Veckans grammatiklektion består därför av ett försök att utröna när man ska använda 'de' och 'dem' i stället för 'dom'. Enklast illustreras detta genom följande bild:
 |
| Klicka på bilden för att få full storlek. |
Visar inlägg med etikett SPrÅk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SPrÅk. Visa alla inlägg
28 januari 2013
Veckans grammatiklektion
Något av det värsta jag vet är när människor som vanligtvis skriver 'dom' ska försöka skriva "snyggt" och därmed skriver 'dem' hela tiden...
14 oktober 2012
Det här...
...med att ens köksskåp (eller andra skåp, för den delen) alltid är överfulla och att det krävs millimeterprecision att få in eller ut något ur dem... Är det något som känns igen, eller är det bara jag?
Jag skulle tro att jag inte är ensam om det. Eller rättare sagt, jag hoppas att jag inte är ensam om det. Men hur som helst... Det här med att försöka få ut något ur ett "burkskåp" och därmed vara tvungen att lyfta ut en hel stapel med saker, plocka ut det man ska ha, ställa tillbaka resten av stapeln och sedan skynda sig att stänga dörren för annars trillar stapeln och annat ut - för att balansen rubbats på grund av det man tagit ut; är det det folk menar när de snackar om "livspusslet"?
Jag skulle tro att jag inte är ensam om det. Eller rättare sagt, jag hoppas att jag inte är ensam om det. Men hur som helst... Det här med att försöka få ut något ur ett "burkskåp" och därmed vara tvungen att lyfta ut en hel stapel med saker, plocka ut det man ska ha, ställa tillbaka resten av stapeln och sedan skynda sig att stänga dörren för annars trillar stapeln och annat ut - för att balansen rubbats på grund av det man tagit ut; är det det folk menar när de snackar om "livspusslet"?
24 juli 2012
Det här med språkfascism
Mina läsare som inte känner mig IRL torde tro att jag är en hemsk lärare, självutnämnd språkfascist och allt. En sådan som sitter med rödpennan och hånskrattar mordiskt bakom katedern. En sådan som hackar på alla språkliga fel eleverna kan tänkas göra. En sådan som sätter betyg efter stavning. En dyslektikers mardröm, helt enkelt.
Dessa läsare har ganska fel.
Många diagnosticerade och självutnämnda dyslektiker och andra med "bara en släng av dyslexi" har passerat genom mitt klassrum och ingen av dem har fått ett IG för att de stavat dåligt. Sådant vore taskigt. Men tyvärr finns det sådana lärare.
Jag har en elev nu, en fantastisk tjej med världens bredaste flin. En tjej som ser hinder som utmaningar, inte en anledning att stanna till och hänga läpp. Det är för mig ett under att hon kan vara så positiv med tanke på vad hon upplevt genom sin skoltid. Under vårens nationella prov, med temat Relationer, höll hon ett prickfritt anförande om sin relation till sig själv där hon berättade hur hon upplevt sitt liv sett ur skolperspektiv.
Allt började bra. Skolan var så rolig tills hon inte riktigt hängde med och genom åren fick hon ofta höra att "det var ingen idé", "det går inte med tanke på [hennes] svårigheter". Hon bestämde sig dock för att det skulle gå - och det gjorde det. På högstadiet fick hon viss hjälp, men blev aldrig utredd riktigt. I höstas började hon ettan på min skola och var från start väldigt tydlig med att hon hade svårt med stavning och annat. Kanske var hon lite orolig över att det skulle ligga henne i fatet - vilket jag sa att det inte skulle göra.
Läsåret gick och hon fick ta den tid hon behövde för att bli klar och hon använde ibland de hjälpmedel som specialpedagogen gett henne. Uppgifterna trillade in och jag var helt blown away. Visst, jag kunde se när hon hade haft bråttom för då såg man stavfelen hopa sig, men innehållet! Vilket innehåll!
Och nu börjar jag närma mig min poäng: innehållet är så mycket viktigare än ytan. Om innehållet är fylligt är det lätt att göra något åt ytans felaktigheter. Om ytan är felfri men texten är helt tom på innehåll... då är det svårare. Att som dyslektiker kunna skriva målande är bra mycket mer värt, på alla sätt och vis, än att stava rätt men att inte kunna säga något med sina texter.
Jag har en läsare som jag gillar skarpt. Hon skräder inte orden när hon målar upp sin sanning för alla som vill läsa. Det är inte alltid en vacker bild av verkligheten som hon beskriver, men det hon skriver får ens hjärta att brista många gånger om. Hennes vilja att skriva och dela med sig är fantastisk och hennes egna blogginlägg är långa och fulla med händelser, känslor och åsikter. Och stavfel.
Men det gör inget - för innehållet är det viktigaste!
Jag skulle tro att hon upplevt samma sak som min elev gjort i sin tidigare skolgång. Hon har säkert hört många gånger att hon inte duger; att det inte är någon idé... Och sådant gör mig så ont. Om bara någon hade sett Sabinas innehåll istället för ytan så hade kanske hennes liv sett annorlunda ut på alla sätt och vis. Lärare ska inte sitta bakom katedern med rödpennan i högsta hugg. De ska röra sig runt i klassrummet och se eleverna bakom texterna fulla med stavfel - och leda dem rätt. Rödmarkeringar och hårda uttalanden hjälper ingen. Det hämmar. Ser man bara rödmarkeringar på det man skrivit så slutar man snart att skriva - för det är ju ingen idé. Positiv respons på innehållet - sedan kan man ta det språkliga på ytan allt eftersom. Att ösa fram grammatiska förklaringar nyttar (tyvärr) inte. Det avskräcker - och därför Sabina, skulle jag aldrig någonsin anmärka på din stavning - varken i dina kommentarer här hos mig eller i din egen blogg! Jag vill ha dig kvar som läsare och jag vill fortsätta läsa det du skriver.
Jag skrev ett inlägg tidigare idag om förutfattade meningar och folks fördomar. Människor som ser dyslektikers, eller människor med läs- och skrivsvårigheters texter tycker att dessa är dumma för att de inte kan. När de hör ordet dyslektiker tänker de på Kungen, som kom ut som dyslektiker för en massa år sedan. En man som snubblar på orden och ofta trampar i klaveret. Ergo: dyslektiker är dumma, för att inte säga korkade.
Dyslektiker, eller människor med läs- och skrivsvårigheter, tror ofta att de är dumma för att de inte kan och för att de vet att stavningskunniga människor tycker att de är dumma. En självuppfyllande profetia, helt enkelt.
Alla som är av den åsikten att alla dyslektiker är dumma kan inte ha mer fel. Jag har nämnt två exempel som motsäger den fördomen. Jag kan ta upp ett till. Min egen pappa, som fick höra att han var dum i huvudet när han gick i skolan för att bokstäverna hoppade kråka när han skulle skriva. En idag 69-årig yngling som är en av de smartaste och mest uppfinningsrika personer som jag känner. Han är inte dum. Sabina är inte dum. Den leende eleven är inte dum.
Tre, av många med läs- och/eller skrivsvårigheter, som kastar om bokstäverna, men som gör världen lite bättre med sin blotta närvaro och sitt innehåll - som de vågar visa till skillnad från många andra.
Om förutfattade meningar
Nu när dansbandshelvetet är slut och allt återgått till det normala känner jag att jag vill kommentera en kommentar jag fick på mitt inlägg om sagda dansbandshelvete.
Jag fick, av en anonym person, höra att jag var låg för att jag dömde folk efter deras utseende och ja, det gör jag. Det gör alla.
Hur många gånger har inte Göran Persson fått skit för att han är en storväxt karl? Hm... Honom kan vi ju inte lita på. Han är sosse, men han ser ut som en förmögen storbonde - vänta nu! Han är en förmögen storbonde! - så honom kan vi inte lita på!
Hur många gånger har inte Mona Sahlin fått skit för sin frisyr/mascara/designerhandväska? Har hon en handväska för 50 papp?! Herregud, och hon ska kalla sig sosse! Nä, henne kan man då inte lita på! Och hur ser hon ut sedan? Hon har haft samma frisyr sedan åttiotalet och vi ska inte tala om hur hon sminkar sig!
Hur många gånger har inte överviktiga blivit stirrade på och dömda efter sitt utseende? Alla vet väl att tjocka människor är dumma människor. Glada ja, men inte är de smarta heller, för då hade de ju aaaaldrig låtit det gå så långt!
Hur många gånger har inte väldigt smala människor blivit utstirrade och dömda efter sitt utseende? Hen måste ju ha anorexia, stackars människa. Att hen inte tar tag i sitt liv...
Hur många gånger har inte korta människor blivit utstirrade och skrattade åt? Korta människor skiljer sig dock från mängden här. Varför? Jo, för att det är allmänt känt att man får påpeka att de är korta. Tror folk inte att de vet det? Hahaha, ska jag snickra en pall åt dig så du når upp att pussa på flickvännen?
Hur många gånger har inte människor med invandrarbakgrund blivit utstirrade och dömda - gärna för vad ett fåtal gjort - för sitt utseende? Jojo, man vet ju hur sådana där är...
Hur många gånger har inte jag fått konstiga blickar för alla mina tatueringar? Men vad har hon gjort?! Och hon ska kalla sig lärare... Nä, henne kan vi då inte lita på!
Massor med gånger. Listan kan göras längre; hur lång som helst, och det är det som är grejen. Hen som tyckte att jag var låg kanske är ett unikum och aldrig har dömt någon endaste människa efter utseendet men det betvivlar jag starkt. Oavsett hur man själv ser ut eller är så har man förutfattade meningar om hur olika kategorier av människor är. Det är ofrånkomligt.
Våra förutfattade meningar styr hur vi handlar och tycker man att Anders Borgs hästsvans ger honom en viss hippieaura så kanske man inte vill ha honom som finansminister och röstar följdaktligen på något annat än Alliansen (check!). Oavsett vad vi anser oss vara för personer så sker dessa bedömningar helt automatiskt. Ta en titt på den här bilden och säg mig vad ni tror att hon jobbar med, var hon bor och vad hon har för intressen.
Jag fick, av en anonym person, höra att jag var låg för att jag dömde folk efter deras utseende och ja, det gör jag. Det gör alla.
Hur många gånger har inte Göran Persson fått skit för att han är en storväxt karl? Hm... Honom kan vi ju inte lita på. Han är sosse, men han ser ut som en förmögen storbonde - vänta nu! Han är en förmögen storbonde! - så honom kan vi inte lita på!
Hur många gånger har inte Mona Sahlin fått skit för sin frisyr/mascara/designerhandväska? Har hon en handväska för 50 papp?! Herregud, och hon ska kalla sig sosse! Nä, henne kan man då inte lita på! Och hur ser hon ut sedan? Hon har haft samma frisyr sedan åttiotalet och vi ska inte tala om hur hon sminkar sig!
Hur många gånger har inte överviktiga blivit stirrade på och dömda efter sitt utseende? Alla vet väl att tjocka människor är dumma människor. Glada ja, men inte är de smarta heller, för då hade de ju aaaaldrig låtit det gå så långt!
Hur många gånger har inte väldigt smala människor blivit utstirrade och dömda efter sitt utseende? Hen måste ju ha anorexia, stackars människa. Att hen inte tar tag i sitt liv...
Hur många gånger har inte korta människor blivit utstirrade och skrattade åt? Korta människor skiljer sig dock från mängden här. Varför? Jo, för att det är allmänt känt att man får påpeka att de är korta. Tror folk inte att de vet det? Hahaha, ska jag snickra en pall åt dig så du når upp att pussa på flickvännen?
Hur många gånger har inte människor med invandrarbakgrund blivit utstirrade och dömda - gärna för vad ett fåtal gjort - för sitt utseende? Jojo, man vet ju hur sådana där är...
Hur många gånger har inte jag fått konstiga blickar för alla mina tatueringar? Men vad har hon gjort?! Och hon ska kalla sig lärare... Nä, henne kan vi då inte lita på!
Massor med gånger. Listan kan göras längre; hur lång som helst, och det är det som är grejen. Hen som tyckte att jag var låg kanske är ett unikum och aldrig har dömt någon endaste människa efter utseendet men det betvivlar jag starkt. Oavsett hur man själv ser ut eller är så har man förutfattade meningar om hur olika kategorier av människor är. Det är ofrånkomligt.
Våra förutfattade meningar styr hur vi handlar och tycker man att Anders Borgs hästsvans ger honom en viss hippieaura så kanske man inte vill ha honom som finansminister och röstar följdaktligen på något annat än Alliansen (check!). Oavsett vad vi anser oss vara för personer så sker dessa bedömningar helt automatiskt. Ta en titt på den här bilden och säg mig vad ni tror att hon jobbar med, var hon bor och vad hon har för intressen.
Jag ser en affärskvinna på väg uppåt i karriären. Hon bor i stan, tjänar mycket pengar och om hon hinner så utnyttjar hon sitt medlemskap på SATS, gärna boxning så hon får ut sina aggressioner som hon byggt upp under dagens möten med alla gubbar. Vad ser du?
Ja, jag har förutfattade meningar och det har DU också. Alla har det. Folks förutfattade meningar styr väldigt mycket här i världen. All världens reklam styrs av folks förutfattade meningar om det mesta. När det nu är ett faktum att ALLA har förutfattade meningar måste man dock inse att man också ska kunna ändra uppfattning när man lärt känna den bedömda personen i fråga. Man får alltså inte låta sina förutfattade meningar styra ens liv utan man måste ge folk en chans att bevisa vilka de är. Hur skulle jag annars kunna sköta mitt jobb, might I ask? Ungarnas handlingar ligger i min bedömning av dem. Inte hur de ser ut; vilka föräldrar de har eller var de kommer ifrån. Det är vad de själva åstadkommer - inget annat.
Jamen, du säger ju att du äcklas ju av solariebrända medelålders tanter med rea-i-Ullared-blick, ger du dem en chans då? Nä, men det beror mest på att jag hatar dansband och för att jag gillar att göra mig lustig, på ett sarkastiskt sätt, över företeelser i min värld. Allvarligt nu, skulle jag träffa på dessa tanter i andra sammanhang än dansbandsveckan så vore det inget problem (om man nu väljer att se det som ett problem). Jag känner en hel drös med dylika tanter och dem gillar jag - för de har jag träffat mer än på övergångsstället vid ICA och faktiskt pratat med dem när de inte varit berusade av Olle Jönssons rakvatten.
Ja, jag har förutfattade meningar och det har du, anonyma kommentatör, också. Skillnaden mellan oss är att jag erkänner att jag har sådana och att jag utnyttjar min rätt att göra mig löjlig över dem (mina förutfattade meningar, alltså) medan du tar allt så personligt. Hade du gjort samma uttalande om mitt inlägg hade gällt att jag tycker att det finns för få homosexuella i världen (vilket jag faktiskt gör)?
Nä, trodde väl inte det. Bögar är ju äckliga, ju!
17 juli 2012
Politiska hårklyverier
En anledning till varför Alliansen lyckats vinna två val är att de genom sin retorik fått ordet 'bidrag' att bli något fult. Att vara "bidragsberoende" har blivit mer stigmatiserat än att vara beroende av droger, även om detta bidragsberoende egentligen är utbetalningar från CSN och inte socialbidrag. Bidrag som bidrag och jag som småbarnsförälder är även jag bidragsberoende. Jag får ju barnbidraget in på mitt konto. Jag använder det dessutom...
Men grejen är ju att bidragen fortfarande finns. De är bara omdöpta, gömda bakom andra ord med mer icke-pejorativ betydelse som t ex ekonomskt bistånd. Bistånd är bra. Bistånd hjälper folk och eftersom i stort sett varenda kotte har fadderbarn eller skänker pengar till olika biståndsorganisationer så blir man mer positivt inställd. Det är enkel marknadsföring. I mina öron klingar dock ordet bistånd lite falskt. Bistånd är något som man ger när man själv har ett överflöd eller möjligen vill döva sitt samvete en aning. Såklart är detta min personliga åsikt och jag vet att det finns många som ger biståndsorganisationer bidrag (!) bara för att de vill göra världen till en bättre plats, och det är därför ordet 'bistånd' funkar bättre än det av Alliansen stigmatiserade ordet 'bidrag'.
Socialdemokraterna har fattat att de, som utpekat bidragsparti, måste köra samma linje vad gäller ordval. Den senaste utbildningspolitiska idén som Löfven & co fört fram gäller ett nytt kunskapslyft som ska fokusera på ungdomar. Han och (S) vill att kommuner ska införa ungdomskontrakt där arbetslösa ungdomar under 25 får lön för att utbilda sig.
Lön är ett mycket starkare och bättre ord än både bidrag och bistånd. Lön är vad alla vill ha. Alla vill ha ett jobb som ger lön. Förutom att lön säger att man gjort något för att förtjäna den, säger det även att "jag är lika bra som du som har det bättre ställt och kan dela med dig av din rikedom för att du ska känna dig bättre till mods."
Men när allt kommer omkring är det bara hårklyverier. Bidrag, bistånd eller ungdomskontraktslön - det krävs skattepengar för att kunna betala ut dem, och hur gör vi det utan att höja skatterna?
Men grejen är ju att bidragen fortfarande finns. De är bara omdöpta, gömda bakom andra ord med mer icke-pejorativ betydelse som t ex ekonomskt bistånd. Bistånd är bra. Bistånd hjälper folk och eftersom i stort sett varenda kotte har fadderbarn eller skänker pengar till olika biståndsorganisationer så blir man mer positivt inställd. Det är enkel marknadsföring. I mina öron klingar dock ordet bistånd lite falskt. Bistånd är något som man ger när man själv har ett överflöd eller möjligen vill döva sitt samvete en aning. Såklart är detta min personliga åsikt och jag vet att det finns många som ger biståndsorganisationer bidrag (!) bara för att de vill göra världen till en bättre plats, och det är därför ordet 'bistånd' funkar bättre än det av Alliansen stigmatiserade ordet 'bidrag'.
Socialdemokraterna har fattat att de, som utpekat bidragsparti, måste köra samma linje vad gäller ordval. Den senaste utbildningspolitiska idén som Löfven & co fört fram gäller ett nytt kunskapslyft som ska fokusera på ungdomar. Han och (S) vill att kommuner ska införa ungdomskontrakt där arbetslösa ungdomar under 25 får lön för att utbilda sig.
Lön är ett mycket starkare och bättre ord än både bidrag och bistånd. Lön är vad alla vill ha. Alla vill ha ett jobb som ger lön. Förutom att lön säger att man gjort något för att förtjäna den, säger det även att "jag är lika bra som du som har det bättre ställt och kan dela med dig av din rikedom för att du ska känna dig bättre till mods."
Men när allt kommer omkring är det bara hårklyverier. Bidrag, bistånd eller ungdomskontraktslön - det krävs skattepengar för att kunna betala ut dem, och hur gör vi det utan att höja skatterna?
4 november 2011
Särskrivningar...
Lärarjäveln är knäpp. Hon gillar grammatik och sådana underliga saker. En sak som hon inte gillar är särskrivningar. Det kan visa sig genom mindre eller större utbrott. Som igår.
Igår skulle en elev lämna in en uppgift och bad mig kolla igenom den först. "Visst", sa jag och läste. Uppmanade sedan eleven att fixa till särskrivningarna, för annars var det hela okej.
"Vadå särskrivningar?" säger ungen och ett vinande ljud hörs i klassrummet. Ett vinande som härrör från den ilskna ånga som pyser ut ur mina öron. Jag tar ett djupt andetag och ser övriga elever hålla andan eftersom de vet hur jag är när det gäller särskrivningar. Jag läser upp meningen där en särskrivning finns och betonar verkligen pausen mellan de ord som borde sitta ihop.
"Ja, vadå... Vad är det för fel på det?" undrar eleven. Nytt vinande ljud och en av de övriga eleverna griper in och läser samma mening högt igen.
"Men det är väl inte fel?!" Jag tar ett nytt andetag och förklarar. och får ett tveksamt "jahaaa" till svar. Övriga elever andas ut. Faran är över för denna gång.
Tills idag när jag sitter och äter lunch och kollar Facebook på mobilen. En känd särskrivare som jag inte haft i svenska har uppdaterat sin status och gör att jag sätter spagettin i vrångstrupen:
"idag är kroppen orkeslös å har en konstant illa mående känsla"
Varför skriver man ihop 'orkeslös' men inte 'illamåendekänsla'? Ska det vara så svårt att vara konsekvent? Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tydligen.
Och som en slutlig undran funderar jag över om det är skribentens kropp eller känslan som mår illa?
Igår skulle en elev lämna in en uppgift och bad mig kolla igenom den först. "Visst", sa jag och läste. Uppmanade sedan eleven att fixa till särskrivningarna, för annars var det hela okej.
"Vadå särskrivningar?" säger ungen och ett vinande ljud hörs i klassrummet. Ett vinande som härrör från den ilskna ånga som pyser ut ur mina öron. Jag tar ett djupt andetag och ser övriga elever hålla andan eftersom de vet hur jag är när det gäller särskrivningar. Jag läser upp meningen där en särskrivning finns och betonar verkligen pausen mellan de ord som borde sitta ihop.
"Ja, vadå... Vad är det för fel på det?" undrar eleven. Nytt vinande ljud och en av de övriga eleverna griper in och läser samma mening högt igen.
"Men det är väl inte fel?!" Jag tar ett nytt andetag och förklarar. och får ett tveksamt "jahaaa" till svar. Övriga elever andas ut. Faran är över för denna gång.
Tills idag när jag sitter och äter lunch och kollar Facebook på mobilen. En känd särskrivare som jag inte haft i svenska har uppdaterat sin status och gör att jag sätter spagettin i vrångstrupen:
"idag är kroppen orkeslös å har en konstant illa mående känsla"
Varför skriver man ihop 'orkeslös' men inte 'illamåendekänsla'? Ska det vara så svårt att vara konsekvent? Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tydligen.
Och som en slutlig undran funderar jag över om det är skribentens kropp eller känslan som mår illa?
8 oktober 2011
Svenskar
Svenskar är ju så duktiga på engelska, eller hur?
Mmm. Så brukar det ju heta. Vad sägs då om den här?
Mmm. Så brukar det ju heta. Vad sägs då om den här?
"Slam" kanske är ordet de borde ha använt. Men å andra sidan... Poeter vill väl "roa sig" lite också. Och nu har jag jääävligt svårt att få bort bilden av Kristina Lugn, Marcus Birro, Bob Hansson och Linda Skugge ur mitt huvud!
6 oktober 2011
"Äntligen!"
Med anledning av föregående inlägg får jag verkligen säga "Äntligen!"
Tomas Tranströmer fick årets nobelpris i litteratur och det tycker jag är bra av flera anledningar:
1. Han är svensk. Det var länge sedan en svensk fått priset
2. Han är en "vanlig människa" som haft "vanliga" jobb
3. Han är ingen bitter människa med sociala störningar
och sist men inte minst...
4. Jag känner till honom.
Det har varit svårt att implementera Elfride Jelinek eller Herta Müller i undervisningen. Åtminstone utan att få det att verka krystat. Tranströmer funkade idag, även om ord som "konstig typ" dök upp i läsningen av några av hans dikter...
Ljuset strömmar in ur Sorgegondolen (1996)
Utanför fönstret är vårens långa djur
den genomskinliga draken av solsken
rinner förbi som ett ändlöst
förortståg - vi hann aldrig se huvudet.
Strandvillorna flyttar sig i sidled
de är stolta som krabbor.
Solen får statyerna att blinka.
Det rasande eldhavet ute i rymden
transjorderas till en smekning.
Nedräkningen har börjat.
"Handlar den om någon som har dött? Det tror jag i alla fall!"
"Den låter som 'Tomten' när du läser den. Det är samma melodi liksom."
Det är ett fall för nästa lektion.
Tomas Tranströmer fick årets nobelpris i litteratur och det tycker jag är bra av flera anledningar:
1. Han är svensk. Det var länge sedan en svensk fått priset
2. Han är en "vanlig människa" som haft "vanliga" jobb
3. Han är ingen bitter människa med sociala störningar
och sist men inte minst...
4. Jag känner till honom.
Det har varit svårt att implementera Elfride Jelinek eller Herta Müller i undervisningen. Åtminstone utan att få det att verka krystat. Tranströmer funkade idag, även om ord som "konstig typ" dök upp i läsningen av några av hans dikter...
Ljuset strömmar in ur Sorgegondolen (1996)
Utanför fönstret är vårens långa djur
den genomskinliga draken av solsken
rinner förbi som ett ändlöst
förortståg - vi hann aldrig se huvudet.
Strandvillorna flyttar sig i sidled
de är stolta som krabbor.
Solen får statyerna att blinka.
Det rasande eldhavet ute i rymden
transjorderas till en smekning.
Nedräkningen har börjat.
"Handlar den om någon som har dött? Det tror jag i alla fall!"
"Den låter som 'Tomten' när du läser den. Det är samma melodi liksom."
Spår ur Hemligheter på vägen (1958)
På natten klockan två: månsken. Tåget har stannat
mitt ute på slätten. Långt borta ljuspunkter i en stad,
flimrande kallt vid synranden.
Som när en människa gått in i en dröm så djupt
att hon aldrig ska minnas att hon var där
när hon återvänder till sitt rum.
Och om någon gått in i en sjukdom så djupt
att allt som var hans dagar blir några skimrande punkter, en svärm,
kall och ringa vid synranden.
Tåget står fullkomligt stilla.
Klockan två: starkt månsken, få stjärnor.
"Den där var... konstig. Vad menar han egentligen?"
Ja, vad menar han?Det är ett fall för nästa lektion.
10 september 2011
11 augusti 2011
Jo jo, så går det!
Igår skrev jag under ett upprop på Fejan. Det gällde att subventioneringen av insulinpumpar ska dras in för diabetiker. Jag ville egentligen inte skriva under, men jag var inne via mobilen och den nya uppdaterade versionen är förvirrande för en lärarjävel med sommarlovshjärna... och vips, hade jag skrivit under.
Varför ville jag inte skriva under? Jo, för att det finns en anledning till att den här subventioneringen dykt upp. Den anledningen stavas A-l-l-i-a-n-s-e-n.
Tänk efter.
Vi har fått jag vet inte hur många skattesänkningar de senaste åren och det är klart som fan att det måste börja synas någonstans. T ex i vården. Det har blivit dyrare att gå till sjukan och nu ska subventionen på insulinpumpar försvinna. Det här är bara början, mina vänner. Det kommer att bli värre. Alliansfolket deklamerar att "det går bra för Sverige". Det låter ju bra. Just nu.
Men. Det som händer nu i Sverige med till exempel slut på subventioneringar är bara inledningen på marschen mot ett nytt USA. Och hur mår USA:s ekonomi nu? Hur mår 90% av USA:s befolkning? Inte bra. Inte bra alls. Och får Alliansen hållas kommer vi också att vara där. Kanske inte nästa år, men kanske om 10 år. "Det spelar väl ingen roll, jag lever ju och är frisk nu!" kanske du tänker. Tänk om. Om tre år kanske du är så sjuk att du inte kan jobba. Jobbar du inte får du inga pengar. Den sjukförsäkring du köpte för några år sedan gäller inte den sjuka du fått och du får inga pengar därigenom. Du förlorar ditt jobb för att du kostar för mycket att ha sjukskriven. Banken tar din bil, ditt hus. Dina barn blir hemlösa och när du inte orkar kämpa för att bli frisk längre för din energi gått åt till att kämpa mot Försäkringskassan, och du dör och lämnar din familj utan mor/far att fortsätta kampen. Och ingen jävel bryr sig.
Bra, va?
Jag ville inte skriva under uppropet för att det helt enkelt skulle vara till stöd för folk som är så korkade att de trots sjukdom röstat fram den anti-empatiska Alliansen till makten. Jag skulle stödja folk som inte tänker på annat än de kronor som valfläsket utlovade, de kronor som nu äts upp av att man måste betala mera för sin pump. Jag skulle stödja folk som kommer att förlora mer än vad de fått i plånboken.
Jag skulle helt enkelt stödja folk som inte tänkte längre än näsan räckte. Och nu gör jag tydligen det. Fan. Men det är ju synd om stackarna.
(Det kan inte vara lätt att bara tänka med plånboken.)
Varför ville jag inte skriva under? Jo, för att det finns en anledning till att den här subventioneringen dykt upp. Den anledningen stavas A-l-l-i-a-n-s-e-n.
Tänk efter.
Vi har fått jag vet inte hur många skattesänkningar de senaste åren och det är klart som fan att det måste börja synas någonstans. T ex i vården. Det har blivit dyrare att gå till sjukan och nu ska subventionen på insulinpumpar försvinna. Det här är bara början, mina vänner. Det kommer att bli värre. Alliansfolket deklamerar att "det går bra för Sverige". Det låter ju bra. Just nu.
Men. Det som händer nu i Sverige med till exempel slut på subventioneringar är bara inledningen på marschen mot ett nytt USA. Och hur mår USA:s ekonomi nu? Hur mår 90% av USA:s befolkning? Inte bra. Inte bra alls. Och får Alliansen hållas kommer vi också att vara där. Kanske inte nästa år, men kanske om 10 år. "Det spelar väl ingen roll, jag lever ju och är frisk nu!" kanske du tänker. Tänk om. Om tre år kanske du är så sjuk att du inte kan jobba. Jobbar du inte får du inga pengar. Den sjukförsäkring du köpte för några år sedan gäller inte den sjuka du fått och du får inga pengar därigenom. Du förlorar ditt jobb för att du kostar för mycket att ha sjukskriven. Banken tar din bil, ditt hus. Dina barn blir hemlösa och när du inte orkar kämpa för att bli frisk längre för din energi gått åt till att kämpa mot Försäkringskassan, och du dör och lämnar din familj utan mor/far att fortsätta kampen. Och ingen jävel bryr sig.
Bra, va?
Jag ville inte skriva under uppropet för att det helt enkelt skulle vara till stöd för folk som är så korkade att de trots sjukdom röstat fram den anti-empatiska Alliansen till makten. Jag skulle stödja folk som inte tänker på annat än de kronor som valfläsket utlovade, de kronor som nu äts upp av att man måste betala mera för sin pump. Jag skulle stödja folk som kommer att förlora mer än vad de fått i plånboken.
Jag skulle helt enkelt stödja folk som inte tänkte längre än näsan räckte. Och nu gör jag tydligen det. Fan. Men det är ju synd om stackarna.
(Det kan inte vara lätt att bara tänka med plånboken.)
27 juni 2011
Varning: Innehåller språk! Del III
Finns det något jag hatar, förutom att bli tillsagd vad jag ska göra, så är det att bli ifrågasatt. Särskilt inom områden som obviously är min nisch. Det finns inget värre än när individer med inte existerande erfarenhet inom ens område ska komma och uttrycka sina tvivel över det man säger.
Som i våras när kollegor hävdade att den "dalaklang" jag har på mitt talspråk är dialekt. Det är inte en dialekt. Det är regionalt färgat standardspråk. Limamålet å andra sidan - det är dialekt. En dialekt skiljer sig från standardspråket genom att den har en egen grammatik, i limamålets fall rör det sig t ex om att vi har kvar systemet med fyra kasus. Standardspråket har bara två. För att en dialekt ska vara en dialekt krävs också att ordförrådet och prosodin (satsmelodin - intonation och rytm, för den oinvigde) ska eller kan vara annorlunda.
Det är en sak att fråga om det är något man vill veta, men att efter ha fått en förklaring säga "Nä, tror du att det är så?" eller ännu värre "Nä, så är det inte!" det köper jag inte. Jag uttalar mig inte om saker jag inte kan något om. Jag frågar för att få veta mer. Men jag ifrågasätter inte sådant jag inte kan själv. Jag kan sträcka mig till ett "hur kan det vara så?" men inte längre.
Att börja med "äh, jag är inte så intresserad så jag vet inte..." när någon introducerar ett för samtalet nytt ämne och sedan gå vidare med en massa åsikter (om det man inte visste något om) och sedan argumentera vidare (om det man inte visste något om) är dårskap. Det är oomkullrunkelig dumhet.
Och ja, jag ställer upp på en stavningstävling. Närsomhelst.
Som i våras när kollegor hävdade att den "dalaklang" jag har på mitt talspråk är dialekt. Det är inte en dialekt. Det är regionalt färgat standardspråk. Limamålet å andra sidan - det är dialekt. En dialekt skiljer sig från standardspråket genom att den har en egen grammatik, i limamålets fall rör det sig t ex om att vi har kvar systemet med fyra kasus. Standardspråket har bara två. För att en dialekt ska vara en dialekt krävs också att ordförrådet och prosodin (satsmelodin - intonation och rytm, för den oinvigde) ska eller kan vara annorlunda.
Det är en sak att fråga om det är något man vill veta, men att efter ha fått en förklaring säga "Nä, tror du att det är så?" eller ännu värre "Nä, så är det inte!" det köper jag inte. Jag uttalar mig inte om saker jag inte kan något om. Jag frågar för att få veta mer. Men jag ifrågasätter inte sådant jag inte kan själv. Jag kan sträcka mig till ett "hur kan det vara så?" men inte längre.
Att börja med "äh, jag är inte så intresserad så jag vet inte..." när någon introducerar ett för samtalet nytt ämne och sedan gå vidare med en massa åsikter (om det man inte visste något om) och sedan argumentera vidare (om det man inte visste något om) är dårskap. Det är oomkullrunkelig dumhet.
Och ja, jag ställer upp på en stavningstävling. Närsomhelst.
23 juni 2011
Varning: Innehåller språk! Del II
Läsarna kommer att ångra att Susanne önskade denna rubrik... Fast Lärarjäveln älskar det!
Jag ids dock inte göra en lång utläggning om huruvida limamål är ett eget språk eller inte utan jag presenterar bara en bild som representerar ett av mina stora nördiga intressen... Grammatik. Grammatik är kul. Den är intressant. Den är livsnödvändig.
Använd den.
Jag ids dock inte göra en lång utläggning om huruvida limamål är ett eget språk eller inte utan jag presenterar bara en bild som representerar ett av mina stora nördiga intressen... Grammatik. Grammatik är kul. Den är intressant. Den är livsnödvändig.
Använd den.
Varning: Innehåller språk!
Rubrik önskad av Susanne.
Autentisk klassrumssituation:
- Hur många språk kan du?
- Språk?
- Ja, språk!
- Men... Vilket språk? Ett språk som skiljer sig från svenskan och talas i ett annat land eller ett språk som talas av en annan yrkes- eller ålderskategori?
- Men vadå? Menar du att det finns olika "språk" beroende på vad man jobbar med eller hur gammal man är?!
- Ja, det menar jag...
- Hm... Det har jag aldrig tänkt på.
- Du måste alltså bestämma dig för om din fråga gäller det ena eller det andra. Gäller den utrikiska så blir svaret kort. Om du menar något av de andra alternativen kommer du att få en lång föreläsning om sociolekter och dialekter. Vilket väljer du?
- Sociovadå sa du?
- *suckar* Sociolekter. Det är ett samlingsnamn för alla "språk" som talas av olika grupper av människor i ett land. Sociolekter i Sverige utgår från svenskan, men bland annat beroende på vilken utbildningsnivå, bostadsort, härkomst, yrkeskategori och ålder man är i så talar man olika.
- Hur då olika?
- Du är tonåring och allt som är bra förstärks med "fett", och om du gillar någon så är denna någon en "grym" person, eller hur?
- Aaa, precis.
- Mm... Tänk dig då att du ska möta en medelålders dam, vd för ett stort företag. Du vet, en tant med dräkt och pärlhalsband? Du gillar verkligen det hon gör och du vill berätta det för henne. Är du med?
- Jaa...
- När du träffar henne gör du som du brukar när du träffar någon du gillar. Du kramar henne och säger: "Amelia! Du är så jävla fet! Du är grym juh!"
- Aaa precis!
- Vet du vad du just gjort då?
- Sagt vad jag tycker?
- Jo, men vad betyder det i hennes värld?
- Vadå?
- Det du just sagt till henne är att du tycker att hon är tjock och elak, och det är väl kanske inte så bra?
- Men, det gjorde jag ju inte!
- Jo, för på hennes språk betyder "fet" tjock och "grym" elak. Hon är äldre än du och tillhör en annan utbildningskategori än du. Hennes språk är välvårdat som sig bör för en vd för ett stort företag och hennes språk skiljer sig från ditt. Du talar, något generaliserat, "ungdomsspråk". Ditt språk förändras varje dag, varje gång du hör ett ord du gillar. När du sedan börjar använda det sprider du det och fler börjar använda det - i din kompisgrupp, i din "klick". Andra som inte ingår i din klick fattar inte vad ni snackar om...
- Jahaaa. Oj, då. Vilken fail det där med grym...
- Jo, sketchy så det förslår, men har man koll på språket så är det rätt winning, eller hur?
- Mm, särskilt om klockan är 13.37!
- Ja. Språk är inget för n00bs. Så, vilket språkalternativ väljer du?
- Öh... språk som skiljer sig från svenskan.
- Okej. Jag talar tyska och engelska flytande. Förstår skriven isländska rätt okej. De nordiska språken vållar inga större problem, även om jag aldrig skulle få för mig att tala danska. Har lite koll på ryska. Latin till husbehov. Ja, och så limamål såklart.
- Men limamål är väl inget språk?!
- Here we go again... Men titta, nu är lektionen slut! Vi tar det där med limamålet nästa lektion.
Autentisk klassrumssituation:
- Hur många språk kan du?
- Språk?
- Ja, språk!
- Men... Vilket språk? Ett språk som skiljer sig från svenskan och talas i ett annat land eller ett språk som talas av en annan yrkes- eller ålderskategori?
- Men vadå? Menar du att det finns olika "språk" beroende på vad man jobbar med eller hur gammal man är?!
- Ja, det menar jag...
- Hm... Det har jag aldrig tänkt på.
- Du måste alltså bestämma dig för om din fråga gäller det ena eller det andra. Gäller den utrikiska så blir svaret kort. Om du menar något av de andra alternativen kommer du att få en lång föreläsning om sociolekter och dialekter. Vilket väljer du?
- Sociovadå sa du?
- *suckar* Sociolekter. Det är ett samlingsnamn för alla "språk" som talas av olika grupper av människor i ett land. Sociolekter i Sverige utgår från svenskan, men bland annat beroende på vilken utbildningsnivå, bostadsort, härkomst, yrkeskategori och ålder man är i så talar man olika.
- Hur då olika?
- Du är tonåring och allt som är bra förstärks med "fett", och om du gillar någon så är denna någon en "grym" person, eller hur?
- Aaa, precis.
- Mm... Tänk dig då att du ska möta en medelålders dam, vd för ett stort företag. Du vet, en tant med dräkt och pärlhalsband? Du gillar verkligen det hon gör och du vill berätta det för henne. Är du med?
- Jaa...
- När du träffar henne gör du som du brukar när du träffar någon du gillar. Du kramar henne och säger: "Amelia! Du är så jävla fet! Du är grym juh!"
- Aaa precis!
- Vet du vad du just gjort då?
- Sagt vad jag tycker?
- Jo, men vad betyder det i hennes värld?
- Vadå?
- Det du just sagt till henne är att du tycker att hon är tjock och elak, och det är väl kanske inte så bra?
- Men, det gjorde jag ju inte!
- Jo, för på hennes språk betyder "fet" tjock och "grym" elak. Hon är äldre än du och tillhör en annan utbildningskategori än du. Hennes språk är välvårdat som sig bör för en vd för ett stort företag och hennes språk skiljer sig från ditt. Du talar, något generaliserat, "ungdomsspråk". Ditt språk förändras varje dag, varje gång du hör ett ord du gillar. När du sedan börjar använda det sprider du det och fler börjar använda det - i din kompisgrupp, i din "klick". Andra som inte ingår i din klick fattar inte vad ni snackar om...
- Jahaaa. Oj, då. Vilken fail det där med grym...
- Jo, sketchy så det förslår, men har man koll på språket så är det rätt winning, eller hur?
- Mm, särskilt om klockan är 13.37!
- Ja. Språk är inget för n00bs. Så, vilket språkalternativ väljer du?
- Öh... språk som skiljer sig från svenskan.
- Okej. Jag talar tyska och engelska flytande. Förstår skriven isländska rätt okej. De nordiska språken vållar inga större problem, även om jag aldrig skulle få för mig att tala danska. Har lite koll på ryska. Latin till husbehov. Ja, och så limamål såklart.
- Men limamål är väl inget språk?!
- Here we go again... Men titta, nu är lektionen slut! Vi tar det där med limamålet nästa lektion.
22 maj 2011
target_blank
Stod och diskade och funderade på ett inlägg. Nu sitter jag med datorn i knät och jag har ingen som helst aning om vad det var jag skulle skriva.
Men nu fick jag en idé: Om man nu ska jobba på Aktuellt (som enligt svt:s utsago är "Sveriges enda fördjupande nyhetsprogram") och antagligen lyfta rätt hög lön... Bör man inte vara åtminstone lite bildad då? Ska man, som nyhetsuppläsare, inte kunna lägga manken till och lära sig uttala saker och ting rätt? Mm, man kan tycka det. De sätter ju standarden för resten av folket! Säger Aktuellt-farbrorn Ejafjallajökull så tror alla att det heter så...
Men nu gör det inte det. Vulkanen Eyjafjallajökull ska enligt alla konstens regler uttalas [ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl̥] och inte på något annat sätt. Okej?
Grimsvötn, den vulkan som nu hindrar flygtrafiken, torde inte utgöra några större uttalsproblem. Inte ens för Aktuellt-människorna.
Men nu fick jag en idé: Om man nu ska jobba på Aktuellt (som enligt svt:s utsago är "Sveriges enda fördjupande nyhetsprogram") och antagligen lyfta rätt hög lön... Bör man inte vara åtminstone lite bildad då? Ska man, som nyhetsuppläsare, inte kunna lägga manken till och lära sig uttala saker och ting rätt? Mm, man kan tycka det. De sätter ju standarden för resten av folket! Säger Aktuellt-farbrorn Ejafjallajökull så tror alla att det heter så...
Men nu gör det inte det. Vulkanen Eyjafjallajökull ska enligt alla konstens regler uttalas [ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl̥] och inte på något annat sätt. Okej?
Grimsvötn, den vulkan som nu hindrar flygtrafiken, torde inte utgöra några större uttalsproblem. Inte ens för Aktuellt-människorna.
21 maj 2011
Rapture?
Som vidare information till de avgångsstudenter som sitter och hoppas på världens undergång efter att ha läst gårdagens inlägg hos Lärarjäveln, kan hon nu, efter korridorskonsultation med kollegan Susanne och läsning av Humanistbloggen, upplysa dem om att det visst inte var så enkelt...
Världen går inte under idag. Idag blir alla goda kristna sugna av Gud. Ja, alltså... bortsugna från Jorden. Vi infidels blir kvar här och kommer att utsättas för gräshoppssvärmar, översvämningar och allt annat apokalypsens fyra ryttare kan tänkas ha i bagaget fram till 21 oktober när världen går under på riktigt.
Om man vill ta sig en närmare titt på the four horsemen i höst bör man undvika att, idag vid kl. 18.00 svensk tid, befinna sig i någon sorts fordon med en troende kristen vid spakarna. Om det inte går att undvika bör man vara väldigt beredd på att ta över spakarna. Man bör rikta uppmärksamheten uppåt, dels för att se en massa flygande människor men mest för att kunna akta sig för fallande föremål. Som flygplan, t ex.
Man bör helt enkelt undvika att vara i närheten av troende kristna. Okej?
Det roligaste av allt är att en gammal amerikansk pastor mellan raderna säger att "Gud suger" och att inga kristna fundamentalister reagerar på det. Hade Allah blivit så dissad hade det exploderat saker världen över. Just sayin'.
Gud suger. Och betygen ska fortfarande vara satta 31 maj.
Världen går inte under idag. Idag blir alla goda kristna sugna av Gud. Ja, alltså... bortsugna från Jorden. Vi infidels blir kvar här och kommer att utsättas för gräshoppssvärmar, översvämningar och allt annat apokalypsens fyra ryttare kan tänkas ha i bagaget fram till 21 oktober när världen går under på riktigt.
Om man vill ta sig en närmare titt på the four horsemen i höst bör man undvika att, idag vid kl. 18.00 svensk tid, befinna sig i någon sorts fordon med en troende kristen vid spakarna. Om det inte går att undvika bör man vara väldigt beredd på att ta över spakarna. Man bör rikta uppmärksamheten uppåt, dels för att se en massa flygande människor men mest för att kunna akta sig för fallande föremål. Som flygplan, t ex.
Man bör helt enkelt undvika att vara i närheten av troende kristna. Okej?
Det roligaste av allt är att en gammal amerikansk pastor mellan raderna säger att "Gud suger" och att inga kristna fundamentalister reagerar på det. Hade Allah blivit så dissad hade det exploderat saker världen över. Just sayin'.
Gud suger. Och betygen ska fortfarande vara satta 31 maj.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)