorea - so be it. Men man kan inte jämföra så! I Kina finns det mer än en miljard människor. I ett sådant samhälle måste man profilera sig för att ha chansen att sticka ut. I Sverige bor det 9 miljoner människor (som betalar allt mindre i skatt). You do the math.

Jag har lyssnat på debatten medan jag har skrivit och jag har bara blivit argare och argare. Mer frustrerad. Mer ledsen. Jag blir så ledsen över att han får hållas och att Rossana Dinamarca (V) inte fick ordentliga svar på sina ack så relevanta frågor. Jag blir så ledsen över att Belinda Olsson var så starstruck över att ha Majoren bredvid sig att hon styrde debatten rakt i knät på honom. SVT marknadsför sig som "den fria televisionen" - ta för fan och visa det någon gång!

Djupandningen funkar inte. Jag hyperventilerar och är nära att svimma av ilska och syrebrist.

Jag fick en fråga av en elev häromveckan som jag faktiskt glömt bort fram tills nu. Han frågade mig om det fanns någon människa som jag hatar. "Nä", svarade jag. Jag tror inte det. Eleven stod på sig och utvecklade sin fråga och då hade jag ett svar.

Nu har jag ett svar:

Björklund. Jag hatar Jan Björklund och allt det han står för.

Just like freedom, nothing's free

Ja, ni... Jag vet inte hur jag ska börja. Eller om jag ens SKA börja, för om jag börjar så måste jag ju fortsätta och det vet jag heller inte om jag vill, för då kommer jag att vara tvungen att ta ställning till något jag inte vet om jag vill ta ställning till.

Bilden föreställer mig. Jag måste blåsa ut en låga innan snöret brinner av.

Jag måste sluta bry mig så mycket. Jag vet dock inte hur det ska gå till - det är ju så jag är. Jag måste sluta engagera mig så mycket på jobbet - för jag ger så mycket mer än jag någonsin får tillbaka. Jag måste sluta bry mig om och engagera mig i eleverna - för jag ger så mycket mer än jag någonsin får tillbaka. Jag är ju där för deras skull, jag vet. Jag ska inte klaga... men... Jag orkar inte låta bli.



Energinivåerna är i botten. För något år sedan tappade jag hår när energin låg på minus och kroppen såg hårsläppet som sista utväg för att få mig att fatta hur det egentligen stod till med mig. Jag tappar inte hår nu, men kroppen reagerar på andra sätt den här gången. Varningssignalerna finns där och innerst inne vet jag att jag måste lyssna till dem, men gör jag det?

Nej, istället tänker jag att "snart är det jullov - då får jag vila" eller "efter jul får jag lugnt schema några veckor, då kommer energin tillbaka". Man är väl en bra anställd liksom. Ska inte orsaka trubbel för folk; sätta elever i skiten genom att vara icke-närvarande. Måste vara på plats och slå knut på mig själv för att få tillvaron att fungera, för att få alla latoxar i mål så att Skolinspektionen inte ska ha något att klaga över när de kommer i vår.

Jag är komplett dum i huvudet. Jag vet det.

Blåser jag ut skollågan kommer hemmalivet att bli gladare. Jag skulle nog bli en gladare mamma och sambo med mer ork till lek... Men blåser jag ut skollågan kommer jag att ha vansinnigt ospännande lektioner och (mer än vanligt) negativa elever och då kommer jag att må dåligt över det.

Jag sitter alltså i en rävsax. Blödande. Frenetiskt gnagande på benet som sitter fast. Ska jag komma loss måste jag gnaga, men risken är att jag förblöder medan jag kämpar.