Vi hade varit en sväng på marknaden och var på hemväg när Tränaren frågade vad vi skulle hitta på. Det naturliga hade varit att svänga vänster och åka till huset med den (inte längre) blå brevlådan. Men, och det är ett stort men, det går inte.
Reservfamiljen har flyttat från Byn.
Och nu grinar jag igen.
Jag har gråtit medan jag putsat deras fönster och slängt deras saker. Jag har gråtit när jag träffat Lotta på skolan och jag gråter nu.
Jag förstår att de flyttar. Alla barnen bor i Jönköping och det är klart att de vill vara nära dem. Jag förstår det verkligen, men... Det känns så tomt. Så konstigt.
Jag hoppas innerligt att de kommer att trivas i den nya lägenheten och i den nya tillvaron och att de står ut med en och annan våldgästning framöver. För våldgästas ska det.
Den där figuren som kallas Gud och Allsmäktig har fuckat upp igen. Rejält. Eller, som jag ser det, återigen motbevisat sin egen existens.
Hen har nämligen tillåtit att Tigerbarnet har fått tillbaka sin cancer.
Jag är så förbannad och ledsen att jag inte ens klarar av att skriva en arg harang om hur orättvis världen är. Jag försöker istället vara lite konstruktiv:
Klicka på den HÄR länken och ge ett bidrag till fina lilla Tigerbarnet. De kommer att behöva vartenda öre innan helvetet har besegrats - för det kommer de att göra. Tigrar är starka, men alla - även tigrar - behöver stöd för att få tillvaron att gå ihop.
Snälla läsare, visa att det finns godhet i världen; att inte egoismen har tagit över. Visa att det inte är kört för mänskligheten.