Ack, ack...

... så less Lärarjäveln är på vinter! Har missat vinterfriluftsdagen idag (tack vare lilla monstrets sjuka) och det är jag nästan glad för. Solen skiner, men det är kallt som i Dantes överfrusna helvete och jag vill bara att det ska bli vår. Jag vill springa efter ett torrt elljusspår. Jag vill kunna gå ut utan att behöva täckjacka och vinterskor. Jag vill kunna gå ut med mitt monster och gunga, åka rutschkana - utan att behöva ta på fleecekläder, overall och handskar. Näääääää, vad less jag är. Jag vill ha rinnande ögon och näsa. Jag vill käka Clarityn. Jag vill ha fräknar på min näsa!

Min Piggelin-addict verkar ha frisknat till. Hon åt ganska bra med mat till lunch och det ser hennes ömma moder som ett fall framåt. Dagis i morgon, alltså. Jobb, för min del. Och det ser jag fram emot. Har jag berättat hur mycket jag gillar mitt jobb? Jag älskar mitt jobb.

Klassrumssituationen är det jag syftar på. Det som händer bakom kulisserna i arbetsrummet är väl mindre roliga, men jag kan inte låta bli att älska mitt jobb ändå. Jag gillar mina ungar. Mina ungar sköter sig. (De flesta i alla fall... det finns ju en del som lyckas försova sig i tid och otid och dessutom lyckas missa tandläkartider. Jämt. Hej Ida!) Det gör inte andras. Nåväl. Jag tror att jag jobbar på Sveriges bästa gymnasieskola. Den måste vara det.

Knäppt att gilla sitt jobb så mycket? Kanske. Men jag vet att jag är knäpp. Jag är en tok. Det får jag höra ganska ofta. Jag kan ta det. Jag är en tok, och en stolt sådan.

Tre år (nästan) och redan missbrukare...

Ja... det är väl inte så hemskt som det låter, men faktum kvarstår. Min inte tre år fyllda dotter är en missbrukare. Av Piggelin. Det började för ungefär ett år sedan när hon var magsjuk. Det enda som gick ner och stannade nere var just Piggelin. Efter detta har det inte gått många dagar utan att frysen varit full med Piggelin. Snart borde jag nog söka spons från GB. Har ju nämnt Piggelin fyra gånger i texten redan. Det lär bli fler.

Nu är mitt vetgiriga monster sjuk igen. En lite mer diffus sjuka denna gång. Feber på kvällarna, illgrönt snor, matvägran och allmän trötthet var det från början. Nu är febern borta, grönsnoret och matvägran är kvar och den allmänna tröttheten visar sig icke på kvällstid. Eller ja, hon är trött och vill sova och går fogligt och lägger sig men är uppe igen efter två timmar och då ska det sovas i stora sängen. Läs: föräldrarnas säng. Och vi måste ligga bredvid. Vid halv tio på kvällen. Roligt? Nej. Uselt? Ja. Om jag känner mig usel för att jag känner så? Ja. Om jag känner mig usel för att jag formligen klättrar på väggarna av att vara hemma med henne? Ja, så inihelvete. Det är dock bara att bita ihop. En dag till. Sen blir det dagis oavsett hur natten varit.

Försöker Bon Jovi-terapia mig ur mitt tillstånd, men det funkar illa. Varken låtar som http://open.spotify.com/track/1K95m0tusqzkVum2PmzeIk eller bilder som dessa verkar få

mig i riktig balans. Eller obalans. Välj själv. Men nog är han snygg? Rrrawr...

Sen var det ju det här med Piggelin då... Det är återigen det enda som monstret vill ha. Hon har ätit mindre än en haitier (Oj... Skrev jag det där? Förlåt. Usch, så får man inte göra. Men om man vill ha fler sådana kommentarer kan man besöka https://www.flashback.org/t1105002) sedan i onsdags. Det har köpslagits med Piggelin. Det har hotats med Piggelin. Det har mutats med Piggelin. Och det ligger glasspinnar överallt. Överallt. Jag blir galen. Galen, says I. Välkommen till småbarnsföräldervärlden, says you.

Jag behöver en Piggelin. Eller en date med Jon. Says I.

Blogg-barn och träningsskor

Varför berättar inte alla elever att de har bloggar? Har suttit på ett för tillfället fungerande Facebook och insett att en hel drös av mina elever bloggar. Fattar de inte att svenskfröken ser sådant som en extrem fördel? Vill man inte berätta sådant? Eller det kanske är jag som är underlig som tycker det?

Lärarnas Riksförbunds medlemstidning hade stort reportage om huruvida man ska adda sina elever på FB. (De bifogade även en förklaring om vad 'adda' betyder. Det finns ju en del som inte begriper...) Hade den här diskussionen med min Skolverkande gamla kurskamrat för ett tag sedan och hon hade inte elever bland sina vänner. Det har jag. Jag har dock inte letat upp dem, de har letat upp mig och är de så "dumma" att de gjort det så... Jag får ju reda på ett och annat snaskigt som hänt och jag är inte sen att kommentera!

Jag tycker att det ger mig mer fördelar än nackdelar att ha mina elever på Fejjan. Jag kan ju nå dem nästan dygnet runt om utifall att jag skulle behöva det av en eller annan anledning. Dessutom blir samtalen där lite mer informella vilket ibland kan vara en fördel. Jag gillar Facebook. Jag erkänner det. Mer Facebook åt folket. Gärna ett fungerande Facebook. Utan felmeddelanden som "Oj då. Någonting gick snett..."

Hämtade ut ett paket idag innehållande nya fräscha träningskläder och ett par adidas-löparskor... Vill prova dem nu! Men måste ge mig till tåls tills i morgon bitti. Then I'll hit the gym... Och jag längtar dit. Helt sjukt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så pepp på att träna! Det är bara att hoppas att det håller i sig... För alltid.

Tröttdåligeftermiddag

Efter en vecka som i trans - allt har gått smooth; ungarna har varit helt fantastiska och duktiga, det har varit fantastiskt kul på jobbet; min yogamäster är tillbaka och jag var på hennes första pass i måndags (lovely); jag har styrketränat och konditionstränat och jag känner att det går framåt; Hitchcocks Notorious http://www.imdb.com/title/tt0038787/ gick på tv häromnatten och jag var uppe och såg den; en elev har valt mig till handledare på ett projektarbete som om hon ror det i land nog blir det roligaste jag någonsin handlett; började se The Shawshank Redemption http://www.imdb.com/title/tt0111161/med mina filmkunskapsungar igår och den är verkligen världens underbaraste och bästa film och ungarna verkar dela mina åsikter; filmkväll med dem om ett par veckor förresten - har nu vardagen hunnit ikapp mig. Jag känner mig hängig och trött och jag misstänker att en förkylning är i antågande. Dottern är förkyld så det är väl bara att inse att jag inte kommer att klara mig den här gången heller även om jag tänker vägra in i det sista för jag vill verkligen inte bli sjuk nu jag vill inte sabba min träningsrutin som jag nu har kommit in i. Kanske har jag bara sovit för lite? Jag hoppas att det är något sådant. Har sovit ganska illa sedan skolan börjat efter lovet. Snittar fyra timmar per natt och det är nog för lite skulle jag tro men vad gör man när kroppen inte kan komma till ro?Jag märker här att jag kommit in i någon sorts Joyce-inspirerad stream of consciousness och det är ju ganska roligt i och för sig. Jag orkar dock inte hålla samma radantal som den käre James och det irriterar mig något ofantligt att jag skriver utan att ta nytt stycke och att jag missbrukar interpunktionstecken så till den milda grad. Så jag lägger ner det nu. Punkt.

Något lustigt har i alla fall hänt idag jag har nämligen blivit tillfrågad om att vara chaufför åt ett gång ungdomar. Tänka sig att de vill ha fröken som chaufför...