Det här...

...med att ens köksskåp (eller andra skåp, för den delen) alltid är överfulla och att det krävs millimeterprecision att få in eller ut något ur dem... Är det något som känns igen, eller är det bara jag?

Jag skulle tro att jag inte är ensam om det. Eller rättare sagt, jag hoppas att jag inte är ensam om det. Men hur som helst... Det här med att försöka få ut något ur ett "burkskåp" och därmed vara tvungen att lyfta ut en hel stapel med saker, plocka ut det man ska ha, ställa tillbaka resten av stapeln och sedan skynda sig att stänga dörren för annars trillar stapeln och annat ut - för att balansen rubbats på grund av det man tagit ut; är det det folk menar när de snackar om "livspusslet"?

Är vi lyckliga nu?

Såg slutet Skavlan i fredags och Ulf Lundell var där. Lundell är för mig bara.. ja, ett misslyckat försök att läsa Jack, Öppna landskap och Persbrandts svärfar. Typ. Möjligen trodde jag att han skulle vara en väldigt fåordig, bitter och sur gubbe också.

Men en bit in i intervjun inser jag att jag vill bli honom. Alltså, jag har inga aspirationer på att bli Persbrandts svärfar eller "rockmusiker". Jag vill bli en sådan som han, som kan dra sig tillbaka till sitt hus mitt därute i naturen och odla sin trädgård; som kan skriva det man känner när man känner för det. Om det så är en låt eller en anteckning i den lilla svarta hatboken som Alex Schulman så gärna vill in i. Tänk att få sitta där, se på årstidernas växlingar och bara göra det man vill - och fan ta folk om de inte gillar att man gör det...

Käftsmällar var det, ja. Lundells senaste låt Är vi lyckliga nu? är en direktträff i käkpartiet. En spark i diafragman. Han delade ut den i TV när han sablade ner utförsäljningar av statliga bolag och vinstintressen inom vård och skola - och publiken jublade och applåderade för allt vad tygen höll. När han spelat sin låt fick han stående ovationer...

Jag hoppas att det är ett gott tecken. En sak vet jag dock: jag har ändrat uppfattning om Ulf Lundell. Jo, han är fåordig i intervjuer, men lyssna på hans texter - de är allt annat än fåordiga. Han må verka bitter, men som han själv sa: "är man bitter är man död..."

Och död är han inte, Persbrandts svärfar.

Watch out, Göteborg...

...Lärarjäveln is in town. Hon finns till allmän beskådan hela dagen på Bokmässan, långt ifrån Ranelid men nära Guillou.

Hunger Games MLG

Ibland får jag för mig att jag och mina kollegor helt ovetande är med i någon form av reality-show. En dokusåpa a'la Truman Show, BigBrother eller varför inte Hunger Games?

Det skulle inte förvåna mig om Någon placerat ut kameror överallt på skolan; i klassrum, datorer och iPads bara för att kunna studera våra reaktioner på allt som händer, sker och beordras:

- Nu lurar vi i dem att skolan ska gå med i Gysam!
- Åh, så roligt det ska bli att se hur de beter sig! Ska vi spela på vem som får det första brytet?
- Neh, det är för enkelt. Oddsen blir för låga.
- Vad ska vi spela på då?
- Den första som kommer med en programutveckling?
- Ja!

...Lite senare...

- Jaha, nu har de härdsmälta nere i källaren...
- Och på övre plan "diskuteras" det för fullt! Ska vi krydda med några uppsägningar?
- Hell yeah! Då kommer facket galopperande också - vilken action!

Det värsta är att programmet skulle kunna sälja. That's how crazy it is.