Efter en natt i en dragig campingstuga utan särskilt mycket sömn var vi rätt less. Inte mycket mat hade vi heller, och inget kaffe. Förstår ni? Inget kaffe. Vi grät båda två medan Monstret tröstade oss.
Vi ringde runt till alla verkstäder vi hittat numret till, och till slut fick vi tag på en som kunde kolla bilen klockan tre. Klockan tre! Vi var tvungna att lämna stugan senast 12 och det spöregnade... Biluthyrning då? Jag ringde OK, blev vidareskickad till en privat firma.
Mannen som svarade återställde vår tro på mänskligheten! Helt otroligt, han ringde och jagade på mekanikern och lånade oss en bil gratis så att vi bland annat kunde ta oss till bussstationen med all vår packning. Och jag vet inte vad han heter! Men tack, Straukas Bil i Vilhelmina!
Nu sitter vi på bussen som ska ta oss till Jokkmokk. Det kommer att ta ett tag, men fram kommer vi förhoppningsvis.
Och apropå stationen... Jag har aldrig satt min fot där tidigare men när vi svänger ner på parkeringen så inser jag att jag drömt om den platsen. För några veckor sedan drömde jag att jag tappade bort vår bil där... How about that, drömtydare?