Mors dag

Skrev Mord två gånger innan jag fick rubriken rätt... Fingersättningen verkar ha tagit sommarlob. See... sommarlov menade jag naturligtvis.

Fick sovmorgon i morse. Vaknade strax före tio och ropade på Monstret. Monstret ropade tillbaka att jag fick vänta en stund. Precis en stund senare kommer hon in i sovrummet och meddelar att jag får stiga upp. Följer order och finner en stor bukett rosa rosor och en röd krukros på köksbordet. Bredvid blomstren står en rykande kopp kaffe, två supergoda smörgåsar och ett glas av det där jag lyckades spilla ut över hela golvet förut. Jag har det rätt bra... Älskar er!

Efter frukostmys var det bara att ta tag i det som malören igår kväll ställt till med. Nämnda malör var ett läckande akvarium och hade jag inte upptäckt det i tid hade vi antagligen haft vattenskada i vardagsrummet... Men nu var det bara typ fem liter vatten på golvet (och på utsidan av soffans schäslong) och inte sextiofem och det var väl tur i oturen. Det blev lite pyssel, plock och projekt som ingen hade räknat med. Sådant plock som får följder i hela lägenheten: ommöblering, putsning av fönster, byte av gardiner, nya överdrag på soffan, sömnad av nya soffkuddar... och mitt i allt så har det tvättats. Mycket.

Roligast av allt igår kväll när malören upptäcktes var i alla fall Monstrets kommentar: "Men mamma, vad ska vi göra nu?! Pappa skulle ha varit hemma nu..." Det är nämligen han som brukar rengöra akvariet och Monstret trodde inte att jag skulle kunna slanga ur vattnet själv. Hon fick dock se att bra kvinna reder sig själv.

Fiskarna, då? Just nu bor de i en hink i väntan på adoption. Två av dem gjorde en Nemo och rymde ur hinken. Det var dumt gjort. Mycket dumt. Då hade det varit bättre att åka vattenrutschkana, vilket djurvännerna tyckte att de skulle slippa. Men ingen har väl någonsin anklagat akvariefiskar för att vara smarta.

Blubb, blubb.

Kidnappad...

Dagen var full av självömkan och samtal. Samtal som gällde hur lite kredd man får för det man gör. Det självömkades lite till. Det gräts till och med en skvätt innan Lärarjäveln tog sig samman och började sammanställa betyg och kursutvärderingar.

Mitt i en pappersvikning dundrar ett gäng iklädda rånarluvor in. Bakom rånarluvorna stod fler, krigsmålade, mentorsungar. "Släpp pappret och kom med oss!" löd ordern varpå en väldigt förvånad Lärarjävel försågs med en ögonbindel.

Det var bara att gilla läget när man placerades i en bil, fick hörlurar med ljuva toner av Bon Jovi i öronen (de känner sin lus, ungarna) och kördes runt och runt och runt tills förvirringen var större än störst. Bilen stannade och fröken leddes ut och innan bindeln togs av hann hon höra ljudet av motorcyklar...

Men någon motorcykeltur blev det inte, för gänget och jag befann oss på flygfältet och framför de manöverbaneåkande motorcyklarna stod ett flygplan. Ett litet flygplan och dess kapten - en storebror till mitt rödhåriga yrväder.

Jag skulle alltså upp i luften i ett tvåsitsigt plan. *Gulp* Jag upplyste ungarna om att deras betyg inte var deffade men klara - utifall att jag skulle falla död ned...

Kapten Gustafsson: "Vet du vad en looping är?"
Lärarjäveln: "J... j... ja?"
Kapten Gustafsson: "Vet du vad en 'roll' är?"
Lärarjäveln: "Ja... tyvärr!"
Kapten Gustafsson: "Bra, då tar du på den här!"

"Den här" being en fallskärm. Tränaren (som vetat om det hela i några timmar) började nynna på den här och skräcken började släppa en aning. Ungarna flinade så jag trodde deras huvuden skulle gå av på mitten. Jag klättrade, mindre graciöst, in i planet och spändes fast. Kapten Gustafsson försåg mig med hörlurar och utförde en order: slog igång en kamera...

Vi taxade ut och startade... och det var hur häftigt som helst! Kapten G tog det lugnt och svepte över byn och över skogen. Det var hur vackert som helst tills han plötsligt meddelade att nu skulle det minsann loopas och rollas. Flygas rakt upp. Och rakt ner. Och rollas lite till. Och loopas. Jag höll i mig så knogarna inte återfått färgen än...

Men vilken upplevelse! Ungarna, Tränaren och Monstret stod vid landningsbanan och väntade och de flinade minst lika mycket nu. Jag var så tagen att jag knappt kunde prata och jag har inte smält det hela än. Men en sak står dock klar: Vilka ungar jag har! Vilka ungar jag har - i några ynka få jävla dagar till...
(Paus för torkande av tårar.)

En av tjejerna sa att de hittat på den här presenten så att jag inte skulle glömma dem - någonsin. Det kommer jag inte att göra, flygtur eller ej. Tack ungar. Tack för att jag fick en bättre dag än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Tack för att era leenden gav mig det jag saknat tidigare under dagen. Tack för att ni gjort mentorsjobbet lätt. Tack för att ni är ni.

Galenpannor! Skicka upp fröken i ett flygplan...

target_blank

Stod och diskade och funderade på ett inlägg. Nu sitter jag med datorn i knät och jag har ingen som helst aning om vad det var jag skulle skriva.

Men nu fick jag en idé: Om man nu ska jobba på Aktuellt (som enligt svt:s utsago är "Sveriges enda fördjupande nyhetsprogram") och antagligen lyfta rätt hög lön... Bör man inte vara åtminstone lite bildad då? Ska man, som nyhetsuppläsare, inte kunna lägga manken till och lära sig uttala saker och ting rätt? Mm, man kan tycka det. De sätter ju standarden för resten av folket! Säger Aktuellt-farbrorn Ejafjallajökull så tror alla att det heter så...

Men nu gör det inte det. Vulkanen Eyjafjallajökull ska enligt alla konstens regler uttalas [ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl̥] och inte på något annat sätt. Okej?

Grimsvötn, den vulkan som nu hindrar flygtrafiken, torde inte utgöra några större uttalsproblem. Inte ens för Aktuellt-människorna.

Tävling

Här kan man tävla och försöka vinna en weekendresa för två till Stockholm med boende, tredagarspass för två till Stockholm Inkbash (26,27,28 Augusti 2011) samt valfri tatuering gjord på plats.

Det hade varit rätt okej... More ink to the people!