Jag vill också strejka!

Öppet brev till Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet

Handels tar den 13 april ut sina medlemmar i strejk vilket bland annat innebär att 2000 ICA-butiker kommer att vara utan påfyllning av sina lager. Svensk Handel erbjuder 2,6% löneökning men Handels kräver 4,5%. Förhandlingarna har gått i stå och därför kommer 5600 till Handels anslutna medarbetare att strejka.

Det förhandlas om ett nytt avtal för oss lärare och jag hoppas att lärarfacken förenas och uppvisar samma styrka som Handels i lönefrågan. Jag hoppas att lärarfacken inte tvekar att ta ut alla 200 000 fackanslutna lärare till strejk om inte SKL går med på budet om att "[d]et kommande läraravtalet måste innebära tydliga steg mot 10 000 kronor mer."

Jag vill ha 10 000 mer i lön!
Jag vill strejka!
Jag vill strejka NU!

Med vänliga hälsningar

En trött Lärarjävel

Härén, kreativitet och mentorskap

För några år sedan var jag med i ett projekt, ett interregprojekt där min kommun jobbade tillsammans med bl a  Torsby och Trysil. I samband med detta bad vi Teo Härén att komma och inspirationstala för vår personal.

Är namnet bekant? Inte? Jag hade tyvärr förträngt honom tills i veckan när han och hans fru var med i svt:s nya relationsprogram. Men det var inte det jag ville tala om utan det var den kreative Teo Härén.

Han och tvillingbrorsan Fredrik (som också föreläst för oss) driver interesting.org, ett företag som sysslar med kreativitetsutveckling och bröderna åker runt i världen och föreläser om just kreativitet och hur man blir mer kreativ. En stor del av den föreläsningen vi fick gick ut på hur vi ska få våra elever att bli mer kreativa. Svaret på den frågan är lätt även om genomförandet är svårt: vi lärare måste bli mer kreativa så att vi inte dödar våra elevers kreativitet innan den fått blomma ut.

Monstret är ett praktexempel. När hon gick på småbarnsdagiset vägrade hon att måla. Fröknarna var frustrerade och det slutade ofta med gräl. Vi föräldrar var dock lugna, för hemma målade hon ofta. Varför ville hon inte måla på dagis?

Hon fick inte välja färg själv. Fröknarna sa: "idag ska vi måla blått!" (för att träna på begreppet 'blå' naturligtvis) och Monstret... hon vägrade. För hon fick inte välja färg själv. Så är det än idag, och jag vet, mycket tack vare Teos föreläsning, att jag inte ska rätta henne när hon målar gröna solar eller när hon bygger konstiga uppfinningar av toarullar.

Hon är kreativ, och det ska hon få vara så länge skolan tillåter henne vara det.

//
Satt just och kollade igenom interesting.orgs hemsida och hittade Teos krönikor. Där hade han citerat ett mejl från en norsk åhörare som jobbar med ungdomar. En av dessa ungdomar uttryckte följande:

 "det er viktig for oss unge å ha en voksen mentor. Men for dere voksne som jobber med unge er det viktig å ha en ung mentor."

Det stämmer. Det stämmer väldigt väl. Man kan inte vara en bra mentor om man inte lyssnar på de unga och  tar till sig av vad de har att säga. Det går inte att få elever att vara kreativa om man inte möter dem på minst halva vägen...
//

Tack Teo för dina klokheter. Tack för att du ställde upp i det där programmet - som jag aldrig hade tittat på om jag inte känt igen dig - så att jag hittade tillbaka till dina kreativa idéer.

Jag tror att jag ska lobba för att mina kollegor och ledningen ska få varsin Idébok. Den behövs sannerligen.

"Where's ya goin', miss Daisy?"

I lördags var jag chaufför åt ett ganska glatt gäng "ungdomar". Helt frivilligt.

Eldkvarn skulle spela i Sälen och jag fick inget sällskap dit vilket ledde till att jag erbjöd mig köra åt ett par av mina gamla ögonstenar.

Vi styrde norrut och förväntan var hög hos alla (utom den medtvingade pojkvännen) och det rockades på bra i bilen.

Efter ett par stopp och upphämtning av ytterligare en gammal ögonsten befann vi oss alltså utanför stället där Eldkvarn skulle spela. Eller rättare sagt, redan hade börjat spela. Det är nog första gången i mitt konsertbesökande liv som bandet börjat exakt på utsatt tid...

Spelningen var bra om än alldeles för kort och det som sedan tog vid vill jag allra helst förtränga.

Publiken bestod mest av folk i övre medelåldern och 20-åringar. Alla i ungefär samma tillstånd. Vill bara förklara här att jag absolut inte dömer någon... men något av det hemskaste jag vet är fulla tanter (som dricker Breezers eller Smirnoff Ice). Det som är värre är fulla gubbar med något dimmigt och avklädande i blicken...

Nåväl. I och med medelåldern på publiken så spelade DJ:n bara "bra låtar". Han varvade Gyllene Tider med Tomas Ledin. Lyxade till det med Black Jack och Freestyle för att sedan gå över till Gyllene Tider, igen, för att sedan smälla på med Carolas "Tommy tycker om mig".

Där ville jag gå ut på fjället och hoppas att jag skulle gå vilse. Eller supa mig karatefull så att även jag skulle luras att uppskatta låtskatten som DJ:n bjöd på. Som tur var dök gänget jag körde åt upp och meddelade att de nog ville åka hemåt snart så jag slapp bådadera.

De bjöd på pizza innan vi styrde kosan söderut och efter diverse skjutsningar hit och dit var jag hemma halv tre. Dagen efter var jag sannolikt lika bakfull som "ungdomarna".

Tant klarar inte att vara uppe så länge...

Gårdagens panikbacill

I förrgår nästan natt meddelade min mobil att det fanns en systemuppdatering tillgänglig. Jag klickade 'ok' på allt och fortsatte lyssna på min bok och allt var frid och fröjd.

Trodde jag.

Igår skulle jag visa Monstret en bild som jag tagit på henne medan hon sov. Det var bara ett problem: Det fanns inte en enda bild kvar i telefonen. Var jag än letade så var det tomt.

Jag fick panik, men fogade mig ganska snart i det. Jag kunde ju ändå inte göra något åt det. Förutom att banna mig själv för att jag inte laddat över de drygt 600 bilderna som fanns på SD-kortet till datorn. Jag hade med andra ord lärt mig en läxa.

Idag när jag hämtat Monstret på dagis gick vi upp till skogen för att kolla om bäcken tinat fram mer. Jag plockade upp telefonen för att föreviga ögonblicket, tog en bild och kom sedan på att jag skulle skicka den till Tränaren varpå jag går in i galleriet för att ta fram bilden.

Döm om min förvåning när bilderna på något underligt vis har uppenbarat sig igen! Lyckan var gjord och ja, jag har lagt in dem på datorn nu...

Tränaren hjälpte våren på traven i söndags.

Det blir ju inte sommar om inte någon sätter fart...

Man blir trött av att hjälpa våren på traven...

Om det ändå vore sommar...