Ännu en pudel

I morse var jag irriterad på Tobias Billström för att han uttalade sig så urbota dumt angående huruvida papperslösa flyktingar ska få gå i skolan eller inte och sedan skicakde sin pressekreterare att pudla åt sig.

Nu har han gjort det igen; både uttalat sig dumt och sedan pudlat. Ämnet är fortfarande de papperslösa men denna gång handlar det om de som hjälper dem. Bra jobbat.

Måndag

Trött - borde inte ha varit uppe så länge som jag var i natt, men jag var inte trött då. När jag väl gick och la mig kunde jag inte sova. Vet att jag borde gå och lägga mig tidigare, men jag vet också att jag inte kommer att göra det.

Huvudvärk - ett resultat av ovanstående sömndepravation (ett ord som i stort sett bara hittas på Flashback, och vad säger det om mig?).

Irriterad - även detta ett resultat av sömnlösheten. Plus en massa dumma uttalanden från moderata politiker samt att media är väldigt dåliga på att rapportera om att Skolverket vill att även yrkesprogrammen ska få högskolebehörighet. Dessutom har jag en massa lektioner idag där gruppen troligen är decimerad. Jag vet inte om det är så och det fuckar upp min dag. Big time. Jag hatar ovisshet.

Ont i magen - utan självklar anledning. Ett indicium till varför kan härledas till att magen knöt sig på väg in på jobbet.

Kissnödig - det kan jag i alla fall göra något åt.

What About Now - Chapter II

Alltså... Jag skrev ju i förra inlägget att det fanns mycket som retar mig och som försöker få mig att slåss. Det är så till den milda grad sant att jag faktiskt inte vet var jag ska björklund. Förlåt, börja menade jag.

Det är idag 550 dagar kvar till valet och jag har redan bestämt mig för vad jag ska rösta på.

Jag förespråkar alltid att man inte ska välja utifrån en enda sakfråga utan försöka se helheten och vilka följder ens val ger. Det är väl ingen nyhet att jag är röd i mitt tänk och att vi har två partier som hävdar att de är röda. Det ena, det större av dem, har dock mer gått mot en lilaaktig ton i och med att de närmar sig "fel" block och det har gjort ont i mig att se detta hända. Jag håller inte med dem längre. De är för fega. För mesiga. Det är en anledning till att jag lämnar det parti jag fått med modersmjölken.

En annan anledning har med sakfrågor att göra. (S) presenterar ingen tydlig skolpolitik. Visst, de säger ofta att Björklund och hans lakejer har fel och det gillar jag ju.

Jag jobbar ju som bekant i en liten gymnasieskola som till stora delar står på minerad mark, för att inte säga undergångens brant. Vi kämpar mot små barnkullar, inkompetenta politiker på alla nivåer och konkurrerande skolor. Vissa av dessa skolor är friskolor - startade och drivna som företag. Företag vill man att ska gå med vinst och det gör friskolorna genom att de - som alla andra skolor i Sverige - får skolpeng som sedan ägarna lyfter som löner och bonusar. Så håller man på tills det inte finns några fler sekiner i kassakistan och vad händer då? Jo, man försätter sitt företag i konkurs.

Vad leder då detta till? Jo... att ett stort antal elever som har valt denna skola för att den verkat vara den bästa inte har en skola att gå till utan måste söka sig någon annanstans - mitt i en utbildning. Ain't that swell?

Just friskolor och deras vinstuttag är en stark sakfråga för mig. De blåa ser inget fel i att chefer tjänar pengar på skolor och (S) säger inget alls. Men Jonas Sjöstedt vill ha en lag mot vinstintressen i skolor och DÄR bestämde jag mig.

What About Now - Chapter I

Jag skriver inte så mycket nuförtiden.

Det finns fortfarande saker som retar mig och försöker få mig att slåss med väderkvarnar och ducka för skit som flyger ur fläkten, men jag orkar inte ta tag i dem. Jag har resignerat.

Det gör ont att resignera. En stor käftsmäll varje morgon jag försöker motivera mig att gå upp och släpa mig ur sängen. Jag håller på att bli bitter.

Jag sa en gång i min tidiga lärargärning att den dag jag blivit bitter så ska jag se mig om efter ett annat jobb, för har man blivit bitter så tillför man inget längre. I alla fall inte i den verksamhet som jag befinner mig i.

Nu är jag där, vid bitterhetens brant och vet inte om jag ska hoppa ner i det beska djupet eller om jag ska vända om, ännu en gång, och försöka ta omtag. Jag förstår nu de bittra lärarna som jag tidigare föraktat så djupt att det gränsat till avsky. Jag förstår varför de hänger kvar, varför de inte bara slutar och lämnar plats åt någon mer inspirerad, outbrunnen, förmåga.

Det är svårt att ta steget hit eller dit, och innerst inne vet jag att jag inte VILL sluta vara lärare. Jag har fortfarande en massa roliga idéer och ungarna verkar ju trivas på mina lektioner (gårdagens tyskelever undantagna, för de blev verkligen knäckta... I alla fall en del av dem. *ondskefullt skratt*). Men det finns så mycket annat inom skolans värld som är åt helvete och som drar ur oss all energi och lite till.

Ja, oss. Det är inte bara jag som känner så här. Missnöjet pyr hos lärare i hela landet för att politikerna som styr inte lyssnar på oss och våra behov. Det är svårt att ändra i den lilla skolan när storebror bara jävlas med en...

Nä, jag ska inte sluta som lärare. Jag ska försöka vara läraren som inspirerar, men samtidigt ska jag också försöka vara den som inte tiger. Den som är obekväm och säger ifrån.

Om jag överlever vårens nationella prov och betygsättning.

"Vi ska ha en kunskapsskola för alla, oavsett bakgrund"

Sätter i halsen när jag läser på Aftonbladets debattsida nu i kväll. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén har slagit sig ihop med ingen mindre än Fredrik Reinfeldt och tillsammans levererar de rubriken "Vi ska ha en kunskapsskola för alla, oavsett bakgrund".


De fortsätter:

En likvärdig skola med hög kvalitet ska vara inspirerande för våra barn och ungdomar. Det kan handla om legoklossar i ett klassrum, ett stormkök och ett isblock, eller en kikare en stjärnklar kväll. Vi behöver en skola fylld av lust, motivation och glädje. Att lära och att lära sig ska vara roligt. Som förälder ska du känna dig trygg med att ditt barn får det stöd som hon eller han behöver för att nå kunskapskraven, men också den extra stimulans som utmanar att nå så långt som möjligt. Då behövs ett ledarskap i skolan inriktat på kunskap. Att vara lärare är att vara ämneskunnig, kreatör, pedagog och relationsbyggare.

Märk väl att de skriver om en skola som ska vara lustfylld, inspirerande, motiverande. Eleverna ska känna glädje i att gå dit. Läraren ska vara kreativ, kunnig i sitt ämne och kunna bygga relationer.

Stoppa pressarna en stund...

Hur går det här ihop med vad Björklund sa i Debatt förra veckan? Kalla mig gärna dum, men jag anser att ovanstående är en klar motsägelse till vad Björklund kallar katederundervisning och att "ta makten över klassrummet". I min värld är det i princip omöjligt att skapa lustfyllda lektioner med läraren föreläsande bakom katedern. Inte fan får man motiverade elever genom att be dem rapa upp på förhand given kunskap. Eller? Nä, jag blir inte klok på det här.

Men allvarligt... Det känns ju nästan som att Sirén & Reinfeldt försöker tillrättavisa Björklund, eller så är det ett försök att släta över de kalkonuttalanden Majoren kom med i förra veckans debatt. Reinfeldt, vår store landsfader, kommer till undersåtarnas undsättning när skolagan kryper allt närmare och med sig har han sin riddare Sirén för att gjuta olja på vågorna som går höga och där de skeppsbrutna lärarna klamrar sig fast vid Skolverkets direktiv och inte vågar lita på sin egen förmåga att simma för egen maskin.

Nu har jag slut på metaforer.

Jag anar en konspiration och det oroar mig nästan mer än Björklunds uttalanden... Fast när jag läser den absolut sista meningen i artikeln, "I Sverige ska alla skolor vara av högsta klass för alla elever",
så inser jag plötsligt vad det hela handlar om; vad Sirén och Reinfeldt har ihop: det är återförstatligandet av skolan. Lärarförbundet är vad jag förstått helt för detta och Reinfeldt går ju i Den Ledes koppel i den här frågan. Så klart. Ja, ja...

Vad säger man om det då? Tja... Det kan väl vara bra, det låter ju väldigt fint det de säger - "en kunskapsskola för alla" och det bör ju bli en rättvisare skola (med fler styrdokument att följa)... Vis av erfarenhet väljer jag dock att sila mygg en stund.

Dessutom jag har en känsla av att jag nog kommer att bli arbetslös den dagen det beslutet blir taget. Om skolan ska förstatligas kommer antalet (gymnasie)skolor och dess utbildningsplatser att begränsas (det var ju på tal redan i slutet av sommaren). Staten kommer att styra vilka program som får finnas var och det utifrån hur stort elevunderlag man kan tänkas ha. Allt detta för att det kostar pengar att driva skolor. Skattepengar that is, och med tanke på hur lite skatt det betalas i det här landet nuförtiden så undrar jag hur det ska gå till.

Och nej, min skola kommer inte att ha existensberättigande om detta genomförs. Särskilt inte som att vi gått med i det fantastiska (oh, the irony) gymnasieförbundet Gysam där vår lilla skola förväntas sno åt sig elever från andra i förbundet ingående kommuner.

Ska vi överleva det här är det dags för ALLA program på skolan att profilera sig; göra sig så speciella och oumbärliga som det på något vis går. Man kan inte leva på skid- och snowboardåkare i all evinnerlighet. Särskilt inte om Staten (utan Kapitalet) får makten över skolvärlden.

Det finns inga ursäkter. Det är bara att sätta i gång. Eller duka under för Darwins teorier om artens överlevnad...

Mr Creedy?

Jag svimmade aldrig igår. Jag botade ilskan med att se den allra senaste avsnittet av The Big Bang Theory.

Nu är jag dock tillbaka i ilskan efter att ha frukosterat med kollegorna och diskuterat både själva debatten och mitt inlägg från gårdagen. Och nu, väl uppe i arbetsrummet, kollar jag av Facebook och Twitter och ser att jag har fått en kommentar på det senare:

Och det är fan sant. Björklund är Mr. Creedy. Creedy är en karaktär i filmen V for Vendetta som handlar om ett framtida Storbritannien med fascistiskt styre där antihjälten V, alltid iklädd Guy Fawkes-mask (ja, det är där Anonymous har fått masken ifrån), kämpar mot den totalitära staten med terroristmetoder.

Creedy är en av ledarna i det styrande så kallade Norsefire-partiet. Hans största "bedrift" är att han släppt ut ett virus bland befolkningen för att få kontroll över dem. Han är även ledaren för Norsefires hemliga polis och ska man nu dra parallellen mellan Björklund och Creedy så ser man klart och tydligt att St Mary-viruset motsvaras av alla satans reformer. The Fingermen, den hemliga polisen, är Skolverket in the flesh.

Jag borde inte hålla på med sånt här. Jag mår inte bra av det. "Hur orkar du bry dig?" frågade en kollega. Svaret är att jag inte gör det, men jag kan inte låta bli. Jag vågar inte låta blir. Jag vill inte låta bli.

Jag kan inte stillatigande sitta och bara acceptera all skit som min högste chef producerar, för tiger jag - då accepterar jag. Det är som att inte rösta när det är val - röstar man inte har man inte rätt att klaga. Så är det bara. Och därför klagar jag på det sättet jag kan - i kollegiet och i olika sociala medier. Det ger inte särskilt stor effekt, men jag har gjort vad jag har kunnat.

Att engagera sig inom politiken är inget alternativ för mig. Jag blir alldeles för arg och som ni vet blir jag ganska "okonstruktiv" när jag är arg. Det bara svartnar för ögonen och jag tappar talförmågan. Dessutom, om man ska komma någon vart inom politiken måste man först slicka en massa bakdelar och sedan sälja sin själ för att komma framåt i sin politiska karriär. Det är inte min stil. Jag vill inte vara tvungen att rösta för något jag innerst inne inte tror på bara för att få fördelar i en annan fråga lite senare. Det är så fel. Eller fel... Det är falskt - och jag är ingen falsk människa.

Även om jag ibland skulle vilja ta på mig en Guy Fawkes-mask...

"Beneath this mask there is more than flesh. Beneath this mask
there is an idea, Mr. Creedy, and ideas are bulletproof." (V, V for Vendetta, 2006)

Katastrofvarning

Nu har han gjort det igen.


Björklund har i och med den väldigt ensidiga debatten tidigare i veckan återigen visat sin rätta halt.

Jag såg inte debatten, och det är jag glad för. Risken för hjärnblödning hade varit överhängande... Detta sagt i och med att en ven i pannan bultar oroväckande bara genom att ha läst bl a Micke Gunnarssons inlägg om detta..

Ursäkta för vad som nu kommer, ty jag är arg, och när jag är arg tappar jag masken och är inte längre mitt vanligtvis så konstruktiva jag:

Major Björklund kan ta sin jävla katederundervisning och stoppa upp den någonstans där solen aldrig skiner!

Alltså... (Jag försöker nu lugna ner mig så pass att jag kan fokusera och få ner min ilska på pränt) Karl-fan är ju helt inkompetent. Framtidsfrånvänd. Utvecklingsobenägen. Vem som helst i ledande position hade fått sparken för länge sedan om hen uppvisat sådana egenskaper, men icke Björklund. Han sitter där han sitter.

Han menar att mer lärarmakt, betyg lägre ner i åldrarna, mer lektionstimmar och MER katederundervisning ska leda till att fler elever går ut skolan med fullständiga betyg.

［Djupandningspaus］

Han vill att lärarna ska återta makten i klassrummet... Åh, gubbe - om du visste hur mycket makt jag har i mitt klassrum utan att ägna mig åt katederundervisning! Kanske är det just bristen på katederundervisning som ger mig den makten, vad vet jag? Jag är ju bara en sketen underbetald lärarjävel (som med största sannolikhet aldrig kommer att platsa som en sån där elitlärare som Björklund menar är en karriärsväg för lärare).

［Djupandningspaus］

Det Björklund vill är att vi ska återgå till den gamla folkskolemodellen. Magistern sitter vid katedern och mässar och delar ut frågor med uppenbara svar. Eleven som utsätts för utfrågningen ska stå upp när han svarar och ska avsluta alla meningar med "magistern". Caligula all over again.

(Ja, jag har gjort den. Stäm mig.)

Han vill skapa elever som kan rapa upp fakta som stått i någon dammig lärobok någonstans. Han vill ha elever som inte tänker själva, som inte kan dra egna slutsatser; som svarar på frågor som har ett "rätt" svar. Han vill döda kreativiteten hos eleverna - och hos lärarna.

Lärarna ska sitta bakom sina katedrar och utöva sin makt över eleverna. De ska tvingas att lära sig katekesen och någon kanon som någon "viktig" person har ställt upp back in the dark ages.

Han vill inte ha elever som kan röra sig fritt i "den globala världen" som han i debatten sa att vi tillhör. Han vill ha elever som kan de tyska prepositionerna som ett rinnande vatten men som inte kommer att kunna använda dem eftersom de inte törs för att läraren inte är med och kan bekräfta dess korrekthet. Han vill inte ha backpackers som upptäcker världen själva. Han vill ha all inclusive-turister med ett schema späckat med guidade turer till bekanta turistmål.

Gubbfan.

［Djupandningspaus］

"Kina ligger i topp" - jaha? Än sen då? I Kina börjar man i skolan vid extremt tidig ålder, man går på kvällsskola efter den ordinarie skoldagen. Man specialiserar sig vid tidig ålder - man stöps in i en fördefinierad form som någon annan bestämmer och eleverna är utbrända redan innan de gått ut gymnasiet. Är det så vi vill ha det?

Jag vill inte det. Man kan inte stoppa in alla i en form. Det går inte. Det är fysiskt omöjligt. Det är psykiskt omöjligt. Svenska barn klarar inte av det. Om det betyder att vi är av svagare virke än Kina och Sydkorea - so be it. Men man kan inte jämföra så! I Kina finns det mer än en miljard människor. I ett sådant samhälle måste man profilera sig för att ha chansen att sticka ut. I Sverige bor det 9 miljoner människor (som betalar allt mindre i skatt). You do the math.

Jag har lyssnat på debatten medan jag har skrivit och jag har bara blivit argare och argare. Mer frustrerad. Mer ledsen. Jag blir så ledsen över att han får hållas och att Rossana Dinamarca (V) inte fick ordentliga svar på sina ack så relevanta frågor. Jag blir så ledsen över att Belinda Olsson var så starstruck över att ha Majoren bredvid sig att hon styrde debatten rakt i knät på honom. SVT marknadsför sig som "den fria televisionen" - ta för fan och visa det någon gång!

Djupandningen funkar inte. Jag hyperventilerar och är nära att svimma av ilska och syrebrist.

Jag fick en fråga av en elev häromveckan som jag faktiskt glömt bort fram tills nu. Han frågade mig om det fanns någon människa som jag hatar. "Nä", svarade jag. Jag tror inte det. Eleven stod på sig och utvecklade sin fråga och då hade jag ett svar.

Nu har jag ett svar:

Björklund. Jag hatar Jan Björklund och allt det han står för.

Är vi lyckliga nu?

Såg slutet Skavlan i fredags och Ulf Lundell var där. Lundell är för mig bara.. ja, ett misslyckat försök att läsa Jack, Öppna landskap och Persbrandts svärfar. Typ. Möjligen trodde jag att han skulle vara en väldigt fåordig, bitter och sur gubbe också.

Men en bit in i intervjun inser jag att jag vill bli honom. Alltså, jag har inga aspirationer på att bli Persbrandts svärfar eller "rockmusiker". Jag vill bli en sådan som han, som kan dra sig tillbaka till sitt hus mitt därute i naturen och odla sin trädgård; som kan skriva det man känner när man känner för det. Om det så är en låt eller en anteckning i den lilla svarta hatboken som Alex Schulman så gärna vill in i. Tänk att få sitta där, se på årstidernas växlingar och bara göra det man vill - och fan ta folk om de inte gillar att man gör det...

Käftsmällar var det, ja. Lundells senaste låt Är vi lyckliga nu? är en direktträff i käkpartiet. En spark i diafragman. Han delade ut den i TV när han sablade ner utförsäljningar av statliga bolag och vinstintressen inom vård och skola - och publiken jublade och applåderade för allt vad tygen höll. När han spelat sin låt fick han stående ovationer...

Jag hoppas att det är ett gott tecken. En sak vet jag dock: jag har ändrat uppfattning om Ulf Lundell. Jo, han är fåordig i intervjuer, men lyssna på hans texter - de är allt annat än fåordiga. Han må verka bitter, men som han själv sa: "är man bitter är man död..."

Och död är han inte, Persbrandts svärfar.

Stanna! Jag vill hoppa av båten!

Full stopp i maskin, tack.

Jag vill inte åka med på den här skutan som kallas Sverige längre. Inte så länge Alliansen är kvar vid rodret i alla fall.

Varför?

Jo, just som major Björklund hållit sig tyst ett tag har en ny stor tänkare kläckts ute på högerflanken. Den moderate skolpolitiske talespersonen Tomas Tobé har idag meddelat att hans parti tycker så synd om alla ungdomar som går ut från det estetiska programmet och inte får jobb. 

Det låter ju bra. Eller inte.

Återigen visar Moderaterna sin rätta halt. Återigen vill de slå undan fötterna på de små människorna. För det som det egentligen handlar om är att begränsa möjligheter för människor. De vill tvinga människor att göra saker som de egentligen inte vill - för att de inte följer arbetslinjens tankar. Man kan ju inte låta en människa gå en utbildning och utvecklas till en klassresevarelse; eller gu' förbjude en fritt tänkande individ. Nej, de unga ska tvingas in i en fålla, gärna den som deras föräldrar redan befinner sig i, och där ska de danas till goda arbetare som i sin enorma tacksamhet för ett jobb håller tand för tunga och stretar vidare trots vantrivsel och ångest.

Jag vet inte... men luktar inte det här scenariot väldigt mycket ryskt arbetsläger? Ett stänk extremkommunism? Nej, så kan det ju inte vara - det är ju Moderaterna vi talar om. Just det, de vill ju bara värna om de många unga som läser estetiska ämnen, då de går en osäker tillvaro på arbetslinjen till mötes. "Utbildningarna måste kopplas bättre till arbetslinjen" säger Tobé i Svenska Dagbladet.

Jamen... Jag undrar vilken arbetslinje de har tittat på. Är det trubadurjobb som åsyftas? Förstaviolinen i någon symfonisk orkester? Musiklärarjobb? Jag förstår inte var problemet sitter. Går man på det estetiska programmet får man högskolekompetens på köpet vilket gör att man kan bli i stort sett vad man vill om man inser att musikalscenen var för tuff att slå sig in på.

För många elever på det estetiska programmet är denna utbildning det enda alternativet. Det är deras liv. Musiken, dansen eller konsten är deras liv. De kanske inte är fullfjädrade när de slutar nian - men de har tre år på sig att utvecklas innan det är dags att slå sig in på musikhögskolor och dylikt med allt vad inträdesprov heter.

Detta vill nu Moderaterna ta ifrån dem. Deras plan är att införa begränsningar inom det estetiska programmet. De vill ta bort utbildningsplatser eller sätta in inträdesprov redan här - för att det är ELITEN som ska få de få platser som finns. Kulturen ska finnas enbart för ELITEN, inte för den lilla människan som älskar att dansa men som inte riktigt vågar visa framfötterna där i slutet av nian.

Tobés motsvarigheter till vänster Ibrahim Baylan (s) och Rossana Dinamarca (v) menar att detta utspel från Moderaterna är "ett slag i luften" och det är bara att hoppas att de har rätt.

Begränsningspolitiken i skolan började redan i fjol i och med den nya gymnasiereformen som berövade yrkesprogrammen den grundläggande högskolebehörigheten. Varenda människa med någorlunda vett förstår att det minskade elevantalet på yrkesprogrammen beror på detta. Alliansen förnekar detta men vad Alliansens skolpolitiker inte förstått är att 15-åringar idag inte vet vad de vill jobba med i framtiden. Det de vet att de vill ha är valfrihet - rätten att välja själva. Tidigare kunde man gå tre år på Handelsprogrammet och sedan läsa vidare till i stort sett vad som helst om inte handelsskon passade. Idag är de tvingade in i ett fack och vill de senare göra något annat så krävs det stora omvägar för att nå målet, vad det än månde vara. Då fanns motivationen att klara skolan så att man hade behörigheten - och rätten att välja själv. Idag ska arbetslinjen styra, inte de egna intressena.

Rossana Dinamarca har fattat galoppen då hon säger att "[m]otivationen är viktig" och att "man ska kunna läsa estetska programmet och ändå bli ingenjör efteråt". Framför allt har hon rätt när hon säger följande:

"Det handlar inte om att alla ska bli akademiker. Men alla ska få med sig en fullvärdig utbildning som inte kräver omvägar senare i livet."

Just det. Omvägar.

Alliansen går också omvägar. De klagar över att det är så få som läser på Omvårdnadsprogrammet i denna tid då arbetslinjen leder direkt till jobb inom vård och omsorg. Detta har de tänkt lösa genom att OP ska ge en undersköterskeexamen. Men, så bra! Fin idé. Verkligen. Min fråga är då varför OP gjordes om över huvud taget? I det gamla systemet FICK man en undersköterskeexamen efter att ha gått ut OP.

Jag har hållit mig saklig länge nu. Mina läsare ska veta att jag när Tränaren berättade om detta utspel var så förbannad att jag inte kunde prata. Jag var gråtfärdig. Jag var besviken. Jag var besviken över att människor i detta fina land som vi bor i röstade med plånboken två gånger. Jag var ledsen över att egoismen tagit över förståndet och medmänskligheten.

Jag är fortfarande förbannad, ledsen och besviken. Och jag är rädd. Jag är rädd för att jag inte vet vart detta vansinne ska leda mig, min familj och samhället i stort. Vill vi ha ett land där de styrande talar om för oss vilka val vi ska göra i livet? Där vi tvingas in i fållor där vi vet att vi inte passar in; där vi vet att vi kommer att må dåligt? Vill vi ha ett land där de styrande ser till att de som redan har mycket ska ha mer? Där det byggs tunnelbanelinjer i Stockholm men inte satsas på de farliga vägarna på landsbygden? Där skatterna sänks för de med enorma inkomster och där skyddsnät tas bort för de som mest behöver dem? Vill vi ha ett land där de styrande ser till att arbetslinjen hålls med något som mest är att likna vid psykisk terror?

Jag vill det inte.

Jag vill hoppa av båten nu, men jag har nog inte tillräckligt med luft i lungorna att blåsa upp räddningsflotten. Det är bara att hoppas att skutan kan vändas.

Politiska hårklyverier

En anledning till varför Alliansen lyckats vinna två val är att de genom sin retorik fått ordet 'bidrag' att bli något fult. Att vara "bidragsberoende" har blivit mer stigmatiserat än att vara beroende av droger, även om detta bidragsberoende egentligen är utbetalningar från CSN och inte socialbidrag. Bidrag som bidrag och jag som småbarnsförälder är även jag bidragsberoende. Jag får ju barnbidraget in på mitt konto. Jag använder det dessutom...

Men grejen är ju att bidragen fortfarande finns. De är bara omdöpta, gömda bakom andra ord med mer icke-pejorativ betydelse som t ex ekonomskt bistånd. Bistånd är bra. Bistånd hjälper folk och eftersom i stort sett varenda kotte har fadderbarn eller skänker pengar till olika biståndsorganisationer så blir man mer positivt inställd. Det är enkel marknadsföring. I mina öron klingar dock ordet bistånd lite falskt. Bistånd är något som man ger när man själv har ett överflöd eller möjligen vill döva sitt samvete en aning. Såklart är detta min personliga åsikt och jag vet att det finns många som ger biståndsorganisationer bidrag (!) bara för att de vill göra världen till en bättre plats, och det är därför ordet 'bistånd' funkar bättre än det av Alliansen stigmatiserade ordet 'bidrag'.

Socialdemokraterna har fattat att de, som utpekat bidragsparti, måste köra samma linje vad gäller ordval. Den senaste utbildningspolitiska idén som Löfven & co fört fram gäller ett nytt kunskapslyft som ska fokusera på ungdomar. Han och (S) vill att kommuner ska införa ungdomskontrakt där arbetslösa ungdomar under 25 får lön för att utbilda sig.

Lön är ett mycket starkare och bättre ord än både bidrag och bistånd. Lön är vad alla vill ha. Alla vill ha ett jobb som ger lön. Förutom att lön säger att man gjort något för att förtjäna den, säger det även att "jag är lika bra som du som har det bättre ställt och kan dela med dig av din rikedom för att du ska känna dig bättre till mods."

Men när allt kommer omkring är det bara hårklyverier. Bidrag, bistånd eller ungdomskontraktslön - det krävs skattepengar för att kunna betala ut dem, och hur gör vi det utan att höja skatterna?

Nationella prov

Jag har ondgjort mig rätt mycket över de nationella proven i Svenska 1 den senaste tiden. Det har varit frustration över att de ens ska göras och ångest inför rättningen.

Igår rättade jag trettiosju läsförståelseprov och fick ännu mer ångest än innan rättningen. Inte över dåliga resultat utan över hur Skolverket tänker.

Läsförståelsedelen är uppbyggd kring fem texter och frågorna är grupperade efter betygskalan E, C, och A. E-frågorna ger 1 poäng och där förväntas eleverna att i stort sett skriva av svaret ur texten, alltså inte tänka efter och analysera. På C-frågorna får man 2 poäng och här förväntas man analysera lite för att sedan gå all in mellan raderna på A-nivåfrågorna där man kan få fyra poäng.

Så långt är allt väl, men nu är det så att jag har elever som är rätt analytiskt lagda och har läst mellan raderna även på E-frågorna. Vad händer då? Jo... De får ett streck över den uppgiften. I det hundrasidiga instruktionshäftet finns riktlinjer som säger att om svaret inte är hämtat direkt ur texten så är det en inte godtagbar lösning.

Skolverket använder alltså följande formel: 

E-fråga + C-svar = F

Eleverna ska alltså lära sig att inte tänka själva; att hålla sig innanför ramarna och det känns ju verkligen positivt inför framtiden.

Grattis Skolverket! 

Ni har utfört Björklunds order om att rasera flumskolan med bravur. Det känns tryggt att vi skapar elever som inte tänker själva för sådana kan ju vara skadliga för vårt samhälle.

Majoren - kapitel ∞

Vill inte skriva ett långt och ilsket inlägg om Björklunds senaste påhitt. Jag orkar egentligen inte, men jag måste.

Majoren blir intervjuad av Lenita Jällhage i dagens DN och hon försöker ställa honom mot väggen men han slingrar sig värre än en snok som ömsar skinn och ...

1. ... skyller ifrån sig angående lärarlegitimationen:
"Skolverket skrev i en skrivelse i april i fjol att tidsplanen håller och att de inte behövde mer pengar. Det var det jag bedömde det på. Men sedan har det ju visat sig, det är ju rätt uppenbart, att det var en felbedömning."

Kommentar: Stå för dina beslut! Du, som är boss över hela skolvärlden borde veta hur många lärare det finns i Sverige. Du som pushat för den här sabla gymnasiereformen borde veta hur många nya kurser som hittats på och som ingen har papper på att de är behöriga till. SÅDANT TAR TID! "Nej, men vi skyndar oss innan någon kommer på hur dumt allt vi hittat på är..."

2. ... vill utesluta människor från arbetsmarknaden i och med att inte erbjuda nattöppna dagis:
"...det [är] rimligare att samhället hjälper till än att man säger upp sig. Men att få rätt till barnomsorg på samma sätt som vi har en daglig barnomsorg det tycker jag inte är en väg som vi ska gå."

Kommentar: Du måste ta alla jobb du får oavsett geografisk placering eller tid på dygnet. Det har Alliansen bestämt. Tar du inte jobben du erbjuds (oavsett anledning) blir du utan pengar och får skylla sig själv. Är det konstigt om nativiteten sjunker? Nope... Och att FP med majoren ger löften om hjälp från samhället ger jag inte mycket för. Var låg de i den senaste opinionsmätningen?

3. ... menar att en möjlighet till karriär ska öka antalet lärarstudenter:
"Vi kommer nu i lagstiftningen att reglera fler karriärsteg för yrkesskickliga lärare och vi tillför stats­bidrag." Med en brasklapp: "Men vi återkommer med de konkreta förslagen."

Kommentar: Återkom ni. Gör det. Höj ingångslönerna så fixar problemet sig självt. Ge oss 10 000 mer i månaden och pöbeln tystnar och fortsätter att jobba arslet av sig. 10 000kr mer i månaden skulle ge mig en 37,2-procentig löneökning. Det lär aldrig hända...

4. ... svarar inte på den direkta frågan gällande flykten från de praktiska programmen som mist högskolebehörigheten i och med GY11:
"Det som är positivt är att teknikprogrammet ökar kraftigt. Det som är oroande är vård och omsorgs­programmet. Det har gått ner. Så där har vi ett arbete på utbildningsdepartementet att fundera över hur det ska göras om."

Kommentar: Men svara på frågan, din orm! Eleverna flyr de praktiska programmen för att de inte har något val om de någon gång i livet vill plugga vidare! Björklund vet det lika väl som jag vet det. Skillnaden är att han inte vågar erkänna sitt misstag.

Och varför flys det från vård- och omsorgsprogrammet? Just av ovanstående anledningen. Går man på vård- och omsorgsprogrammet (kunde de inte ha kommit på ett kortare namn?!) är man en viss bit på väg, man har till och med chansen till grundläggande behörighet om skolan väljer att ge ett par kurser. Med tanke på hur lite resurser som ges till skolan så kanske det inte finns rum för detta och eleverna väljer att gå Naturvetarprogrammet för att gå direkt på sjuksköterskeutbildningen på högskolan. Men det spelar ingen roll för Björklund. Han löser detta genom att tycka "...att yrkesutbildningar kan vara 1 till 2,5 år med kortare utbildningar för de elever som inte är behöriga till nationella program." Och då har han dessutom löst problemet med att Introduktionsprogrammet (gamla IV) fick fler elever än vad majoren ursprungligen tänkt.

Man skulle allt ha satsat på att bli politiker. Särskilt inom ett område som man inte har ett uns koll på.
Grattis Jan Björklund, du fick mig förbannad idag också. Men min nattsömn ska du inte få störa.

Gubbfan.

*NEWS FLASH*

Jag har väntat på den här rubriken:

Idag fanns den på Aftonbladets förstasida på nätet.

Det är dock inte en fruktansvärt irriterad och överarbetad lärare som ligger bakom attacken. Inte heller en väldigt kompetent men ack så outbildad lärarvikarie som hämnats. Det var "en mycket aggressiv bosättare".

Majoren är nämligen på besök i Hebron för att "observera 'överträdelser av de avtal Israel och den Palestinska myndigheten ingått...'" I morgon ska utbildningsministern träffa president Abbas.

Kul för honom, liksom. Jag kan bara undra varför en svensk utbildningsminister ska observera överträdelser av avtal i Israel och Palestina... Har han inte nog med jobb här hemma?  Skolverket vill att bestämmelserna om lärarlegitimationen ska senareläggas för de hinner inte med att granska alla ansökningar.

Det känns som att Jokern Björklund inte har sina prioriteringar klara för sig.

I, som här inträden, låten hoppet fara

Så har han gjort det igen, major Björklund. Jag skulle vilja skrika "din förbannade pantskalle" åt min högsta chef, men det kan jag ju inte, lärarjävel som jag är. Jag har ju just predikat för eleverna om vikten att behålla både röstläge och lugn hur upprörd man än är...

Men, han har gjort det igen. Han har pratat utan att fundera. Denna gång om att det kanske borde finnas en kort och enkel yrkesutbildning på gymnasienivå. Denna ska vara i stort sett helt renons på teroretiska inslag, för att fånga upp de ungdomar som inte klarar en vanlig gymnasieutbildning.

Jippiiiie!

Eller inte. Låt mig presentera, direkt från verkligheten, hur det ser ut i dagens skola [läs: Vad Björklunds idéer lett till hittills]:

Elever på yrkesprogram har inte automatiskt grundläggande behörighet för högskolestudier utan den grundläggande behörigheten måste aktivt väljas till. Dessa elever ställs alltså utanför möjligheten till akademiska studier direkt efter gymnasiet - för att Björklund och hans anhängare menar att det är just de högskolekompetensgrundande ämnena som är den stora anledningen till varför vissa individer inte klarar av sin utbildning.

En bra sak med omorganisationen är att programmålen slår högre än kursmålen vilket innebär att alla i programmet ingående ämnen ska färgas av just programmålen. Det kräver att undervisande lärare har koll på programmålen och färgar sin undervisning därefter. Detta hade kunnat räcka. Man hade inte behövt ta bort den grundläggande behörigheten för yrkesprogrammen... Om man färgar "de svåra ämnena" så blir de mer intressanta och enklare att ta till sig. Men inte då. Majoren måste lägga till en extra snurr (det bör vara en 1080 han är uppe i vid det här laget...).

Vad har då denna omorganisation av gymnasieskolan lett till? Det man kan se klart och tydligt är att ungar definitivt inte är, som Björklund verkar tro, dumma i huvudet. Det som har hänt är att eleverna söker sig bort från de yrkesförberedande programmen till teoretiska. Niondeklassare idag har ingen som helst aning om vad de vill göra med sina liv och därför väljer de utbildningar där de inte behöver bestämma sig med en gång.

Vad kommer att hända då? Jo... Det kommer att bli ännu fler avhopp i framtiden. Kom ihåg var ni läst det först.

Men det är kanske just detta som Björklund har förutsett; att trots hans reform så kommer elever fortfarande att hoppa av gymnasiet eller gå ut med ofullständiga betyg; och det kanske är därför han släppt ut den här absolut-icke-teoretiska-yrkesutbildningsidén?

"Lille vän, det är klart att du inte ska hålla på med sådana svåra saker som att, herregud, läsa en bok på engelska? Näää, vilka idéer! Det är klart att du ska lära dig byta tändstift på bilar istället. Där känner du att du lyckas - varje dag!"

Mm... Och sedan då? När eleven gått ut med MVG i tändstiftsbyte och eventuellt får jobb på en bilverkstad och helt plötsligt ställs inför det faktum att han måste koppla en dator till bilen för att kolla om det finns fler fel på den. Manualen till datorn är på engelska och eleven har ingen aning om vad en carburetor är... Får han jobba kvar då?

Troligen inte.

Så, Björklund, din förbannade pantskalle. Ta och tänk efter innan du pratar för du idiotförklarar inte bara dig själv utan även alla som på ett eller annat sätt jobbar i skolan - både elever och vuxna. Det är för mig en gåta hur Folkpartiet kan fortsätta vara partiet som av hävd är "lärarnas val".

Men det kanske är så att när man går in genom skolans tunga portar låter man allt hopp fara?

Nae...

... jag har inte övergivit bloggen helt. Jag har bara inte haft tid. Eller ork. Eller lust, egentligen.

Det har hänt mycket i både när- och omvärld sedan senaste inlägget men jag orkar inte med några politiska inlägg. Jag konstaterar bara lakoniskt att Reinfeldt ÄR dum i huvudet och att det antagligen snart kommer en dementi på det helt non-awesome förslaget om att höja pensionsåldern till 75 år. Karljäveln oroar sig för att Sveriges befolkning kommer att leva längre, att våra barn kommer att leva tills de är hundra och att det då verkar "orimligt" att sluta vid 65. Well... Gubbe. Sluta då förstöra för dagens hundraåringar i vardande. Sluta fucka upp deras chanser till högskolekompetens och jobb med skälig lön.

Idiot.

Och det är jag också. Jag skulle ju inte skriva ett politiskt inlägg. Jag skulle ju egentligen berätta lite snabbt att jag varit på ett mycket trevligt 40-årskalas; träffat en awesome mental rådgivare som verkligen förgyllde kollegiets onsdag; jag har blivit kramad av tre elever i veckan och jag har haft bra lektioner - trots att en server kraschat (skönt att 1:1-projektet inte är igång... Det hade blivit jobbigt annars...) och att jag har blivit förkyld.

Tack Monstret för den fina presenten. Jag gillar verkligen färgen på snoret jag fått ärva av dig. Grönt, med inslag av blod. Riktigt nice faktiskt. Not.

Och i morgon SKA jag ringa till både sjukgymnast och tatuerare. Jag måste ta tag i min lekamen, både utvändigt och invändigt. Och ja, det där balsamet jag testar för Buzzadors räkning. Det funkar verkligen kanonbra!

Another just question, my liege.

"Det låter klyschigt, men jag har sett hur klyftorna ökar och vad det innebär. Nu har jag äntligen hittat min färg, jag vaknade upp med ett rödare hjärta än vad jag somnade med."

Så sa skådespelaren Johan Hendenberg efter att han vårdats fem veckor på Karolinska sjukhuset efter att läkarna hittat en tumör i hans hjärta - av misstag. Grattis Johan. Jag är glad för din skull - både för att du överlevt krisen och för att ditt hjärta pekar dig i rätt riktning.

En allmängiltig fråga kvarstår dock:

Ska det behövas sådana extrema händelser för att folk ska fatta vilken nedförsbacke Sverige befinner sig i?

Politiska konspirationsteorier...

Skrev igår om hur svt satt och kallade Juholt för en nödlösning och jag ondgjorde mig en aning över (s) dumhet om så vore fallet.

Igår blev det ännu tydligare att de de facto var så dumma. Igår sågs en artikel i Aftonbladet, som nu är bortplockad/omformulerad så jag kan inte länka till den, där Juholt beskriver sin, i princip, förskräckelse över att ens ha blivit nominerad till partiledarposten. Han ansåg sig själv för opolerad och fel och han ifrågasatte valberedningen och deras beslut. Men tackade ändå ja.

Då till konspirationsteorierna: Kan det vara så att valberedningen, partiledningen eller vem som nu bestämmer tänkte att "får vi inte Wallström eller Bodström så tar vi killen som vi egentligen inte vill ha, låter honom försöka och är det så att han sköter sig bra så läcker vi ut lite historier till pressen. Han får hållas tills det krisar rejält och han måste avgå och då måste Wallströms eller Bodströms känsla för att rädda partiet ta över. Någon av dem kommer då att ta ansvaret. Ja, så gör vi!"

Kanske dags att jag slutar läsa deckare och spionromaner...

En nödlösning?

Expertpanelen på svt sitter och kallar Håkan Juholt för "en nödlösning" i och med att "alla" andra som torde varit mer passande inte ville eller kunde ställa upp som partiordförande.

Säga vad man vill, men om Juholt var en nödlösning så är partistyret så dumt att klockorna stannar i LO-borgen. Hur, nej... HUR, kan man välja någon till denna post om man inte tycker att personen passar egentligen? Ja, okej. Partiet behöver en ledare, fine. Han är den ende som ställer upp, fine. 

Nej, det är inte fine. Man gör inte så. Man ser till partiets bästa och det borde även valberedningens favoriter (t ex Nuder) ha gjort. Då sväljer man sin stolthet och tar en för laget - för Sverige för i helvete - och ställer upp. 

Jag säger inte att jag tror att (s) hade skött sig bättre som oppositionsparti med t ex Nuder som partiledare. Jag har egentligen ingen åsikt i fråga om just honom, men det hade förhoppningsvis inte gått sämre. 

Juholt hamnade i en konstig situation från början. Han saknade stöd från partiledningen från början, möblerade om i ledningen och trampade på tår som fortsatte motarbeta honom medan han själv lät den ena grodan efter den andra hoppa ur munnen. Man pallar inte sådant i längden. Ingen pallar sådant i längden. Och medan Juholt odlar grodor sitter regeringen och myser och plockar gratispoäng. Gratispoäng som höjdarna inom (s) delat ut...

Frågan är vem som tar över? De som inte ställde upp i fjol får ta och steppa upp nu. Ta en för laget. Ta en för Sveriges framtid.

För i helvete.

Juholt - det är dags nu.

Å ena sidan säger partiet att de har fullt förtroende  för honom som partiordförande. (Är de galna?) Å andra sidan menar en tv-kanal att förtroendeförklaringen bara är ett skuggspel och att Juholt kommer att avgå på eget initiativ senare idag.

Kan tänka mig att den här låten (har spelats och) spelas i Juholts huvud just nu:



Snälla... Du skulle ha gått för länge sedan. Och - hur mycket jag än hatar uttrycket - du hade många gånger tjänat på att hålla tyst. Att tänka innan man talar är en egenskap som krävs hos en politiker i din ställning. Du saknar den egenskapen och nu är det försent.

Det är dags nu. Lägg av. Sluta. Det blir inte bättre än så här. Just go away.

Klasskompass?

Jonas Sjöstedt valdes igår till ny partiledare i Vänsterpartiet. Hur det kommer att gå för honom och partiet ligger i dunkel, men känslan är att han nog blir bättre för partiet än vad den själverkände kommunisten Lars Ohly varit. Om nu inte Alliansens hejdukar lyckas gräva upp någon gammal skit även hos Sjöstedt vill säga.

På Sjöstedts hemsida har hans tal till kongressen publicerats och han tar pluspoäng genom att använda nyckelord som feminism, rättvisa och socialism. Han använder även ordet "klasskompass" när han beskriver Lars Ohly:
"Ditt engagemang för feminism och för en rättvisare värld är starkt och genuint, din klasskompass är en säker vägvisare."

Klasskompass? Vad är en klasskompass? Behöver man en sådan, i Sverige, idag?

Jag har ingen aning om vad en klasskompass är. En sökning ger ingen förklaring. Ordet nämns på ett flertal bloggar och artiklar men ingenstans hittar jag en enkel definition. Då får jag alltså bygga en egen: En kompass är en grej som man använder för att ta ut rätt riktning, peka ut väderstreck med. En klass är endera en skolklass, en indelning av deltagare inom tävlingar av olika slag eller en definition på olika (socioekonomiska) grupper i samhället. En klasskompass torde då vara något du behöver för att hitta rätt bland de olika klasserna i samhället. Typ. Att använda sin klasskompass är att ta ut riktningen för samhällets utveckling för större jämlikhet.

Behöver man då en sådan i dagen Sverige? Ja, tyvärr. Vi har fått tillbaka det klassamhälle vi hade i början på 1900-talet, innan välfärden nådde "alla" och inte bara de på Öfvre. Vill vi ha det så? Vill vi att de rikaste i landet ska bli rikare medan de med låglönejobb eller pension ska behöva gå på knäna för att det har blivit förfördelade i skattesänkningarnas tid? Vill vi att långtidssjukskrivna ska bli vräkta från sina hem för att Försäkringskassan anser att cancerpatienter är arbetsföra? Vill vi att barn ska bli hemlösa för att deras föräldrar inte får det stöd de behöver?

Om så är fallet vill jag inte vara med längre. Dags att börja använda klasskompassen, folks.