Det rimmar lite illa att hata snö när man bor där Lärarjäveln bor. Det rimmar ännu mer illa med att Lärarjävelns man (inte än, men någon gång kanske...) försörjer sig på att undervisa ungar i snowboardåkandets konst. Dessa ungar spenderar Lärarjäveln rätt mycket tid med i klassrummet och ni kan ju tänka er hur det låter där:
Lärarjäveln: Nej, usch! Nu snöar det igen!
Unge 1: Jaaaa, jippiiiii! Nu får vi åka på riiiiktig snööööö i morgon!
Unge 2: Jaaa! Vi sticker och railar efter skolan - skönt att slippa köra snö från ishallen!
Unge 3: Jaaaa! Eller... Sa du "Usch"?
Lärarjäveln: Ja, jag sa usch. Jag hatar snö.
Unge 1-3: Är du galen?!
Lärarjäveln: Uppenbarligen. Eller så är jag den enda i sällskapet som är vid sunda vätskor.
Unge 1: Sunda väskor?
Unge 2: Va?
Unge 3: Sunda vätskor, sa hon. Jag tror det var en diss. Var det det?
Lärarjäveln: Inte skulle väl jag dissa er!
Unge 1-3 pratar i munnen på varandra om hur skönt det är att säsongen dragit igång på allvar medan Lärarjäveln inser att den ironiska generationen är utbytt mot något annat...
These days what’s left of me ain’t no Prince Charming And my Cinderella feels like she stayed at the dance too long We ain’t got much but what we got is all that matters We’re pickin’ up the pieces, tryin’ to put ‘em back where they belong
Oh, it’s gonna be alright This is love, this is life When times get tough we’re still worth the fight This is love, this is life The road here’s paved with the brokenhearted We gotta finish what we started Oh, better hold on tight This is love, this is life
These days it seems like there’s three sides to every story There’s yours, mine, lately there’s the cold hard truth Who cares who’s wrong or right when we turn out the lights? We’ll find forgiveness when we’re in each other’s arms tonight It ain’t pretty but somehow we always make it through
Oh, it’s gonna be alright This is love, this is life When times get tough we’re still worth the fight This is love, this is life The road here’s paved with the brokenhearted We gotta finish what we started Oh, better hold on tight This is love, this is life
En sann låt för småbarnsföräldrar...
4 november 2010
Tentahelvetet är färdigt och det är jag också.
Dagens sötlakritsögonblick 1
Den här låg i brevlådan:
Sötlakritsögonblick 2
Chokladen jag och Monstret köpte oss på väg från jobbet.
Sötlakritsögonblick 3
När Tränaren sa åt mig att åka till jobbet och skriva klart den där sabla tentan. Ifred.
Sötlakritsögonblick 4
Leendet som spred sig i mitt ansikte när jag hörde nanananana-introt till den här:
Sötlakritsögonblick 5
När jag åker hem från jobbet kl. 22.05 en torsdag efter att ha skrivit klart en tenta som till slut blev 21 sidor. Hur var det nu jag brukar säga till mina elever? Kvalitet framför kvantitet?
Stackars lärare som ska läsa...
Denna dag har varit som en Gott&Blandat-påse full med gröna godisar. Sådana där som jag gillar minst. Morgonmöte med arbetslaget utan frukost i magen. Jippi. Utvecklingssamtal varje ledig minut. Så här i efterhand hade det varit enklare att tvinga ungarna till skolan på fredag trots att de har APU. Utvecklingssamtalen är dock inga gröna godisar, de är mer gula eller röda.
Vad som är en grön godis är dock filmtentan jag sliter med. I söndags, efter att ha fått lite sovmorgon efter allt jobb på Företagsmässan, skrev jag 13 sidor. Tränaren tyckte att jag var galen när jag sa att jag ändå inte var klar. En fråga kvar. Den har jag, under de få ögonblick jag haft "ledigt", slitit med idag.Jag har skrivit fyra sidor och jag är inte ens halvklar med frågan och det känns som att jag bara svamlar och bristen på kontinuerlig arbetsinsats gör att texten känns a wee bit upphackad. Ungefär som en franska nya vågen-film. Det kan jag ju ta med som slutargument...
Typ:
"Det du nu har läst och antagligen tolkat på ditt eget lilla sätt, kära lärare och läsare, är inget annat än en hommage till Godard. Det du ansett som upphugget och osammanhängande är ett stilistiskt drag och den ironi och sarkasm som synts mellan raderna emellanåt är bara mitt sätt att kommentera det materialistiska, på gränsen till kannibalistiska, samhälle - präglat av småborgerlighet - som jag tyvärr lever i."
Det lät väl lite lagom pretentiöst?
Det har funnits sötlakritsögonblick också. Som när Spaders Äldste helt plötsligt satt i vårt fikarum och jag kände mig genuint glad för första gången på hela dagen. Tack för det oväntade men ack så glädjande besöket!
När arbetsdagen led mot sitt slut och jag sträckte mig efter min Gott&Blandat-påse för att ta en ny bit fick jag tag i ännu en grön. Sprang runt, mer än sen till hämtning av Monstret på dagis, och letade efter Tränaren för att få bilnyckeln så att jag skulle kunna åka och hämta nämnda barn. Hittade honom efter ungefär ett 400-meterslopp runt skolan. Han hade lagat mat med sina ettor på min lektion och som "tack för lånet" av densamma skulle jag få mat. Fick jag det? Nej. Ännu en grön godis alltså. Jag var gråtfärdig när jag gick till bilen.
Ute: Spöregn. Detta resulterade dock i ett gapskratt av sötlakritskaliber när Monstret konstaterade att "Det regnar för jävligt ute." För jävligt. Man ska inte skratta åt sådant, men jag kunde inte låta bli. Som belöning för den välvalda och för situationen välpassande svordomen blev det hamburgare till middag.
Jag hoppas på mer sötlakrits i morgon. Eller choklad.
Choklad är bättre.
