Hunger Games MLG

Ibland får jag för mig att jag och mina kollegor helt ovetande är med i någon form av reality-show. En dokusåpa a'la Truman Show, BigBrother eller varför inte Hunger Games?

Det skulle inte förvåna mig om Någon placerat ut kameror överallt på skolan; i klassrum, datorer och iPads bara för att kunna studera våra reaktioner på allt som händer, sker och beordras:

- Nu lurar vi i dem att skolan ska gå med i Gysam!
- Åh, så roligt det ska bli att se hur de beter sig! Ska vi spela på vem som får det första brytet?
- Neh, det är för enkelt. Oddsen blir för låga.
- Vad ska vi spela på då?
- Den första som kommer med en programutveckling?
- Ja!

...Lite senare...

- Jaha, nu har de härdsmälta nere i källaren...
- Och på övre plan "diskuteras" det för fullt! Ska vi krydda med några uppsägningar?
- Hell yeah! Då kommer facket galopperande också - vilken action!

Det värsta är att programmet skulle kunna sälja. That's how crazy it is.

Och nu över till något helt annat...

Jag vet att det är semestertider och att ordinarie personal har flytt redaktionen... Men snälla Aftonbladet, finns det ingen på plats som kan läsa korrektur innan saker och ting publiceras på nätet eller i papperstidningen?

Anledningen till att jag frågar är att jag läste en intervju med Alexander Skarsgård och i anslutning till denna hittade jag den här bilden hos er idag:

Det finns inte många rätt i den bildtexten. Ja, Skarsgård är med på bilden men han står inte till höger. Killen till höger är en för mig okänd skådespelare i vampyrkostym. Det är dock inte Stephen Moyer (om det nu inte är så att han drabbats av någon fulblodssjukdom med extremt svullet ansikte som följd i något framtida avsnitt). Kvinnan på bilden är inte Anna Paquin utan Kristin Bauer van Straten.

Och nä, jag skäms inte alls för att jag som vuxen kvinna, lärare, mamma, yada yada, gillar True Blood. Inte. Ett. Dugg. Det är en trevlig verklighetsflykt även om säsongerna bara blir mer och mer skruvade...

När jag inte vill fly verkligheten ser jag på den nyligen av Tränaren hittade och av Aaron Sorkin påhittade serien The Newsroom. Gillade man Sorkins The West Wing så är detta ett självklart alternativ. Den har till och med högre rating än The West Wing på imdb.com... Dialogen är helt lysande, nyheterna är verkliga och karaktärerna trovärdiga.

Jo, jag är nog lite schizo. Men jag är stolt över att jag kan röra mig i och uppskatta skilda världar.

Varför kan jag inte gilla Lisa Miskofsky?

Pluras kök har börjat igen och det gör mig glad. Verkligen. Tills fail #1 dök upp i rutan: Fredrik Wikingsson. Sen kom Leif GW Persson och allt blev intressant igen. Tills fail #2 kom in, lagom tills rabarberpajen skulle tillagas. Fail #2 är ingen mindre än Lisa Miskovsky och jag vet inte vad det är med den människan som gör att jag inte gillar henne.

Tänkbara anledningar är att
- hon gör fruktansvärt mesig musik - hon har världens rockröst men klinkar sig fram inom singer-songwriter-genren.
- hon minsann har varit snowboardproffs. Ja, just det. Hon körde typ Sverige Cup-tävlingar i början/mitten på 90-talet och var en så pass högt rankad hangaround att hon fångade ett riktigt proffs på kroken.
- hon är snygg.

Ja, jag erkänner att det är avundsjuka som gör att jag inte gillar henne. Fast mest är det för att jag tycker att hon slösar bort sin potential i en genre som är så överfull med Miskofskyar att ingen går att skilja från mängden. (Kix, om Johan läser detta och blir putt... be om ursäkt från mig!)

Nä, nu ska jag sluta irritera mig på saker jag inte kan påverka. Det har jag ju till och med fått föreläst för mig idag. En föreläsning fylld av yesterdays news egentligen. Det finns andra som hade behövt höra det som sades där dock...

Att i ett luftslott leka med elden med män som hatar kvinnor

Titeln på detta inlägg skulle kunna vara en roman av Italo Calvino. Men det är det såklart inte. Det är en kontraktion av Stieg Larssons Millenium-trilogi. En trilogi som framstår som en supernova i jämförelse med Calvinos frågvisa litteratur utan svar.

Lisbeth Salander är en antihjälte. Hon har sina issues och sina tatueringar men ingen jävel får sätta sig på henne eller på dem hon på något bakvänt sätt tycker om.

Hon är stencool och jag önskar att jag hade fler salanderska drag än min svarta lugg. En extremt vältränad och nätt kropp, fotografiskt minne och extrema datorskills vore inte så dumt till exempel.

Första filmen visades på svt förra söndagen, andra delen igår och tredje delen kommer på söndag. Igår kväll satt jag och imponerades över Salander och hennes sätt att tackla saker och ting. Vad skulle du göra om du blev skjuten halvt till döds och sedan levande begravd? Gilla läget med viss panik antagligen. Men Lisbeth, hon är annorlunda. Hon är så pissed off att hon gräver sig upp ur graven, ger sig på sin onde far med en yxa, skjuter på sin halvbror för att sedan svimma snett småleende i Kalle Blomqvists famn.

Det är bara synd att Hollywood är Hollywood. Böckerna och filmerna har gjort succé i landet på andra sidan Atlanten (och typ i hela resten av världen), men vad gör de? De ska göra "egna" filmer. Man kan ju inte ha textremsor, sådant är ju fånigt. Nej, de kastar hellre hundratals miljoner dollar på att göra remakes som garanterat kommer att vara sämre än originalen. Dumma korkade amerikaner. Stupid americans! (Hamnar jag på någon sorts hatlista nu? Fränt om FBIsterna skulle knacka på!) Filmen The Girl With The Dragon Tattoo spelas ju till och med in i Sverige...  Och vad är det för en jävla titel? Vad hade varit fel med en direktöversättning? Men Who Hate Women? Kanske skulle de dumma jävla amerikanerna då tro att böglobbyn gjort en propagandafilm? Och gud förbjude att någon skulle se en sådan film... Nä, dumma jävla amerikaner.

En uppsida av remejkandet är att det är David Fincher (Se7en, Fight Club, The Curious Case of Benjamin Button, The Game, The Social Network) som sköter regisserandet. Han kan nog fixa jobbet. En som jag är mer osäker på är Rooney Mara som ska spela Salander... Men, jag ska inte döma på förhand. Det är dock lätt hänt. Noomi Rapace hade funkat i den versionen också. Det är hon som ÄR Lisbeth.

Ja, och så jag då, förstås.