30 november

Ni andra, vanliga dödliga, kanske tänker på Karl den XII när ni hör talas om den 30 november?

Det gör inte jag. Jag tänker på en annan filur, närmare bestämt den, på foton oftast evil eyed, som står bredvid en 12 år yngre version av mig själv:

Han heter Anders och han fyller år idag. Vem är han då, den där Anders?

Låt inte bilden förvilla er. Han är egentligen en av världens snällaste människor. Jag kan inte räkna alla gånger han räddat livet på mig. Och sig själv på kuppen. Varför? Jo... När jag inte ätit på ett tag blir jag ibland lite grinig... Men Anders kockkunskaper rådde bot på detta många gånger och slapp därför bli sparkad på smalbenen. (Jo, det har faktiskt hänt. I'll never hear the end of it!)

Otaliga spontanfester med skön hårdrock spenderades i hans korridorsrum. Ett rum vars fönster jag högst andäktigt och försiktigt sytt gardiner till.

Vi kunde (och kan) prata om det mesta och hade vi befunnit oss i How I Met Your Mother-världen hade nog Anders kallat mig för sin "bro". Nu är jag inte längre på plats och kan hjälpa till i urvalet... Men jag hoppas innerligt att världens bästa Anders hittar hem snart. Because he's worth it.

Vi hörs inte av så ofta nuförtiden, det blir tyvärr lätt så. Det är ledsamt, men när vi väl hör av oss till varandra är det som förr i världen. We're just older. En lite större ryggsäck bara, annars är vi fortfarande korridorspappa och mamma.

Så...
Stora grattiskramar på födelsedagen, bästa Anders!
(Jag ringer bara jag har laddat telefonen - och ätit!)

Till den det berör

Ett personligt meddelande till "Söt Nöt" som skickat en vänförfrågan till mig på Facebook:

Det här är ju bara tragiskt.

Jag har ingen aning om vem du är, men jag skulle tro att du går på ett av programmen där jag är som mest delaktig. Det gör det hela ännu mer tragiskt. Tror du, i din enfald, att jag skulle acceptera vänförfrågan och tycka att det som försiggick där var "kul"?

Vad som skulle göra situationen ännu mer tragisk är om du går i ettan för då gick uppenbarligen inte gårdagens uppsträckning hem... Att bete sig på detta vis på nätet är också straffbart.

Tränarna talade igår om att dåligt uppförande ger dålig uppmärksamhet för både våra program och för skolan och att det gör att alla inblandade blir lidande för vad en person tar sig för. Det uppförande som visar sig på "din" sida är är minst lika dåligt som det som visats i klassrummen - om inte värre.

Ta och väx upp lite, ta bort den här sidan. NU.

Och när du tagit bort den kan du ta och fundera över om du har något på skolan att göra över huvud taget.

Berätta gärna på en gång vem du är. Det kommer alltid fram ändå till slut.

Hälsar

En väldigt besviken Lärarjävel

Äppliga funderingar

Ett kvarglömt äpple på en fönsterbräda i skolans provsvettiga aula fångade mitt öga i torsdags. Ungarna hade tagit sin provångest och gått och luften i aulan gick nästan att andas igen. Nu återstår mitt jobb, att rätta deras uppsatser om inre och yttre resor, och måhända var detta äpple ett försök till mutning. Eller en "tack för hjälpen, fröken"-hälsning.

Eller inte.

Kanske var äpplet bara kvarglömt. Placerat där på fönsterbrädan medan man krängde på sig jackan och sedan bortglömt för att man bara ville fly från ångesten i aulan. Sticka därifrån så fort som någonsin möjligt. Lägga många meter mellan sig och de papper man just lämnat ifrån sig. De papper som man inbillar sig att betyget hänger på.

Eller inte.

Detta äpple var kanske inte värt att äta. Inte värt att bära med sig hem, inte ens utifall att man skulle bli sugen senare. Kanske är äpplet en symbolisk handgranat. Kvarlämnad att detonera sekunderna efter att man själv lämnat rummet. Äpplet kanske var ett uttryck för någons anarkistiska anlag...

Gott var det i alla fall. Det smakade frihet där ute i eftermiddagssolen på skolgården.

Bäste Kjell J Sandberg

Efter att ha läst din insändare som publicerades i Aftonbladet idag kände jag mig nödd att ge mig in i debatten. Igen.

Herr Sandberg, jag skulle tro att du är en av dem som anser att de fått mer i plånboken efter regeringens alla skattesänkningar. Har jag rätt?

Känns det bra att ha mer i plånboken? Så klart att det gör.

Har du då funderat på varifrån dina extrapengar kommer ifrån? Tydligen inte eftersom du frågar så dumt i din insändare.

Extrapengarna du har i din plånbok är pengar som t ex polisen skulle ha fått om inte du och flera miljoner wannabe-borgare hade varit så sugna på skattesänkningar. Det är pengar som skulle ha gett många gamla ett bättre öde än att hamna i Caremas (van)vård. Det är pengar som skulle ha gett barn och ungdomar extra stöd i skolan. Det är pengar som hade kortat vårdköerna på landets sjukhus.

Men, bäste Kjell J Sandberg, då du har mer pengar i plånboken har du ju råd att betala det där extra som din fotbollsbiljett kommer att kosta om du vill sitta säkert bland eventuella huliganer.

Inget är gratis i det nya Sverige. Acceptera det eller byt sida vid nästa val.